När jag dör hoppas jag de spelar den här på begravningen

Musiksmaken är bred som baken.

Förutom en intensiv motvilja mot dansbandsmusik och country så går det mesta an mer eller mindre beroende på humör.
Jag är en periodare och vad jag vill lyssna på kan variera väldigt mycket från dag till dag.

Just nu har jag en klassisk period.
Vintern, mörkret, arbetslösheten, alla gör de sitt till givetvis. Och ur det föds ibland en obändlig lust att lyssna på melankolisk, vacker, kraftfull musik och göra något kreativt.

På repeat går den vackraste sång jag vet.
Solveigs sång ur Peer Gynt.
Här nedan sjunger sopranen Barbara Bonney den.

Jag kan inte påstå att Opera som gengre hör till mina vardagsfavoriter i vanliga fall, men när jag hör den här så reser sig håret på armarna och tårarna börjar rinna för att det är så galet vackert.