Och så lite politik

Under tiden som jag och D hjälps åt med lördagsmiddagen i köket så diskuterar vi det amerikanska presidentvalet. Vi är båda rörande överrens om att vi absolut inte kan förstå hur i hela fridens namn republikanerna kan välja en 72 årig man som deras presidentkandidat.
Inte för att jag på något sätt ser ner på äldre människor, men det säger ju sig självt att det är stor sannolikhet att en man som nu är 72 år kommer att ha svårt att styra ett av världens mäktigaste länder i fyra år till, tills han är 76, utan att åldern påverkar hans omdöme i svåra situationer.


Jag hoppas verkligen att demokraterna vinner presidentvalet, oavsett om det är Clinton eller Obama som sedan styr spakarna. En pensionär till president, som McCain trots allt skulle vara, är inte vad USA behöver för att reda upp allt elände som Bush har ställt till med.