Jag vill också ha egna skidor

Efter en heldag i slalombacken med familjen känner jag mig lagom pömsig nu.
Jag känner verkligen att jag måste skaffa mig ett par slalomskidor. De senaste tio åren har jag åkt snowboard, men på grund av ryggen så har det inte blivit så mycket av den biten. Som i dag till exempel, när jag bara har fått stå vid sidan av och titta på under tiden som de andra har åkt som skållade råttor i backen, med mig huttrande avundsjukt i vinddraget där de har svischat förbi.
Jag vill också åka i backen!

Sova sova säng säng säng

Omedelbart när resten av familjen hade åkt till jobb/skola/dagis idag så gick jag raka vägen upp till sängen och kröp ner under täcket och sade godnatt till ett hyfsat mörkt rum med bara ljudet av ett knäppande element som en pytteliten störning.

Jag har sovit så dåligt de senaste nätterna, med rethosta som väcker både mig och maken, och tydligen har jag den senaste tiden snarkat som ett helt sågverk till den milda grad att min kära D i just detta nu förmodligen sitter på jobbet alldeles hålögd, med ryckningar i kroppen och undrar om han behöver ta in på hotell för att få sova tills han är utvilad.

Men nu är i alla fall jag utvilad!
Jag har sovit från morgonen fram till tolv och herregud vad jag behövde det.

Nu tänker jag dra fram dammsugaren och trasan och städa och röja upp lite inför helgen innan barnen slutar skolan och har sovit på dagis och det är dags att hämta hem dem. Det är nog första gången på länge som jag känner att jag orkar städa. Den där influensan var av den mest envisa, eländiga sort jag någonsin stött på. Fy tusan.

Är det förresten någon som minns den här?

Doptårtor

Förra helgens doptårtor till en liten Lova.
Färger och tema efter önskemål.


Brun tårta med rosa och orange blommor i fyra lager.
Chokladbottnar, vitchokladmousse, jordgubbsmousse, dumlemousse och vaniljgrädde. Täckt med marshmallowsfondant.


Orange tårta med djungeltema (fast så värst djunglig blev den inte riktigt på grund av tidsbrist efter den envisa influensan jag hade).
Ljusa bottnar, persikomousse, hallonmousse och vaniljgrädde. Täckt med marshmallowsfondant.

Hon köpte inte alls någon lyxvilla för 50 dollar!

Det är väl knappast en nyhet att Aftonbladet använder sensationella rubriker för att sälja, men jag kan inte låta bli att ifrågasätta om de vet skillnaden mellan ljug och missvisande hittepå jämfört med att faktiskt skriva vad inslaget handlar om.

Att skriva "Hon köpte lyxvilla för 50 dollar!" och i inslaget berätta om en kvinna som köper en lott för 50 dollar och vinner huset som familjen lottar ut som ett udda försäljningssätt, är inte samma sak som att faktiskt köpa ett hus för 50 dollar.

Hänger man med det minsta i nyheterna och har läst om människor i USA som tvingas sälja sina hus till bottenpriser i dessa finanskristider så tror man givetvis att det är det inslaget handlar om, och inte något jäkla lotteri.

*hytter med näven*

När jag dör hoppas jag de spelar den här på begravningen

Musiksmaken är bred som baken.

Förutom en intensiv motvilja mot dansbandsmusik och country så går det mesta an mer eller mindre beroende på humör.
Jag är en periodare och vad jag vill lyssna på kan variera väldigt mycket från dag till dag.

Just nu har jag en klassisk period.
Vintern, mörkret, arbetslösheten, alla gör de sitt till givetvis. Och ur det föds ibland en obändlig lust att lyssna på melankolisk, vacker, kraftfull musik och göra något kreativt.

På repeat går den vackraste sång jag vet.
Solveigs sång ur Peer Gynt.
Här nedan sjunger sopranen Barbara Bonney den.

Jag kan inte påstå att Opera som gengre hör till mina vardagsfavoriter i vanliga fall, men när jag hör den här så reser sig håret på armarna och tårarna börjar rinna för att det är så galet vackert.

Lufta lungorna

host host host host host.

Att den här förbaskade hostan aldrig ger med sig.
Vansinnigt irriterande.

Morgonsamtal med Lillebror

-Mamma jag glömde en sak!

- Jaså, Vad glömde du?

- En grönsak.

Vad göööö du Mamma?

-"Mamma vad gööööööööö du?!?!"

Säger Lillebror 2 år, hela dagarna till mig.

Vid kassan på ICA:

-Mamma vad gööööö du?
-Vi står i kön.
-Men mamma vad GÖÖÖÖ du?
-Mamma väntar på att få betala.
-Jahapp.

På toaletten hemma när jag sminkar mig.

-Mamma vad göööö du?
-Jag sminkar mig.
-Jahapp.

På toaletten hemma veckan efter när jag smörjer in ansiktet efter en dusch.

-Mamma vad göööö du?
-Jag smörjer in ansiktet.
-Jahapp. Sminkar du dig?

Böckernas underbara värld

I kväll läste jag de första sidorna ur den första Harry Potter boken för Storebror. Klockan var så sent att jag inte hann läsa speciellt många sidor, och än så länge var han bara ljummet intresserad. Men jag har planer på att sätta mig med honom i morgon igen och läsa tills det verkligen händer saker så att han får upp intresset och vill höra mer.

Han klagade på att det inte fanns några bilder och jag fick förklara att han från och med nu fick ha bilder i sitt huvud istället genom sin fantasi. Och jag mutade honom med löfte om att vi efter att vi läst ut boken skall se filmen tillsammans.

Så nu blir det mastodonthögläsning för min sjuåring.

Tvååringen nöjer sig än så länge med Max bil, Totte bygger och Stina Wirséns underbara böcker om Nalle.

Till tonårsdottern (som har dyslexi) gav jag precis den första boken i Twilight-serien i mitt i veckan-present för att hon skall få upp intresset och vilja läsa själv utan att vara tvingad till det som det är i vanliga fall när det gäller läsning i läxböcker.

Själv väntar jag på att nästa fång av böcker skall anlända i brevlådan. Jag beställde nämligen genast boken som Anna rekommenderade. Jag är en sucker på det sättet. Kan absolut inte motstå en riktigt bra bok.

Tjuvlyssnat

I pojkarnas sovrum står en elektronisk barnvakt och sänder så fort de låter, så att vi hör dem ner till vardagsrummet.

I går klockan 19:45 på kvällen hördes följande "meningsutbyte" bröderna emellan:

Storebror 7 år, förtvivlat: -"Ajajaj! Jag har ont i magen!!!"
Lillebror 2 år, tröstande: -"Såja, såja".

Any astral beings?

Genom åren har jag lärt mig att se på skräckfilmer utan att de förstör min nattsömn helt och hållet.
Film går nämligen så bra att analysera och det är så lätt att kunna tänka logiskt på hur filmmakarna har lagt upp historien och klippningen för att det skall bli så obehagligt som möjligt. Det är ju bara en bra påhittad historia.

Men det här jäkla programmet Most Haunted som visas på TV 4 plus, får mig både fascinerad och löjligt rädd.
Inte för att jag tror att allt som visas är äkta (äkta eller fejkat - vad vet jag), utan för att man bara sitter på helspänn och väntar på att saker skall hända hela tiden. Skakigkameran med night vision och de medverkandes agerande i värsta Blair Witch Project- anda, får mig ofrivilligt att få hjärtklappning och mitt adrenalin att pumpa.
Det är jobbigt att se på, men jag kan ändå inte låta bli.

Men det är inte utan att jag verkligen stör mig på några saker. Som programledaren Yvette Fieldings sätt att ropa på spökerna.
"Are there any spirit people here? Any astral beings? Do you want to come and play with us?" Och sen skriker de helt galet mycket och svär som borstbindare så det bara låter PIIIIIIIP i rutan mest hela tiden så att man missar saker så fort något händer.

Och ändå kan jag inte låta bli att titta och bli skitskraj emellanåt och tycka att de som medverkar antingen är oerhört dumdristiga eller totalt orädda.
För vilken normal människa tycker att det känns helt okej att frivilligt lägga sig på en gammal bårbrits och låta sig bli inkörd i "kylen" på vad som sägs vara USA:s mest spöktäta gamla nedlagda sjukhus, nämligen Waverly Hills Sanatorium, och sen bli lämnad ensam där ett tag i mörkret mitt i natten.
Nej fy fasicken. Det skulle jag aldrig ställa upp på. Oavsett om det var fejkat eller inte. Min livliga fantasi skulle göra mig redo att bli inlagd på närmaste låsta avdelning för de sinnesvaga ett tag.

Eller vad tycker ni själva. Skulle ni våga göra det här?

Mammas lilla lockboll

-Det är MIN mamma!

säger han och ger mig snoriga pussar som rinner på kinden. Sen kommer han självmant med en trasa så att jag kan torka bort det snoriga kladdet som pussen har lämnat.
Och så pussar han igen.
-Nu mamma kan du torka!
Och så gör vi om samma sak en gång till, och igen, och igen.

Bara en av anledningarna till att han är den finaste tvååringen på jorden.

Benjamin Buttons otroliga liv

Maken, jag och Storasyster var på bio i kväll och såg Benjamin Buttons otroliga liv.

Micket bra film.
Betyg: IIII

Inas mörka kolasås

I en kastrull, vispa:

3 msk kakao
4 msk strösocker
3 msk mörk sirap
4 dl mellangrädde
2 msk smör
ca 1 krm salt (smaka av med en halv först, och tillsätt lite mer om det behövs).

Koka upp under omrörning och låt puttra ett par minuter. Smaka av.
Red med lite maizenamjöl utblandat i lite vatten för att få lite tjockare konsistens om såsen är för rinnig.

Ta av från plattan och tillsätt 1-2 tsk vaniljsocker.

Häll över den varma såsen i en liten tillbringare och häll över rikligt med varm sås över lämplig glass.

Den här såsen räddar garanterat den tråkigaste av bigpackglassar.

Vintertårta

Jag har visst glömt att ladda upp bilden på svägerskans födelsedagstårta som jag gjorde efter nyår.
Det blev ett enkelt vintertema i all hast. Jag hade galet bråttomt, och hade inte tid för dekoration och finlir alls egentligen.

När min tvååring sätter ner foten

- Mamma ja se Pingu nu.

- Nej, Mamma orkar inte se Pingu. Mamma mår illa.

-MAMMA INTE MÅR ILLA. MAMMA ORKA VISST SE PINGU NU!

...

Visserligen lever jag, men jag är fortfarande så förbaskat sjuk att det inte är klokt.
Det värsta är att resten av familjen också är det.
Båda pojkarna och maken går precis som jag omkring här hemma, febriga och hostiga och gnäller på varandra allt vad stämbanden håller.
Det är outhärdligt och jag har varken ork eller inspiration att blogga som den gnällmaja jag är just nu.

Måtte detta snart gå över. Please, please.

Dags att byta ut giftet

Efter ett välplacerat telefonsamtal till doktorn imorse, med snyftningar om att jag inte står ut eftersom det känns som att ha magsjuka precis hela tiden, så har jag fått sluta med det där giftpenicillinet och får istället börja med en annan sort om ett par dagar.

För fy tusan.
Jag är fortfarande svag som ett darrande litet löv och ligger mest och gnyr i soffan om man bortser från när jag måste springa till toa för att hinna fram.
Ingen närmare beskrivning nödvändig.

Sent

02:53 och jag kan inte sova eftersom jag håller på att hosta ihjäl mig känns det som.

Kollar på Eli Stone istället.

Bad hair day after day after day

Jag kan knappt tänka på något annat än mitt hår.
Det är dags att göra något åt eländet igen.
Jag har ingen aning om vad, men jag vet bara att jag inte orkar ha det såhär längre.
Nu är jag nämligen tillbaka på samma läge som innan sommaren.

Superlångt, risigt, taskig ful alldeles för grå utväxt, och helt omöjligt att göra något åt. Det är bara i vägen hela tiden.

aaaaaa....

Det känns som att det aldrig går över.

Penicillinet får mig att må galet illa.

Jag bara glor på TV, sover och står ut.

Bara en statusrapport

Nu är alla utom Storasyster (som är hos sin pappa) sjuka.

D börjar som tur är bli lite bättre.
Han var till doktorn med båda pojkarna idag och ingen av dem har mer än en vanlig virusinfektion med feber, förkylning och hosta.
Som tur är så är det bara jag som har fått den värre varianten med bakterier.

Mår tokilla av penicillinet så jag orkar inte sitta upp nästan alls.
Men nu börjar febern ge med sig för min del i alla fall.
Tur det.

Inte ett dugg bättre

Nu har Storebror också blivit sjuk.
I morgon skall han och D till vårdcentralen för undersökning.

Jag var till doktorn idag.
Tänkte att jag behövde hostmedicin och slemlösande utskrivet.
Gick hem med recept på antibiotika och diagonsen bakteriell luftrörskatarr på gränsen till lunginflammation.
Så nu skall jag käka antibiotika tre gånger om dagen i nio dagar.

Och så över till något helt annat.
Jag vet inte om det var att både maken och jag var sjuka igår och därför var extra kritiska, men när vi såg Step brothers så skrattade vi inte en enda gång.
Så otroligt dålig film.
Efter 46 minuter stängde vi av. Då stod jag inte ut längre.
Se den på egen risk.



Jag föreslår istället att ni ser Talladega Nights. Samma filmmakare och skådisar, men mycket roligare.

What the!?

Det levererades en pizza till dörren nyss.
Jag vet inte vem som är ansvarig för det.
Det kan ha varit jag som under ett svagt ögonblick, alldeles hallucinatorisk, knappade in något random nummer på telefonen och beställde en pizza för utkörning.

En sak är säker dock.
Det stinker apa här hemma nu, jag har ingen aptit och att äta pizza med bernaisesås är det sista jag vill.

Istället tänkter jag titta vidare på The Biggest loser och bli inspirerad att sätta fart med träningen igen.
(Så fort jag har blivit frisk).

Ligger ocn gnyr i soffan

Jag är så sjuhuuuuuuk.

Spritdimmorna ligger täta

Jag har använt alcogel i en sådan omfattning att rummet stinker värre än en finlandsfärja klockan fyra på morgonen.
Allt för att slippa bli smittad.

Men som att det hjälpte då.
Temperaturen uti kroppen är nu 39,3 grader and rising.

Sitter fullt påklädd med raggsockar, mjukisbrallor, munkjacka med huvan uppdragen, fleecemorgonrock och fingervantar och ändå har jag gåshud över hela kroppen för att jag fryser så förbaskat.

Dessutom hostar jag som en kol-patient.



Det enda positiva jag kan se med situationen är att jag slipper byta bajsblöjan som Lillebror just nu håller på att producera.

Det gäller att se livet från den ljusa sidan.
I alla fall tills ungarna också blir sjuka.

Tick-tack, tick-tack...

Ombytta roller

Sitter här och väntar på att svärfar skall komma och leka med barnen ett tag.

Maken är sjuk med någon slags influensa och beter sig som att han ligger på dödsbädden. Han är febrig, förkyld, har ingen aptit och klagar på att han har ont i hela kroppen. Idag är det dag fyra sedan han först fick feber och det har inte blivit ett dugg bättre, bara sämre, så jag gör allt markarbete här hemma med mat, barn och annat.

Jag erkänner att jag verkligen inte är van att ta hand om allt.
Jag har ju varit dålig i ryggen så länge att vi alltid har behövt kalla in förstärkning förut om D blivit sjuk, och då har inte arbetsbördan för mig blivit särskilt mycket större än vanligt.

Så det är ovant det här men nyttigt. Nu får jag känna på hur det känns när rollerna är omvända och det är han som ligger sjuk och jag som är frisk och gör allt jobb.

Förutom att jag är trött, så kan jag inte låta bli att reflektera över känslan att kunna ta hand om barnen. Att få känna små barnahänder runt min hals och ha en varm nyvaken tvååring i famnen utan att omedelbart tänka på hur ont det gör i ryggen är en enorm lycka.

R2D2 låten

Varje kväll när pojkarna går och lägger sig så läser vi saga och sjunger minst en sång var till dem.

Lillebror började för någon månad sedan kräva en helt ny låt.

-"Sjunga R2D2!"

Eeehh.... jahaa....

Varken jag eller maken hade någonsin hört talas om någon R2D2 låt, så vi fick hitta på.

Pappan sjunger: "R2D2, R2D2, R2D2, R2D2, R2D2...."

Min R2D2 låt går såhär:

"R2D2 var en liten robot
R2D2 han var vit och blå
R2D2 han hade en kompis
han som hette C3PO

R2D2 han var jätteglad
R2D2 han skratta' varje dag
R2D2 han var jättesnäll, och
R2D2 han somna' varje kväll

R2D2 var en liten robot
R2D2 han var vit och blå
R2D2 tyckte om att sova
R2D2 sa godnatt som så
godnatt, godnatt, godnatt
min skatt!"

Inte helt klockrena rim eller strofer om man säger så.
Men som tur är så bryr sig inte Lillebror om sådana saker av en hemmasnickrad sång improviserad sent på kvällen av en svårt trött mamma.

En stilla doft av bajs

En glad och trevlig Lillebror sken som en sol när han vaknade strax före nio i en pöl av bajs.
Hohojaja vad roligt det var då.

Man kan höra en knappnål falla

Nu börjar lugnet återvända.
Storbarnen är ivägskjutsade till skolan och det är alldeles tysssst i huset.
Jag passar på att njuta av det en yttepytteliten stund. Snart vaknar minstingen från sin skönhetssömn nämligen och då blir det liv i luckan igen.

De senaste tre veckorna

har det varit jullov och då har jag:

• Torkat snor på mig själv och andra oftare än jag vill tänka på.
• Överdoserat potatis.
• Blivit mycket bättre på Guitar Hero.
  
• Inte köpt ett endaste plagg på rea.
• Fått ångest över att jag inte har klippt mig än.
• Sökt jobb
• Lagat mat i en aldrig sinande ström. Alltid är det någon som är hungrig.
  

Jag vill ha sommar!

Två dagar kvar till skolan börjar igen för barnen.

Vilken skillnad det är på sommarlov och jullov.
På sommaren kan jag bara öppna dörren ut och så kan vi alla komma och gå som vi vill. Ibland är vi inne ibland är vi ute.

Nu gläntar vi bara på dörren ibland för att springa till den varma bilen, eller möjligen för att gå ut och kasta sopor. Vi sitter alla inne och snorar i kapp. Alltid är de någon som är för sjuk för att gå ut och att påstå att ungarna klättrar längs väggarna är en underdrift.
Den största delen av tiden går åt till att underhålla dem och hålla dem ifrån varandra så att de överlever den här dagen också.

Och så känner jag mig sjuk igen. Jag som precis hade värsta planerna på att faktiskt ta mig i kragen och ta mig till gymet idag.
Jo tjena.

Det är ungarnas fel. De är som vandrande pesthärdar här hemma. Snorar ner allt och alla, och ingen alcogel i världen kan stoppa en från att bli nersmittad och svag som Kristina från Dufvemåla på sin dödsbädd.
Jag tyar icke mera!

Mest blixtar och dunder, var är alla magiska under?

Ibland vill jag bara gå ut utanför dörren och stå och skrika allt jag kan en liten stund. Sedan komma in igen och vara som vanligt. Bara släppa ut lite ånga helt enkelt.

Idag är en sådan dag.
Det börjar märkas att vi alla har varit jullediga i snart tre veckor. Med blåsigt väder och -13 grader ute och Lillebror som är toksnorig så vågar vi oss knappt utanför dörren.

Jag skjutsade iväg Storebror och Storasyster på bio på eftermiddagen och så handlade jag själv på Willys under tiden.
Jag tröstköpte chips och dip, godis och läsk. Allt för att smeka familjen medhårs och hålla dem lugna och nöjda ännu en kväll.

Nej, om man skulle ta och käka lite och få upp blodsockernivån en aning. Kanske skingra det där åskmolnet som verkar följa mig vart än jag går.

Halleluja Halo moment

Bästa julklappen i år för min del, anlände i brevlådan igår. Och det var inte en dag för tidigt.
Jag sänder ut ett tack till bästa maken för spelet, ett tack till svärfar för konsollen, och ett tack till alla datanördar där ute som har skapat mästerverket.
Nu skall jag rädda världen från utomjordingarna.

Lyx

Ungarna har tagit sovmorgon och det är lyx att vakna först efter åtta och sedan sitta inklämd i soffan mellan dem och titta på svampbob.
Precis såhär är de som bäst.
Nyvakna och mosiga, sitter stilla och kramas.
Jag passar på att ta tillvara på stunden innan de piggnar till och börjar springa omkring helt hysteriskt och försöka ha ihjäl varandra.

Morgonmys med pappa på julafton.