Det är visserligen midnatt nu och jag är på väg i säng snart, men jag känner mig fortfarande mosig efter att ha ätit sushi igår, sett film, käkat ost och kex, hånglat upp maken lite och sovit till elva i förmiddags. Underbart.
Barnen hämtades på stan vid tvåtiden i eftermiddags och de var båda skelögda av trötthet efter en natt hos farfar och L, plus en hel dag på Leos lekland med i stort sett bara socker i kroppen som bränsle. De hade inte saknat oss ett dugg, det var bara vi som gick och suckade lite här hemma i smyg och tyckte att deras rum var så tomma och tysta.
Vi såg Zombieland igår. Riktigt bra film. Lagom dos gore, skräck, humor och action. Woody Harrelson i sitt esse. Insåg att vi aldrig kunnat se filmen med lagom volym när barnen varit hemma. De hade dött av skräck i sina sängar. För mammans del så är få filmer så avkopplande och hålla handen-mysiga som en lagom splattrig zombiefilm.
Så vad är det med zombies som är så trevligt då? Tja, spökfilmer gillar jag, men blir livrädd av. Drama älskar jag, men de gör mig så fruktansvärt känslosam och ont i magen-snyftig. Drama funkar bäst att se ensam med en stor låda kleenex i famnen. Bra action och komedier gillar jag också givetvis, men de har i sig inte riktigt samma hålla handen-faktor som en bra zombierulle, som i sin tur inte alls skrämmer skiten av mig på samma sätt som spöken eftersom jag tänker att jag inte behöver ligga sömnlös på nätterna över varelser som ett rejält baseballträ eller ett saftigt strykjärn med lite vikt bakom kan rå på. Dessutom var Zombieland både actionfylld och rolig om man har mage för den. (Ingen chips-ätar film alltså. Jättebra om du har börjat tänka på beach 2010!).
Hursomhelst så kan jag rekommendera Zombieland till alla er som inte är allt för svaghjärtade.
söndag, januari 10, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi har redan sett den, den ÄR bra!
SvaraRadera