Han började skrika som mest vid fyra på morgonen, och slutade inte förrän efter sju. Klockan var alltså över SJU på morgonen sista gången jag såg på den och han fortfarande låg brevid mig i sängen och hojtade som en mistlur och sparkade så hela sängen skakade.
Klockan ett idag kom maken till sovrummet och tänkte i all sin välvilja "ta honom så att du får sova själv". Det var bara det att just då sov både jag och sonen jättedjupt och lilleman hade inte ätit på två timmar... så när pappa så snällt väckte oss så ville givetvis sonen ha mat och då kände jag mig också hungrig och då var det lika bra att kliva upp båda två. Vi som äntligen sov så gott.
lördag, december 09, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar