En av nattens föreställningar

Vaknade med grym huvudvärk idag. Jag har sovit otroligt dåligt inatt och drömt en mängd märkliga drömmar.

Den jag minns mest eftersom den var så annorlunda var att jag drömde att jag var på cirkus.
Det är i början av nittonhundratalet, och förutom kläderna folk har på sig, så märker jag det på att allt runomkring mig är svartvitt och lite suddigt som i en gammal stumfilm. Människorna går till och med lite hackigt och lite fortare än normalt, precis som i gamla filmer.
Jag sitter längst fram vid manegen och några meter bort på min vänstra sida sitter en överklassdam med lång vit fotsid klänning, ett brett bälte i midjan och krås vid bröstet. Hon har brunt puffigt hår uppsatt i två höga knutar och en svart hatt ovanpå som kronan på verket.
I manegen går en cirkusartist omkring med en levande stor brunbjörn med kätting runt halsen i ett koppel. Efter några varv runt manegen stannar mannen med björnen framför den fina damen för att hon, som tydligt har hög status, skall få känna på den levande björnens päls. Hon skrattar lite nervöst när hon ställer sig upp för att klappa björnen, som helt ointresserat står framför henne med huvudet i profil. I sin vänstra hand har damen ett svart ihopfällt solparaply. När hon sträcker sig mot björnens päls fäller hon oavsiktligt upp paraplyet delvis. I samma stund reagerar björnen. Det är som att den lilla rörelsen från paraplyet är den trigger som han har väntat på under månader av fångenskap. Han reser sig upp på sina bakben och sträcker på sig i sin fulla längd, nu betydligt högre än mannen som förvånat håller i hans koppel av järn. Innan någon hinner reagera har björnen med sin stora ram greppat tag om damens huvud och trasslat in klorna i hennes uppsatta hår. Han drar henne i håret in i manegen och släpar henne några meter till ljudet av publikens chockade utrop som blandas med damens skräckslagna skrik. Hon skriker, och hon skriker och björnen flänger omkring henne som en trasdocka och dunkar hennes kropp och hennes huvud mot marken så att sågspånet yr. Under en kort tid som känns som en evighet pågår denna makabra föreställning, innan björnen till slut öppnar sitt gap och hugger in tänderna i hennes midja och sågspånet färgas rött av blod.

Sådär fortsatte natten sedan med olika historier, men aldrig lugna trevliga sådana.
Kanske inte så konstigt att jag är trött idag.