Ibland vill jag bara gå ut utanför dörren och stå och skrika allt jag kan en liten stund. Sedan komma in igen och vara som vanligt. Bara släppa ut lite ånga helt enkelt.
Idag är en sådan dag.
Det börjar märkas att vi alla har varit jullediga i snart tre veckor. Med blåsigt väder och -13 grader ute och Lillebror som är toksnorig så vågar vi oss knappt utanför dörren.
Jag skjutsade iväg Storebror och Storasyster på bio på eftermiddagen och så handlade jag själv på Willys under tiden.
Jag tröstköpte chips och dip, godis och läsk. Allt för att smeka familjen medhårs och hålla dem lugna och nöjda ännu en kväll.
Nej, om man skulle ta och käka lite och få upp blodsockernivån en aning. Kanske skingra det där åskmolnet som verkar följa mig vart än jag går.
söndag, januari 04, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I feel you.
SvaraRaderaKlättrar lite här med. Vi har ju vistats i karantän ett par dagar. Men magsjukan har gjort mig försiktigare på allt gott. Inget ont som inte har nåt gott... osv.
Yoga-andas.
/Terése
Mina barn är hos sin pappa nu i några dagar efter 10 dagar hos mig. Visst har det varit roligt att ha lov med dem, men jag måste erkänna att jag så smått längtat tillbaka till vardagsrutiner. Vi blir alla tokiga att gå hemma förlänge alla tillsammans.
SvaraRaderaPuss milla
www.metrobloggen.se/camillaslivochlustar