SHOES!

Top shop har galet snygga skor.
Jag blir helt till mig.
Jag har ingen aning om när jag någonsin skulle få användning för dem och jag har inte råd heller, så jag nöjer mig med att gå och dreggla och drömma.
Jag spottade Belindas skor.
Micket micket fiiina skor fanns det där.

Fortfarande i värmen

Jag är fortfarande på semester.
Njuter av värmen
och har ångest över att det blir betydligt kallare när jag kommer hem.
Jag har inte ett dugg lust att sänka temperaturen med minst tio grader. Blä.

28 grader i skuggan

Det känns inte som att vi har åkt till Stockholm.
Det känns som att vi har åkt utomlands.
Det är varmt.
Varmt.
Varmt är skööönt.

Från att ha tillbringat sommaren i Luleå där det var, tja, vad ska vi säga, kanske tretton grader eller nåt i snitt (ja absolut inte varmare än femton) så känns den här värmen helt galet exotisk.

Inte, Fan!

Kusinens sambo: -Äh, den kanalen har vi inte, fan.
Lillebror: -Inte. Fan.

Inte. Fan. Är vad jag borde ha sagt för en timma sedan.
Innan jag tryckte i mig en 3/4 dels pizza.
Jag äter ju inte sådant längre egentligen.
Men nu när det är semester så gäller plötsligt inte sådana regler.
Jag kommer att få springa hem till Luleå.

FÖBANNAT!!!

-"Vill inte sooovaaa, nomma uupp, FÖBANNAT!!" skrek Lillebror om och om igen klockan 05:30 i morse när han bara sovit några timmar och vi inte hade en tanke på att det skulle vara morgon än.
Efter en hel dag i bil igår kom vi fram hit till Stockholm vid nio på kvällen och det var inte helt lätt att få honom att somna i tid. Lillebror kör oftast med devisen: lägger jag mig sent kliver jag upp tidigare än vanligt och är mycket gnälligare hela dagen istället.
Och nu svär han också. Jag tror bestämt att D och jag måste börja tänka mer på vad vi säger. Förbannat är ett ganska vanligt uttryck i vårt hem, tyvärr.

On the road again

Nu blir det bloggpaus igen. Inte helt frivilligt, men utan mobilt bredband blir det inte lika lätt att blogga.

Jag förstår att ni kommer att sakna mig hysteriskt och att det blir otroligt jobbigt att vara utan min blogg, men det hjälps inte.
Men, kära vänner, jag har den perfekta absitensmedicinen:
Ta en snuttefilt, lägg er tillrätta i soffan och så maratonkollar ni på The Wire, Six feet Under, Friday Night Lights eller Battlestar Galactica. Och så tänker ni på mig.
Alternativt så drar ni på löpardojorna och springer lite.
Så.
Vi ses ibland längs vägen tills jag kommer hem igen.
So long darlings.

Ut till skärgården

Imorgon blir det lite bloggpaus här ett par dagar eller så.
Jag packar in familjen i båten och drar till skärgården och ber till gudarna att det blir soligt och fint.
Vedbastun skall eldas riktigt varm och jag har bunkrat upp med både tidningar, böcker och film på laptopen.

Tvååriga bröllopsdagen i bilder

Vi åt middag på Kyrkbyns kök & matsal. Renkalvsinnalår serverad med lättrökt auberginekompott, röstipotatisterrine, morellsmörsås och ankleverskum. Och en halv sparris var det visst också.

Fin restaurang och god mat. Jag drack ett glas vin till maten *kors i taket*.
Sen satt vi och dividerade hur man lämnar dricks när man betalar med kort. Tillslut frågade vi hur man gör så nu vet vi. Vi är alldeles för ovana vid fina middagar ute. När jag blir rik som en troll blir det ändring på det.

Kyrkan vi gifte oss i ligger alldeles nära restaurangen, så vi passade på att gå dit i finvädret och stå på kyrktrappan och tänka tillbaka på hur vi stod där två år tidigare och precis hade blivit man och fru.

Kyrktornet på Gammelstads kyrka.

Aldrig mer och jada jada jada

Herrejesses.
Man ska inte dricka om man är ovan.
Jag hade en flaska rosé, och innan jag visste ordet av var den slut.
Idag har jag inte mått så bra. Skakis och bakis. Fy tusan.
Jag vet inte hur många vändor jag har försökt äta utan att lyckas.
Först nu känns det bättre. Och nu är klockan sju på kvällen. My god.
Jag kan inte förstå mig på de som står ut med att må så här varje helg. De måste nog vara masochister för för mig har det varit som tortyr.

I dimman

Halloj.

Nu är jag onykter för första gången på ungefär två år. Hickar gör jag också.



Här har ni bildbevis

Maken klagade på att "Vi aldrig gör något. Snart har tre veckor av semestern gått och vi har bara varit hemma och jobbat på huset".
Så då bestämde vi oss för att göra något.
Slängde in ungarna i bilen och åkte till Förbandsmuseumet (hur stavas det egentligen?) och tittade med hänförd sexåring på svenska stridsflygplan genom tiderna. Det var en höjdare att få provsitta en halv viggen och förfasas över den portabla tandläkarborren som man trampade igång som en symaskin förr i tiden. *ryyyyys*.

Efter F21 åkte vi till stadsparken och tittade på barnteater och nyss kom svärmor förbi med mastig smörgåstårta. Och jag och maken som inte alls skulle äta tårtaslisk utan springa istället båda två. Jo tjena.
Det får bli imorgon istället.

Igår tränade vi styrke hemma båda två så jag är alldeles mör i kroppen. Jag kan inte räta ut armarna för jag har kosmisk träningsvärk i mina biceps.

Nu: Dags att greppa Roséflaskan och dra iväg till Milla på tjejfest. Fast jag är den enda tjejen som kommer solo, så jag vet inte hur mycket tjejfest det blir egentligen.

Förresten snubblade jag över någon snubbe på ICA som försökte kränga på mig en ny mobil. Jag som verkligen behöver en ny. Jag var sååååå nära att gå med på det hela. Men jag sansade mig i sista stund.
Nu känner jag att jag verkligen vill ha en ändå.
Fast jag vill ju ha en Iphoooooooone.

Ett år senare

Den 13 Juli 2007 satt jag och hoppades att jag inte såg alltför tjock ut. Det var vår bröllopsdag och jag hade ingen aning om hur illa det var. Dinajjal, ni vet. Jag hade ständigt på mig stretchiga kläder. Allt annat var för obekvämt. Jag fick en chock när jag såg bilderna dagen efter. Jag hade undvikit att hamna på bild hela sommaren och när jag såg mig själv ville jag dö av skam.
Den 13 juli 2008. Ungefär 15 kilo lättare. (Ja. jag har gått UPP under sommaren! Men inte ett gram till!). Inte klar på långa vägar, men nu ser jag äntligen att det har hänt något.

Reality bites

Fatta fetångest jag har. Alltså inte fetångest utan ångest över att vara fet. Fast den ångesten är visserligen också fet så okej då. Fetångest. Both ways.
I sjutton happy fucking losing kilo var jag nöjd, nöjdare, men aldrig nöjdast. Trots att vågen pekade neråt mest hela tiden iallfall.
Åtta månader av stenhårt slit i gymet och vettig mathållning.

Nu istället har lyckan över min personliga bedrift blivit lite naggad i kanten när jag ser mig i spegeln och bara vill skrika ut min ångest över hur helvets jävla stor jag fortfarande är.

Fan att det skall vara en sådan berg och dalbana det här. Upp som en sol och kanske inte ner som en pannkaka men lite mer dalande iallafall. Going down av någon anledning. Säg mig bara varför. Jag fattar inget själv. Inte mer än att jag suckar högljutt ständigt och jämt och när maken frågar vad som är fel så hasplar jag bara ur mig "jag är så fet" och när han säger "nej du är fin" så tror jag honom inte och tänker att han ljuger så det börjar pysa rök ur öronen snart.
Jag är inte nöjd.

Och visserligen har jag insett att trots att jag hela tiden visste att det inte är realistiskt att tappa 25-30 pannor på ett år bara sådär, och att det här kanske är ett tvåårs projekt eller så, så trodde jag nog mer om mig själv. Hur jag nu kunde ha högre förväntningar än jag redan har infriat, det kan man ju undra. Det låter närmast befängt om jag ser mig i backspegeln på hur mycket och hur ihärdigt jag har kämpat.
Problemet är att min mentala bild av mig själv var smal, snygg och muskulös till bröllopsdagen, men igår när dagen var inne så kände jag mig mest plufsig och inte ett dugg snygg.
Och reality bites en stor jävla tugga av min självkänsla.
Det kan vara därför jag är så nere.

Bröllopsdagen dagen efter

Igår firade vi vår tvååriga bröllopsdag, så idag försöker jag mest komma ikapp med tiden, ungarna och mig själv.
Det går sådär.
Ryggen värken och maken muttrar om att jag är stingslig och sur.
-Ryggen my darling, påminner jag honom. Det är ryggen. Skit i hur jag låter och lyssna på vad jag säger istället.

Hårinpackning

Det är tydligen såhär man gör med fil och flingor.

Plastic Fantastic featuring Terése

Nu har turen kommit till Terése.

Hon skriver: "Här kommer en bild av mig där jag sitter och mår överdjävligt illa, smittad av mina magsjuka barn. Jag väntar på flyget hem, efter att ha lunchat som en vinnare med Linda Skugge."
Om du visar med muspekaren på bilden så syns orginalet.
Här kan du se den färdiga bilden i större format.

Var äter man godaste köttet i stan?

På söndag firar maken och jag tvåårig bröllopsdag och då tänker vi fira på tu man hand.
Ungarna är utackorderade till varsin far/morförälder och vi tänker käka något trevligt kött på någon trevlig restaurang, dricka vin, kanske gå på bio och sen tänker vi tillbringa en hel ostörd natt i våran äktenskapliga säng utan ungar i vare sig sovrummet eller i hela huset för den delen.

Frågan är då bara var man skall gå ut och äta?
Var serveras Luleås bästa köttbit i sommar?!

Fru Borg

Med mp3-spelaren ständigt runt halsen och lurarna på öronen lyssnar jag fanatiskt på bok efter bok. Det är enda sättet att inte dö av tristess vid en sådan tidsödande sysselsättning som att måla om ett hus.
Maken klagar; "Det går aldrig att prata med dig nuförtiden. Varje gång säger du "Vänta, vänta, vänta! jag måste stänga av....Nu kan jag lyssna", innan man kan prata med dig. De där lurarna verkar ha växt fast vid öronen. Jag börjar tro att jag är gift med en Borg ur Star Trek".

Till mitt försvar kan jag säga att jag är helt inne i slutfasen av The Shining av Stephen King. Jag har sett filmen hur många gånger som helst, men boken har jag aldrig av någon anledning läst. Men nu lyssnar jag.
Och Jack Torrance is going crahaaazyyyyyyyy!

Vila

Det har blivit väldigt lite tränande för mig den senaste månaden.
Jag bara tappade suget helt av någon anledning och sedan dess så är det mest promenader och lite pilates som gäller.
Jag skärper nog till mig snart gissar jag, men tills dess så tänker jag varken väga mig eller ha ångest. Jag har slitit som ett djur i gymet i åtta månader och det kanske är dags för lite välförtjänt semester för kroppen. Lite lagom vila med träning för att bibehålla statusen snarare än förbättra den.
Ibland behöver kroppen vila lite och det verkar vara nu för mig.

The wire

Nu har jag äntligen börjat titta på femte och sista säsongen av The Wire.
Så. Jävla. Bra.

Dialogen, storyn och den svarta humorn mitt i allt elände med droger och brottslighet överträffar alla andra serier på långa vägar.

Break it baby

Storebror underhåller med lite break dance.

Och hur är det egentligen?

Jag känner mig lite knäckt.
Det är ryggjäveln som bråkar.
Och jag vill verkligen inte ta mina starkaste värktabletter. Jag hade väl snarare tänkt mig att det skulle gå åt andra hållet, mot något jobb i lagom dos till en början.
Ah. Fuck.
Kanhända är det här bara en tillfällig svacka.

Boooring

Allt jobb med huset tar min energi och jag har inget vettigt att skriva.
Jag är suuuuupertråkig idag.
Ifall ni ville veta.

(ni antecknar nu va?)

Sommar

Glöm inte bort att lyssna på sommar i P1.

Jag rekommenderar Elisabeth Massi Fritz program, som handlar om hedersrelaterade mord, bl.a.

Och Lars Winnerbäcks program har nog varit bäst hittills av de jag lyssnat på.
Jag brukar inte lyssna på hans musik i vanliga fall, men hans sommarprogram var fantastiskt bra i all sin lågmäldhet där allvar blandades med humor som en perfekt sommardag.

Winona in love

Nu när intaget av värktabletter har minskat för min del så har mina drömmar blivit betydligt mer händelserika igen.

Natten till igår drömde jag att Winona Ryder var lesbisk och kär i mig. Hon var klädd i vit kostym och var väldigt snygg och jag hade sådan ångest, eftersom jag inte tände på henne det minsta. Jag kände att jag kanske borde försöka bli kär i henne eftersom hon trots allt är Winona Ryder. Det var lite synd om Winona.

Inatt drömde jag att någon jäkla brud övergav sina barn som hon hade sedan tidigare för att hon fick ett nytt barn med en ny man. Då räknades bara den nya familjen som hon nu bildade med någon slemmig peddotyp.
Jag tog mig an hennes tre barn sedan tidigare. Tvillingdöttrar som var nio år och en pojke som var två. Mamman var från latinamerika men vad hon eller barnen hette kan jag inte minnas. Däremot minns jag att jag var hysteriskt förbannad på henne över att hon sket i sina fina barn på grund av äcklet som hon var tillsammans med nu. Han var dessutom dubbelt så gammal som hon. Jag var så arg!

Det tar sig

Igårkväll gungade marken under mina fötter när jag hade målat klart. Det kändes som att jag fortfarande stod i skyliften. Nu är hela övervåningen färdigmålad på baksidan och det känns obeskrivligt skönt att måla över den rooooosa färgen.

På framsidan är de gamla fula chockrosa ruttnande brädorna på fasaden äntligen borta. Nu måste vi bara spika ny panel och måla.

Lillebror i mammas skor

I mina bröllopsskor, som jag har ärvt från min mamma, gick Lillebror runt och var alldeles lycklig.

Millenniumserien

Under tiden jag målar lyssnar jag på böcker och sommarprogram i mp3-spelaren.

Jag lyssnade precis klart på Luftslottet som sprängdes, som är den tredje boken i Millenniumserien av Stieg Larsson. Jättebra, spännande och intressanta böcker.

Men.
(Om man nu får kritisera en författare som inte längre finns med oss),
Jag stör mig på att han använder sig så mycket av vissa specifika uttryck.
Som till exempel:

Nagelfor och Falsarium.
Och att alla verkar svara "Jag förstår" hela tiden.
Och varför skriver han både för och efternamn på karaktärerna vid nästan varje tillfälle de omnämns? Det blir lite tjatigt.

Målning

Målar huset nu.
Jajjamensan.
Och i eftermiddag kommer pappa med skyliften så vi kan måla övervåningen också.

Tonårsproblem

Jag kan inte annat än skaka på huvudet åt tonåringen här hemma, när hon envisas med att ha svarta leggings under de nya shortsen för att det är "snyggare", trots att det är 27 grader i skuggan och strålande sol.
Vi får väl se hur lång tid det tar innan de åker av.

Solpaus

När temperaturen visar på 22 grader klockan åtta på morgonen, så har iallfall inte jag så mycket tid att blogga.
Jag är upptagen med sommaren idag.
Och måla huset
och titta när ungarna hoppar på den stora studsmattan som de fick av svärfar igår.

Beyond the sea

Jag älskar old time ballroom jazz som det här.
Det här gör mig glad varje gång, hur nere jag än känner mig.

Och att Kevin Spacey är så duktig på att sjunga, det visste jag inte tidigare.
Jag gillar Kevin Spacey. Ända sedan jag såg honom i The Usual Suspects så har han haft en speciell plats i mitt hjärta i kategorin "real men that can actually act". I American Beauty var han också helt fantastisk.

I need a bullet proof soul

Har jag någonsin berättat om de enorma skuldkänslor som varje månad väller upp när räkningarna skall betalas, plånboken gapar tom och insikten slår mig extra hårt

att allt det här
är mitt fel.

Då vet ni nu hur roligt det är att vara sjukskriven och glida omkring hela dagarna.

Stranden

Det var knappt så min kropp och mitt sinne trodde att det var sant.
Mellan två och fyra har jag och resten av familjen legat på en underbar varm sandstrand i strålande solsken och bara njutit.
D slocknade ganska omedelbart och snarkade glatt brevid mig. Jag underhöll mig med att titta till barnen och prata med tre av mina grannar som också var där med sina barn.
Det var soligt, det var varmt, det var u n d e r b a r t!

Plastic Fantastic featuring Tutt

Nu fortsätter vi Plastic Fantastic med Tutt.

Sanningen så som kameran fångade den just då.

Den lilla lögnen. Steg två. Städat huden, lättat upp skuggor, förstärkt ögonfärgen lite. Fixat håret lite, bakgrunden och tröjbitarna som stack fram.

Hollywoodstyle, the big lie.
Nu har jag förändrat ansiktsformen och valda delar med hjälp av ljus och skuggor och helt enkelt förminskat och förstorat lite här och där.