Två steg fram och ett steg bak

Efter att ha ätit med god aptit i några månader gjorde mamman och pappan det fatala misstaget att börja låta Lillebror smaka av våran mat. Nu vill han helst inte ha annat än välling och bröd. Han kniper igen munnen allt han kan och skakar på huvudet. Att lyckas få in en sked barnmat i den munnen är ungefär lika lätt som att smälla ihjäl en fluga med en fjäder. Det kanske går, men det är extremt svårt.

Lite lättare går det om han får äta själv. Nackdelen är att den enda mat han eventuellt ibland går med på att äta nu är orange mat (spaghetti och köttfärssås eller makaronigryta), och då blir allting orange. Speciellt när det mesta av maten sitter på och omkring ansiktet istället för i munnen.


En annan sysselsättning som går betydligt lättare och snabbare än att äta mat är att ihärdigt krypa till Storebrors klädlådor och resolut dra ut allt som går att få tag i. Om och om igen.

Jättekul. Verkligen jättekul, suckar föräldrarna.