Jobb till vilket pris som helst?

Läser på Millas blogg och blir alldeles förfärad över hur långt den här jobbsökarhysterin har gått.



Det kan väl ändå inte vara meningen att en mamma med tre små barn som jobbar och sliter på vikariat dagarna i ända (och det är fan inte kul att byta arbetsplats nästan varje dag och aldrig veta i förväg var man skall jobba) får a-kassan sänkt med 25% bara för att hon inte sökt ett jobb i UMEÅ! Det tar tre och en halv timma att köra till Umeå. Enkel väg. Det är trettio mil dit!!

Hennes sambo har fast jobb här i stan. Skall han tvingas säga upp sig för att Camilla skall kunna jobba (och då pratar vi om ett fast jobb, för hon jobbar ju nästan heltid redan nu, men i olika vikariat), för det kan väl inte vara så att regeringen tycker att det är helt okej att tre små pojkar skall vara utan sin mamma eller pappa fem dagar i veckan? Jag trodde regeringen var för familjen. På det här sättet tas det verkligen ingen som helst hänsyn till deras barns välbefinnande.

Skall A-kassan börja splittra familjer? Är det det som gäller nu? Skall vi alla skaffa jobb, oavsett följderna det får? Skall vi verkligen skaffa jobb till vilket pris som helst?