Klockan är strax efter åtta på morgonen. Jag försöker övertala sonen att klä på sig utan att bråka med honom, och själv sitter jag och våndas över hur jag skall klara av att åka till jobbet.
Jag har varit hemma en vecka, och längre än så får jag inte vara hemma utan läkarintyg. Jag måste försöka ta mig till jobbet, men jag har enorm ångest över hur det skall gå med tanke på att jag mår så fruktansvärt dåligt.
Jag antar att jag måste försöka iallafall, och går det inte så går det inte, då får jag åka hem och se till att få läkarintyg.
Jag är ensam med sonen. Sambon åkte till Stockholm imorse för att jobba i två dagar och jag är lämnad ensam åt mitt öde.
På något sätt skall jag försöka ta sonen till dagis och hämta honom i eftermiddag, lyckas fixa middag åt oss båda och däremellan jobba.
En helt vanlig dag med andra ord. Som just nu känns helt omöjlig.
måndag, mars 27, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men söta du - ring till mödravårdscentralen, KK eller liknande och förklara läget och be att få en läkartid pronto. Så där dåligt ska man inte behöva må. Det ÄR okej att vara sjukskriven när man mår så där illa - det tycker till och med Försäkringskassan, jag lovar. ;-)
SvaraRadera