Det har gått så långt att vi idag har varit till två butiker och allvarligt övervägt att köpa en svindyr batteridriven gunga/babysitter med olika hastigheter, ljus och olika havsljud. Än har vi inte tagit steget och verkligen köpt en, men tro mig när jag säger att det kliar i köpfingararna när yngsta familjemedlemmen hojtar mitt i natten och man verkligen inte orkar bära mer.

Men igår natt belönade han sin arma mamma med första riktiga leendet. Då spelade det inte så stor roll att jag var trött som en gnu och klockan var efter tre, det kändes verkligen som den bästa stunden sedan han föddes. Gullunge.
Men gu´ vilken härligt söt unge på bilden! Jesses!!
SvaraRaderaHan ser ut precis som dig tycker jag. :) (Okej kanske inte PRECIS, men han är Väldigt lik!)
SvaraRaderaEtt leende kan göra så mycket :o) Hoppas koliktiden snart är över. Massor av kramar till er!
SvaraRaderaKramar Sara