Som nyss till exempel, när jag trodde att jag i lugn och ro kunde ringa några viktiga samtal medan Lillebror sov middag. Istället tillbringade jag den stunden med att byta hans kläder och sängkläder eftersom han hostade så han kräktes.
Och kräks, mina kära vänner, det är alltid* överraskande.
Just nu sitter han stackarn i soffan bredvid mig, alldeles trött och
missövd med mörka ringar under ögonen. Jag börjar känna mig likadan. Jag har suttit inomhus i två dagar nu, utan att känna frisk luft mer än när jag har öppnat ytterdörren för att slänga ut bajsblöjorna. Jag tror jag måste sätta Lillebror i vagnen och ta ut honom i vårvädret en stund. Jag känner att jag behöver rasta mig själv lite nämligen innan jag förtvinar och börjar se mer ut som en panda än vad jag redan gör.*Utom möjligen när halva barngruppen på dagis redan har satt exempel och fontänkräkts de senaste dagarna. Men så var ju inte fallet nu. Thank God for that!
nänänä! inte hostas sig till kräk? stackars!! vi har klarat oss från kräket den här gången (hoppas jag), däremot tror jag att hon ska hosta ur sig inälvorna nattetid... har fått bra tips på hostmeducin. ska försöka kränga till mig lite sån från BVC.
SvaraRaderakrams och håll ut! snart är det utelek i solen igen... [fast, "snart"? oj så långt borta det kan kännas]