måndag, januari 26, 2009

Any astral beings?

Genom åren har jag lärt mig att se på skräckfilmer utan att de förstör min nattsömn helt och hållet.
Film går nämligen så bra att analysera och det är så lätt att kunna tänka logiskt på hur filmmakarna har lagt upp historien och klippningen för att det skall bli så obehagligt som möjligt. Det är ju bara en bra påhittad historia.

Men det här jäkla programmet Most Haunted som visas på TV 4 plus, får mig både fascinerad och löjligt rädd.
Inte för att jag tror att allt som visas är äkta (äkta eller fejkat - vad vet jag), utan för att man bara sitter på helspänn och väntar på att saker skall hända hela tiden. Skakigkameran med night vision och de medverkandes agerande i värsta Blair Witch Project- anda, får mig ofrivilligt att få hjärtklappning och mitt adrenalin att pumpa.
Det är jobbigt att se på, men jag kan ändå inte låta bli.

Men det är inte utan att jag verkligen stör mig på några saker. Som programledaren Yvette Fieldings sätt att ropa på spökerna.
"Are there any spirit people here? Any astral beings? Do you want to come and play with us?" Och sen skriker de helt galet mycket och svär som borstbindare så det bara låter PIIIIIIIP i rutan mest hela tiden så att man missar saker så fort något händer.

Och ändå kan jag inte låta bli att titta och bli skitskraj emellanåt och tycka att de som medverkar antingen är oerhört dumdristiga eller totalt orädda.
För vilken normal människa tycker att det känns helt okej att frivilligt lägga sig på en gammal bårbrits och låta sig bli inkörd i "kylen" på vad som sägs vara USA:s mest spöktäta gamla nedlagda sjukhus, nämligen Waverly Hills Sanatorium, och sen bli lämnad ensam där ett tag i mörkret mitt i natten.
Nej fy fasicken. Det skulle jag aldrig ställa upp på. Oavsett om det var fejkat eller inte. Min livliga fantasi skulle göra mig redo att bli inlagd på närmaste låsta avdelning för de sinnesvaga ett tag.

Eller vad tycker ni själva. Skulle ni våga göra det här?

5 kommentarer:

  1. Jag kan inte heller slita mig från de där programmen. Om jag råkar zappa dit så stannar jag kvar, tvångsmässigt, med samma symptom som du beskriver.

    Jag skulle aldrig våga göra det där, men jag har faktiskt spenderat en natt i Jämtlands mest kända prästgård.

    http://www.borgvattnet.nu/
    'Spökprästgården'

    SvaraRadera
  2. Terése: Vad modigt av dig att spendera natten på prästgården. Det hade nog inte jag gjort.
    Vilket rum sov du i, och fick du uppleva något annat än en helt vanlig natts sömn?

    SvaraRadera
  3. Jag sov i det vita rummet. Tydligen det lugnaste rummet. Men historierna jag fick höra på kvällen gjorde mig inte lugn och fin precis. När jag väl somnade sov jag som en stock, inte ett knäpp hördes.

    Men. En liten liten grej hände på mitt rum dagen efter. Kanske ett tecken på att nån varit där iaf.

    Ska skriva ett inlägg om det ikväll, med bilder och allt! Så jag lämnar en liten cliffhanger här.

    SvaraRadera
  4. Terése: Håller med Amanda. Det inlägget ser jag fram emot!

    SvaraRadera