Jag som inte ens har ätit ris a la malta

Vi har haft en väldigt lugn jul. Så lugn att när klockan var åtta på kvällen var det bara jag, maken och min svägerska kvar här. Barnen sov och mormor, farmor, morfar och farfar som var här tidigare hade åkt hem till sitt.

Vi såg på Bad Santa och vräkte i oss enorma mängder chips, ostbågar, godis och julmust. Det känns som att jag är mätt fortfarande och jag har drömt hela natten om att träna. Det är så illa att jag i morse övervägde att springa utomhus trots att snön vräkte ner.



Igår var vi på fest. Vansinnigt trevligt att träffa gamla vänner. Vissa hade vi inte träffat sedan vårt bröllop, så det var helt klart på tiden. Det var länge sedan jag skrattade så mycket.


Och herregud vad jag har ätit de här senaste två dagarna. Men fortfarande saknas en vital del av julmaten: Ris a la malta. Den brukar vara höjdpunkten på min jul, men av någon outgrundlig anledning har jag ännu inte lyckats ha tid över att omvandla grötresterna till denna ljuvliga efterätt. Och nu.. jag vet inte ens om jag borde. Kanske blir det nästa år istället.