Så typiskt mig - eller saker man helst undviker

Precis när teaterföreställningen är slut och alla reser sig upp för att gå ut, så lyckas jag vända jackan jag har bredvid mig fel väg, så att allt innehåll i min ena ficka ramlar ut på golvet mellan sitsarna. Där rullar det ut tamponger, pengar och nycklar i vad som känns som en aldrig sinande ström. Hej och hå bara. Och under tiden jag ursäktande kryper på golvet och snabbt rafsar åt mig (tampongerna före nycklarna och pengarna givetvis) allt jag kan hitta så står en hel rad i kö och stirrar och väntar på att få gå ut ur salongen. För självfallet är min plats längst ut på kanten så att precis alla i hela kön måste vänta på mig.

Det är sådana stunder andra har mardrömmar om men som jag ständigt råkar ut för. Ina i ett nötskal.