Jag lyssnade precis klart på Luftslottet som sprängdes, som är den tredje boken i Millenniumserien av Stieg Larsson. Jättebra, spännande och intressanta böcker.
Men.
(Om man nu får kritisera en författare som inte längre finns med oss),
Jag stör mig på att han använder sig så mycket av vissa specifika uttryck.
Som till exempel:
Nagelfor och Falsarium.
Och att alla verkar svara "Jag förstår" hela tiden.
Och varför skriver han både för och efternamn på karaktärerna vid nästan varje tillfälle de omnämns? Det blir lite tjatigt.
Jag irriterade mig på att Blomqvist låg med alla kvinnor i böckerna. Sån är jag. Halva bok nr 2 sa jag till min man: "...knullar han en ena till läser jag inte mer." Man skulle ju kunna tro att jag är pryd eller så, men det tycker jag verkligen inte.
SvaraRaderake.li: jag håller med. Jag läste på hemsidan http://www.stieglarsson.se/
SvaraRaderai en mailkorrespondans med förlaget om att "hans mest utmärkande egenskap är att han beter sig some n stereotyp "slampa", vilket han själv erkänner. Där har jag också skiftat könsroller medvetet; Blomkvist uppträder i mångt och mycket som schablonbildern av en "bimbo" medan medan Lisbeth Salander fått stereotypa manliga värderingar och egenskaper".
Intressant! Klart man får kritisera & ha synpunkter, även på de bortgångna.
SvaraRaderaHar aldrig läst Stieg. Men är inte författare man gillar lite som vänner? Man kan se imperfektionerna men välja att tycka om dem ändå?
amanda: Så tycker jag nog att det är. Författare man gillar blir lite som vänner. Det känns som att man delar en hemlighet med dem.
SvaraRaderaOch visst är det så att man kan tycka väldigt mycket om en bok även om man inte tycker om allt eller inte helt gillar sättet den är skriven på.
När det gäller Stieg Larssons böcker så tror jag helt enkelt att mycket av de små irritationsmoment som jag störs av säkert skulle ha skalats ner av en bra redigerare. De kanske är så att de inte har vågat redigera böckerna så mycket eftersom han gick bort innan de publicerades.
Så kan det absolut vara Ina, intressant analys. Redigeringen är/SKA i alla fall vara superviktig, ett riktigt teamwork mellan författaren & redaktören där man ibland kan bli tvungen att _nagelfara_ (hihi) varenda mening i ett stycke. Det märks på prestigefyllda författare att redaktörerna låtit mer vara ifred än vad man borde gjort.
SvaraRaderaJag skäms nästan ögonen ur mig när jag tänker på min bok i originalversionen, och då kanske vi ändå bara gjorde 25 - 30 små ändringar i slutändan.
Eller som de säger: Att skriva väl handlar mycket om att skriva om.
PS: Helt underbara foton på Lillebror i dina skor förresten.