Får det vara lite black metal?

Igår var jag med om en helt ny upplevelse.
Jag var på -30, som är en inomhusfestival på Kulturens Hus, och en av spelningarna jag såg en del av var Marduk.
Det var mitt livs första direktkontakt med black metal.
Not my cup of tea, direkt.
Och inte domprostens heller tydligen. Han protesterade starkt mot spelningen.

Marduk har verkligen en enormt dedikerad publik, och från min plats på sidan av scenen där jag stod så kunde jag inte låta bli att undra över några saker som både förbryllade och fascinerade mig.
* Hur mår sångarens stämband? Han lät oerhört hes (det tror väl jag det), och jag undrar hur många SPM (spelningar per månad) han klarar (nu hittade jag på en helt egen terminologi här som borde vara självklar när man använder rösten sådär extremt)?
* Var det riktigt blod han hällde över sig själv och spottade ut över publiken? (som 2:00 min i klippet).
* Jag har aldrig sett ett band som tar sig själva på större allvar. Är det ett krav i gengren?
* Hur många whiplash-skador uppstår i genomsnitt på en spelning som gårdagens? Under större delen av konserten bestod publiken vid kravallstaketet längst fram endast av en böljande massa med långt hår i ett aldrig sinande tempo.
* Hur mycket kalorier på en kväll gör man av med av ett så frenetiskt headbangande? Och isåfall, väger det upp risken för nackskador om man dessutom är överviktig?

Jag googlade också efter skillnaden mellan black metal och death metal idag, och hittade det här roliga och intressanta inlägget om det hela. Upplysande och underhållande för oss som inte har någon aning.

Nåja. Minnesvärt var det allt.

"Ge mig ett K, ge mig ett R ge mig ett A, ge mig ett M, vad blir det? KRAAAAAM!"