Då var det gjort

Idag har jag friviligt druckit en hel kopp kaffe för första gången i mitt liv.


Jag, en kaffehatare av rang satt plötsligt med en kaffekopp framför mig när jag egentligen bara skulle hämta Storebror från ett kalas. Det sista jag ville var att vara otrevlig eller oförskämd så jag log bara och tänkte att jag alltid har vetat att den här dagen skulle komma då jag plötsligt satt med en kaffekopp framför mig och inte visste hur jag skulle förklara att jag egentligen inte dricker kaffe. Så jag tog raskt en skvätt mjölk till kaffet och stålsatte mig. Innan jag tog den första klunken så flashade alla mina kaffeminnen genom mitt huvud. Alla de gånger då jag verkligen försökt dricka kaffe men nästan kräkts för att jag verkligen, verkligen inte klarar av det. Sen kom jag också att tänka på de gånger i min ungdom då jag lyckats tvinga ner alla möjliga blandningar av diverse spritsorter, snodda ur olika barskåp och ihoptvingade i en flaska. Äckligt värre, men vad gjorde man inte för att bli lite full.

Det här klarar du, tänkte jag och tog mod till mig.

Och faktiskt. Det var inte så farligt. Ganska okej. Med en tårtbit brevid gick hela koppen ner. Och det skall jag säga, att det är ett helt fantastiskt betyg på kaffe från min sida.

Kors i taket.