Åh, vad kul!
Jag var för första gången på en prova-på kurs i Salsa och Merengue idag. Det var precis lika kul som jag alltid har trott att det är. Skitkul och jobbigt. Jag blev helt svettig och slut av det.
Nu ska här salsas framöver i höst på nybörjarkursen. Fan vad roligt!
onsdag, augusti 31, 2005
Pest och pina
Jag ska betala räkningarna. De har legat framför mig i ett dygn nu. Jag skjuter på problemet tills det inte går att skjuta på längre. Jag vågar inte riktigt kolla hur mycket de går på och om pengarna räcker.
Istället har jag ångest och vaknar mitt i natten och oroar mig för att jag inte vet. Helt sjukt. Jag hatar att behöva oroa mig för om pengarna räcker till. Jag får ångest. Det rycker i mitt vänstra ögonlock okontrollerat.
Jag behöver skaffa mig ett jobb nu. Jag måste bara fixa en portfolio och knalla in på några bra ställen och säga "tjena, kan jag få praktisera hos er?". Det känns ungefär som att jag skulle söka modelljobb i bara underkläderna på Ford models eller nåt. "Ain't gonna happen baby" eller "Take your worthelss fat ass out of here".
Okej. Nu söker jag ju inte jobb pga mitt utseende (thank god), utan för mina so called talanger. Och det gör väl det hela ännu värre.
Jag förväntar mig en medlidsam blick följt av en typisk "lilla gumman..." kommentar, och sen ser jag karriären flyga ut genom fönstret.
Jag är livrädd.
Istället har jag ångest och vaknar mitt i natten och oroar mig för att jag inte vet. Helt sjukt. Jag hatar att behöva oroa mig för om pengarna räcker till. Jag får ångest. Det rycker i mitt vänstra ögonlock okontrollerat.
Jag behöver skaffa mig ett jobb nu. Jag måste bara fixa en portfolio och knalla in på några bra ställen och säga "tjena, kan jag få praktisera hos er?". Det känns ungefär som att jag skulle söka modelljobb i bara underkläderna på Ford models eller nåt. "Ain't gonna happen baby" eller "Take your worthelss fat ass out of here".
Okej. Nu söker jag ju inte jobb pga mitt utseende (thank god), utan för mina so called talanger. Och det gör väl det hela ännu värre.
Jag förväntar mig en medlidsam blick följt av en typisk "lilla gumman..." kommentar, och sen ser jag karriären flyga ut genom fönstret.
Jag är livrädd.
Vilken typ är du?
Gjorde också lover testet på nätet. Haha.
| The Liberated Lover 59% partner focus, 76% aggressiveness, 75% adventurousness |
| Based on the results of this test, it is highly likely that: You prefer your romance and love to wild and daring rather than typical or boring, you would rather pursue than be pursued and, when it comes to physical love, your satisfaction comes more from providing a wonderful time to your partner than simply seeking your own. This places you in the Lover Style of: The Liberated Lover. The Liberated Lover is a wonderful Lover Style, and forms the kind of free-thinking, sexually-exciting, self-confident lover that society once condemned but that a liberal-mind cherishes and exults. The Liberated Lover is a treasure to find, though it can sometimes be difficult to do so because they are often already engaged in relationships or are in high-demand if "in the market." In terms of physical love, the Liberated Lover is possibly the most thrilling and demanding of all, with the one potential drawback being that it is possible to feel 'overmatched' at times by their prowess and selfless giving. Given trust and understanding, and the right lover, the Liberated Lover can be a delight in bed. Best Compatibility can probably be found with: The Exotic Lover (most of all) or the Carnal Lover, or the Suave Lover. Congratulations! |
tisdag, augusti 30, 2005
En lättnadens suck
Nyss gick det inte att logga in och uppdatera.
Shit vad pulsen steg. Det var absolut inte okej att jag inte kunde blogga när jag ville. Jag tror jag har blivit beroende av att skriva nonsens.
Shit vad pulsen steg. Det var absolut inte okej att jag inte kunde blogga när jag ville. Jag tror jag har blivit beroende av att skriva nonsens.
Sarek del 1
Vaknar torsdag morgon efter att ha sovit första natten i tält. Inget regn och ganska varmt. Vi är positiva. Vi är glada. Vi mår bra. Vi njuter av att vara påväg. Ännu har vi 8 kilometer kvar att gå till båten som ska föra oss till fjällen. Humöret är på topp. Det är ca en timme kvar tills det börjar regna. Vi tar på oss ryggsäckarna (Ina 8 kg, Sambon drygt 25 kg), och börjar gå mot båtplatsen och båten som skall ta oss till Sarek. Det är en tio km lång cykelväg dit. Det går ganska bra att gå, men sista biten får vi lift med båtföraren som kommer körande på en fyrhjuling längs vägen. Tillslut når vi båten som skall ta oss till Aktse fjällstugor. Lennart båtföraren kör oss hela vägen.
Vattnet har en fantastisk färg (-"Nå' de är sånt där glaciärslamvattn'" enligt Lennart båtföraren). Vi närmar oss Aktse och porten till Sarek. Den berömda utsikten lyser med sin frånvaro. Regnet känns desto mer.
Vi börjar ana oråd... Bestämmer oss ändå för att åka vidare till Nammatj, som är ett litet berg i Sarek, med fantastisk utsikt över Rapadeltat åt ena hållet och Sareks fjällmassiv åt andra (det har jag sett på bilder).
Fredag morgon. Det har regnat precis hela natten. Tältet höll tätt som tur var.
Eftersom vi skall åka båten tillbaka på eftermiddagen så bestämmer vi oss för att gå upp till toppen trots regnet och hoppas att vädret blir bättre.
Det blir det inte. Det bara regnar och regnar. Vi är sjöblöta trots regnkläder och rejäla skor. Det är brant vandring uppåt och vi kämpar på men när vi är nästan framme så struntar vi i att gå ända upp. Vänder när det bara är ett par hundra meter kvar eftersom sikten är kanske 50 meter. Utsikten är obefintlig. Sambon markerar noga punkter på GPS:en så vi hittar ner till tältet igen.
..och det bara regnar och regnar.
På väg ner och tillbaka till båtplatsen där vi skall bli upphämtade upptäcker vi att stigen vi kommit på är borta. Det är översvämmning och vattnet har på ett dygn stigit drastiskt och höjer sig över allt vad stigar och skog heter. Det enda stället kvar att gå på är längs kanten på berget där det i en mycket brant sluttning ligger enorma klippblock staplade på varandra. Vi får klättra på de hala stenarna på alla fyra med både händer och fötter i ca 600 meter. Det är svårt. Det är obehagligt. Båda försöker vi förtränga tankarna om rasrisken och låta bli att se upp på stenarna som ligger i sluttningen högt ovanför oss. Min kropp orkar inte med att både klättra och bära ryggsäck. Sambon går iväg en bit med sin ryggsäck, vänder tillbaka och hämtar min, går iväg med den en bit och vänder för att hämta sin igen. På det sättet får vi över oss själva och ryggsäckarna tillslut. Tur att jag har världens bästa sambo. Jag nästan gråter av lättnad över att han erbjuder sig att ta min ryggsäck. Men jag gnäller inte. Jag håller god min....och det bara regnar och regnar.
Väl vid båtplatsen är den översvämmad som allt annat. Lådan med walkie talkien som vi ska använda för att anropa båtföraren ligger 50 meter bort på andra sidan en nybildad fors/strömfåra. Vi börjar känna oss smått desperata. Vi är genomsura och på dåligt humör. Efter en stund hör vi en båt närma sig. Det är Lennart som kommer för att titta om någon behöver bli upphämtad i det hemska vädret. Sambon visslar och hojtar och tillslut ser Lennar oss. Han måste köra en 20 minuter lång omväg för att ta sig strandkanten där vi står.
Båtresan hem är extremt kall och blåsig. Vi bestämmer oss för att sova i stuga under natten för att få möjlighet att bli varm och torr. Alla kläder jag har med mig är blöta vid det här laget.
I stugan grillar vi skor och sulor efter konstens alla regler så att de ska hinna bli torra och varma till dagen därpå.Under natten som följer fortsätter regnet att ösa ner. Det föll 77mm regn mellan torsdag och lördag morgon.
Vi är less på regnet, och väldigt less på att inte se någon utsikt alls. Fjällen känns inte riktigt som fjällen.
söndag, augusti 28, 2005
Åh, en varm torr säng!
Är vad jag har längtat efter i flera dagar.
Ikväll kom vi hem från Sarek. Inga brutna ben. Ryggen mår bra. Knät gör ont (överansträngt), och träningsvärk över hela kroppen inklusive ställen jag knappt visste att jag hade.
Utförligare rapport kommer imorgon när jag har fått SOVA.
En liten teaser dock: Det regnade.
och det regnade
och regnade
och REGNADE
och R E G N A D E.
Med andra ord: det kom jävligt mycket vatten och vi blev förbannat blöta. Sån tur med vädret hade vi.
Adios and Goodnight.
Ikväll kom vi hem från Sarek. Inga brutna ben. Ryggen mår bra. Knät gör ont (överansträngt), och träningsvärk över hela kroppen inklusive ställen jag knappt visste att jag hade.
Utförligare rapport kommer imorgon när jag har fått SOVA.
En liten teaser dock: Det regnade.
och det regnade
och regnade
och REGNADE
och R E G N A D E.
Med andra ord: det kom jävligt mycket vatten och vi blev förbannat blöta. Sån tur med vädret hade vi.
Adios and Goodnight.
onsdag, augusti 24, 2005
Vi drar till fjällen
Nu ska jag packa ner det sista av matvarorna. Därefter är det äntligen dags.
Sarek, here we come!
Sarek, here we come!
Björnar
Drömt mardrömmar inatt. Vaknade vid femtiden och hade svårt att somna om. Drömde att jag och familjen försökte komma undan från en björn.
Vi satt i min mammas gamla opel som vägrade starta och utanför fanns en galen rabiesbjörn.
Jag vaknade helt kallsvettig och undrade hur i helsicke jag ska våga sova i tält i flera dagar!?!
Började genast planera hur vi måste packa maten i påsar och ställa en bra bit från tältet, för tänk om det kommer en björn och känner att det luktar mat och så ligger vi inne i tältet och blir björnföda!
Sambon suckar och himlar med ögonen när jag säger att jag är rädd för björnar i skogen. -"Det är ju mycket större sannolikhet att vi råkar ut för en bilolycka på väg till fjällen än att det kommer en björn när vi väl är där".
Det lugnar mig inte ett dugg. Jag känner nog samma rädsla för björnar som Isa för att flyga.
Vi satt i min mammas gamla opel som vägrade starta och utanför fanns en galen rabiesbjörn.
Jag vaknade helt kallsvettig och undrade hur i helsicke jag ska våga sova i tält i flera dagar!?!
Började genast planera hur vi måste packa maten i påsar och ställa en bra bit från tältet, för tänk om det kommer en björn och känner att det luktar mat och så ligger vi inne i tältet och blir björnföda!
Sambon suckar och himlar med ögonen när jag säger att jag är rädd för björnar i skogen. -"Det är ju mycket större sannolikhet att vi råkar ut för en bilolycka på väg till fjällen än att det kommer en björn när vi väl är där".
Det lugnar mig inte ett dugg. Jag känner nog samma rädsla för björnar som Isa för att flyga.
tisdag, augusti 23, 2005
Never ending story
Det här tar ju timmar! Berget med packning bara växer och det verkar aldrig ta slut. Det ligger grejer överallt. Hur ska vi bära med oss allt detta?
Fördriver tiden med det tråkiga packandet genom att lyssna på Ulf Lundells bok "Jack" i mp3 spelaren.
Fördriver tiden med det tråkiga packandet genom att lyssna på Ulf Lundells bok "Jack" i mp3 spelaren.
Packningsfrenesi
Har inte haft tid att blogga idag.
Är mitt uppe i packandet inför fjällresan. Sista maten skall handlas, paketen skall hämtas ut på ICA, barnen skall ha övernattningspackning hos farfar, luftmadrassen måste provas, batterier till kameran laddas ur och laddas om, mat förpackas i portionspåsar och allting packas och dubbelkollas.
Det är fullt upp. Samtidigt försöker jag hålla isär två trötta barn som båda retar sig på varandra.
Nu ska jag fortsätta packa så jag blir klar någongång.
Är mitt uppe i packandet inför fjällresan. Sista maten skall handlas, paketen skall hämtas ut på ICA, barnen skall ha övernattningspackning hos farfar, luftmadrassen måste provas, batterier till kameran laddas ur och laddas om, mat förpackas i portionspåsar och allting packas och dubbelkollas.
Det är fullt upp. Samtidigt försöker jag hålla isär två trötta barn som båda retar sig på varandra.
Nu ska jag fortsätta packa så jag blir klar någongång.
måndag, augusti 22, 2005
Mullholland Drive
Läser att Spirre skriver om Mullholland drive och hur svår den är att förstå.
När jag skulle se den hade jag skithöga förväntningar eftersom hela framsidan av fodralet var helt översållad av femmor av diverse kritiker. Jag fattar verkligen inte varför den fick så många bra betyg. Det är precis som att kritikerna tycker att den är fantastisk eftersom de inte heller fattar något, och allt som är sådär svårförståeligt och poetiskt givetvis måste vara kvalitet.
Jag erkänner att jag inte fattade den riktigt heller. Eller så blev jag så uttråkad någonstans när det blev alldeles för mycket Twin peaks av det hela. Helt plötsligt fanns den lille gubben där som pratar baklänges och då kändes det som att David Lynch hade haft lite Twin Peaks material över som han behövde använda och därför lade in lite sånt trots att det egentligen inte hade med filmen att göra.
Långt efter att jag sett filmen skrev en av killarna i min klass på Filmvetenskapen sin A-uppsats om Mullholland Drive och Lost Highway. Han lyckades faktiskt ge en rimlig förklaring i sin analys. Good for him.
Jag tycker fortfarande att filmen är skitdålig.
När jag skulle se den hade jag skithöga förväntningar eftersom hela framsidan av fodralet var helt översållad av femmor av diverse kritiker. Jag fattar verkligen inte varför den fick så många bra betyg. Det är precis som att kritikerna tycker att den är fantastisk eftersom de inte heller fattar något, och allt som är sådär svårförståeligt och poetiskt givetvis måste vara kvalitet.
Jag erkänner att jag inte fattade den riktigt heller. Eller så blev jag så uttråkad någonstans när det blev alldeles för mycket Twin peaks av det hela. Helt plötsligt fanns den lille gubben där som pratar baklänges och då kändes det som att David Lynch hade haft lite Twin Peaks material över som han behövde använda och därför lade in lite sånt trots att det egentligen inte hade med filmen att göra.
Långt efter att jag sett filmen skrev en av killarna i min klass på Filmvetenskapen sin A-uppsats om Mullholland Drive och Lost Highway. Han lyckades faktiskt ge en rimlig förklaring i sin analys. Good for him.
Jag tycker fortfarande att filmen är skitdålig.
Fel dörr
Att gå själv med sonen på stan för att panikshoppa sportBH är lättare sagt än gjort.
Idag följde lilleman glatt med till både Lindex och Team sportia för BH-provningar. Att sitta inne i provhytten medan jag med stor möda ormar in mig i den ena trånga sportBHn efter den andra är väl inte helt kul, så han försökte roa sig utanför provhytten under tiden.
Jag tror han blev lite provhyttstraumatiserad idag.
Jag har sagt till honom ordentligt att han INTE får öppna dörren till provhytten när mamma står där med brösten bara. Av den anledningen kryper han in under dörren istället. Bara det att på Team sportia kröp han in under fel dörr, och överraskade en svart amerikansk man storlek large modell gangsta i provhytten brevid. Den arme mannen/killen (han var kanske i 25-30 års åldern) skrek till som att han sett jordens största kackerlacka och började därefter skratta helt hysteriskt och högljutt. Min lilleman backade förfärat ut därifrån och jag öppnade provhyttsdörren i bara BHn och drog in honom snabbt som attan. Sonen började gråta hysteriskt eftersom han blev så skrämd av det enorma gapflabbet, och jag försökte trösta samtidigt som jag med blixtens hastighet försökte få på mig mina kläder igen. Jag vet inte vem som blev räddast; Jag, sonen eller killen i provhytten brevid.
Sonen lugnade sig däremot ganska snabbt, och jag tror att han lärde sig en värdefull läxa där, nämligen att kolla att det verkligen är rätt dörr innan man kryper in.
Idag följde lilleman glatt med till både Lindex och Team sportia för BH-provningar. Att sitta inne i provhytten medan jag med stor möda ormar in mig i den ena trånga sportBHn efter den andra är väl inte helt kul, så han försökte roa sig utanför provhytten under tiden.
Jag tror han blev lite provhyttstraumatiserad idag.
Jag har sagt till honom ordentligt att han INTE får öppna dörren till provhytten när mamma står där med brösten bara. Av den anledningen kryper han in under dörren istället. Bara det att på Team sportia kröp han in under fel dörr, och överraskade en svart amerikansk man storlek large modell gangsta i provhytten brevid. Den arme mannen/killen (han var kanske i 25-30 års åldern) skrek till som att han sett jordens största kackerlacka och började därefter skratta helt hysteriskt och högljutt. Min lilleman backade förfärat ut därifrån och jag öppnade provhyttsdörren i bara BHn och drog in honom snabbt som attan. Sonen började gråta hysteriskt eftersom han blev så skrämd av det enorma gapflabbet, och jag försökte trösta samtidigt som jag med blixtens hastighet försökte få på mig mina kläder igen. Jag vet inte vem som blev räddast; Jag, sonen eller killen i provhytten brevid.
Sonen lugnade sig däremot ganska snabbt, och jag tror att han lärde sig en värdefull läxa där, nämligen att kolla att det verkligen är rätt dörr innan man kryper in.
Kontakter
Sambon pingar på skype "Har du sett om du fick något kollinummer på beställningarna?", vilket sätter igång operation; spåra paket.
Tre paket är beställda och måste komma fram före onsdag då vi åker till fjällen. De innehåller nödvändiga grejer som Ullunderställ, liggunderlag, vandringsbyxor och coverboots.
Får efter ett par telefonsamtal reda på kollinummer och skriver in dem på postens spåra paket-funktion.
Ett av paketen ser ut att finnas för avhämtning idag. Perfekt.
De två andra befinner sig i Jönköping respektive Örebro, och beräknas vara framme tidigast den 24, dvs på onsdag och då åker ju vi! GAAH!!
Det är i dessa lägen man tar fram telefonen och placerar ett samtal till käre B på postcentret i stan. Med lite experthjälp i paketspårning så får jag veta att de två andra paketen kommer till stan imorgonbitti och B lovar att jag får hämta dem på postcentret imorgon istället för att de skickas ut till min adress på onsdag.
Vilken lättnad! och vilken tur att man har kontakter på posten. Thank You B!
Tre paket är beställda och måste komma fram före onsdag då vi åker till fjällen. De innehåller nödvändiga grejer som Ullunderställ, liggunderlag, vandringsbyxor och coverboots.
Får efter ett par telefonsamtal reda på kollinummer och skriver in dem på postens spåra paket-funktion.
Ett av paketen ser ut att finnas för avhämtning idag. Perfekt.
De två andra befinner sig i Jönköping respektive Örebro, och beräknas vara framme tidigast den 24, dvs på onsdag och då åker ju vi! GAAH!!
Det är i dessa lägen man tar fram telefonen och placerar ett samtal till käre B på postcentret i stan. Med lite experthjälp i paketspårning så får jag veta att de två andra paketen kommer till stan imorgonbitti och B lovar att jag får hämta dem på postcentret imorgon istället för att de skickas ut till min adress på onsdag.
Vilken lättnad! och vilken tur att man har kontakter på posten. Thank You B!
Skräckblandad förtjusning
Det är helt rätt ord för mina känslor inför fjällvandringen.
Tankarna varierar kraftigt mellan:
1. Åh, gud vad jag l ä n g t a r till fjällen!
2. Helvete, hur ska det gå??? tänk om ryggen lägger av? tänk om benet börjar värka igen??
3. Åh, vad det ska bli U N D E R B A R T att ligga och mysa i det nya tältet med sambon alldeles själva (oh yes!).
4. Med min otur så kommer säkert kroppen att paja långt innan vi har hunnit fram till något som liknar minsta lilla backe och det blir knappast tal om något mys i tält.
5. Tänk att gå upp på Skierfe och betrakta Sareks fjälltoppar och Rapadalen i nationalparken med sambon vid min sida. Åh vad lycklig jag kommer att känna mig då!
6. Jag kommer att stå längst ner och försöka titta upp på Skierfe som jag inte kommer att se eftersom det kommer att ösregna och dessutom kommer jag ändå vara för blöt och jävlig och ha ont så jag kommer aldrig upp till toppen och sambon blir besviken och det kommer bara bli skit av alltihopa.
Hur det än blir så åker vi i övermorgon. gaaah! eller som Homer säger: "shut up brain or I'll stab you with a cutip".
Tankarna varierar kraftigt mellan:
1. Åh, gud vad jag l ä n g t a r till fjällen!
2. Helvete, hur ska det gå??? tänk om ryggen lägger av? tänk om benet börjar värka igen??
3. Åh, vad det ska bli U N D E R B A R T att ligga och mysa i det nya tältet med sambon alldeles själva (oh yes!).
4. Med min otur så kommer säkert kroppen att paja långt innan vi har hunnit fram till något som liknar minsta lilla backe och det blir knappast tal om något mys i tält.
5. Tänk att gå upp på Skierfe och betrakta Sareks fjälltoppar och Rapadalen i nationalparken med sambon vid min sida. Åh vad lycklig jag kommer att känna mig då!
6. Jag kommer att stå längst ner och försöka titta upp på Skierfe som jag inte kommer att se eftersom det kommer att ösregna och dessutom kommer jag ändå vara för blöt och jävlig och ha ont så jag kommer aldrig upp till toppen och sambon blir besviken och det kommer bara bli skit av alltihopa.
Hur det än blir så åker vi i övermorgon. gaaah! eller som Homer säger: "shut up brain or I'll stab you with a cutip".
Ugnsmiddag med rotfrukter, köttbullar och fetaost
Slängde ihop en av familjens favoriträtter igår till middag. Otroligt enkelt och väldigt gott.
Potatis
Morötter
Zucchini
Paprika
Gul lök
Vitlök
Feta ost
majskorn
olivolja
svartpeppar, salt, cayennepeppar
matlagningsgrädde
frysta köttbullar.
Gör såhär: Värm ugnen till ca 220 grader.
Skala potatis (om det inte är färskpotatis) och skiva ganska grovt.
Sätt dem i en långpanna med bakplåtspapper i botten. Salta och peppra och stänk lite olivolja över. In med potatisarna i ugnen i ca 10 minuter.
Under tiden skalar du och skär upp morot, zucchini, vitlök (hackas i små bitar), gul lök, paprika och feta ost ganska grovt.. När potatisarna varit i ugnen ca tio minuter slänger i du allt utom matgrädden och köttbullarna. Salta och peppra lite.
Låt stå ca 20 minuter, häll därefter i de frysta köttbullarna och matlagningsgrädden.
Grädda tills morötterna och potatisarna känns klara.
Jag brukar inte sätta cayennepeppar redan i ugnen utan efteråt på min egen mat så barnen slipper den starka pepparn.
(ps. utan köttbullar blir det jättegott vegetariskt).
Vaken
Äntligen. Dygnet är vridet rätt igen.
Vaknade klockan sju av mig själv. Sambon och dottern var redan uppe, men sonen sov till tio i åtta.
Jag älskar att vakna utvilad utan väcklarklockan redan klockan sju! Det känns som att dagen blir längre även om jag har samma mängd vakentid som när jag har annan dygnsrytm. Men det är något speciellt med att själv vakna före sina barn istället för att bli väckt.
Nu ska jag ta sonen till dagis.
Vaknade klockan sju av mig själv. Sambon och dottern var redan uppe, men sonen sov till tio i åtta.
Jag älskar att vakna utvilad utan väcklarklockan redan klockan sju! Det känns som att dagen blir längre även om jag har samma mängd vakentid som när jag har annan dygnsrytm. Men det är något speciellt med att själv vakna före sina barn istället för att bli väckt.
Nu ska jag ta sonen till dagis.
söndag, augusti 21, 2005
Formsvacka
Det känns bättre i benet. Det gör nästan inte ont alls nu. Men jag får nog akta mig för att överanstränga mig.
Vi har varit till M och lånat ryggsäck till sambon, ett trangiakök, och ett överdrag till ryggsäcken.
Vi trodde vi hade ryggsäck till sambon med ack vad vi bedrog oss. Sambon letade genom hela huset och frågade: -"men är du helt säker på att vi har en ryggsäck?"
-"Ja det är klart att jag är!, vi hade ju likadana när vi åkte till stockholm för att båtluffa".
Så han letade och letade och under tiden började jag fundera mer, och tillslut frågade jag lite försiktigt om det inte kunde vara så att den andra ryggsäcken var svägerskans som sambon bara hade lånat. Vi ringde upp henne och mycket riktigt, så var det med den saken. Som tur är så får han låna en av M istället.
Sambon tycker för övrigt att jag börjar få storhetsvansinne med mitt eminenta minne. Jag minns detaljer så otroligt bra för det mesta och brukar kunna ge svar på tal. Han frågar mig när han letar efter saker som han själv har lagt på olika ställen.
Nu fick han bevis på att jag minsann inte alls minns allt.
pfft. tillfällig formsvacka bara.
Vi har varit till M och lånat ryggsäck till sambon, ett trangiakök, och ett överdrag till ryggsäcken.
Vi trodde vi hade ryggsäck till sambon med ack vad vi bedrog oss. Sambon letade genom hela huset och frågade: -"men är du helt säker på att vi har en ryggsäck?"
-"Ja det är klart att jag är!, vi hade ju likadana när vi åkte till stockholm för att båtluffa".
Så han letade och letade och under tiden började jag fundera mer, och tillslut frågade jag lite försiktigt om det inte kunde vara så att den andra ryggsäcken var svägerskans som sambon bara hade lånat. Vi ringde upp henne och mycket riktigt, så var det med den saken. Som tur är så får han låna en av M istället.
Sambon tycker för övrigt att jag börjar få storhetsvansinne med mitt eminenta minne. Jag minns detaljer så otroligt bra för det mesta och brukar kunna ge svar på tal. Han frågar mig när han letar efter saker som han själv har lagt på olika ställen.
Nu fick han bevis på att jag minsann inte alls minns allt.
pfft. tillfällig formsvacka bara.
My man
Min sambo har börjat träna på gym. När trettioårskrisen slog till så inställde han sig på gymmet vägg i vägg med arbetsplatsen och började lyfta vikter tre gånger i veckan.
Och jag säger bara: OH MY GOD vad snygg grabben har blivit!
Jag går här hemma och bara glor på honom hela tiden.
Han är inte sådär biffig. Den där jagbäromkringpåenosynligTV-typen är inte snyggt. Men han har fått rutor på magen och är alldeles underbart vältränad och välproportionerlig.
Men förutom att han är snygg så är han helt otroligt smart, schysst och har humor. Dessutom är han datanörd och har glasögon. Me like.
Han och jag tycker skrämmande lika om det mesta här i livet. Han är min soulmate och jag är lika hysteriskt förälskad nu, om inte mer, som när vi nyss hade träffats och var nyförälskade för snart åtta år sedan.
Jag läser alla dessa singelbloggar och jag inser vilken tur jag har haft. Att jag har hittat rätt så tidigt. Att han bara plötsligt fanns där, hittade mig och inte gav sig innan jag var hans.
Lucky me!
Och jag säger bara: OH MY GOD vad snygg grabben har blivit!
Jag går här hemma och bara glor på honom hela tiden.
Han är inte sådär biffig. Den där jagbäromkringpåenosynligTV-typen är inte snyggt. Men han har fått rutor på magen och är alldeles underbart vältränad och välproportionerlig.
Men förutom att han är snygg så är han helt otroligt smart, schysst och har humor. Dessutom är han datanörd och har glasögon. Me like.
Han och jag tycker skrämmande lika om det mesta här i livet. Han är min soulmate och jag är lika hysteriskt förälskad nu, om inte mer, som när vi nyss hade träffats och var nyförälskade för snart åtta år sedan.
Jag läser alla dessa singelbloggar och jag inser vilken tur jag har haft. Att jag har hittat rätt så tidigt. Att han bara plötsligt fanns där, hittade mig och inte gav sig innan jag var hans.
Lucky me!
Oro
Det är lördag. Jag går på stan med familjen. Någonstans mellan KappAhl och Lindex börjar det göra ont i mitt vänstra ben. Högst uppe på benet mot höften sticker det till lite för varje steg jag tar.
Jag försöker stretcha lite omärkbart. Tänker; det går nog över snart.
Vi har massor att göra och saker att inhandla eftersom fjällturen närmar sig. Det sticker i benet men jag härdar ut. Det går nog över.
Vi shoppar vidare i tre timmar till och jag biter ihop och försöker ignorera smärtan. Det är inte första gången jag får ont någonstans bara sådär.
Vi kommer hem vid middagstid, äter kebab och jag landar framför datorn en stund och läser mail och bloggar. Sonen ropar att han vill ha en godnattkram och jag reser mig för att gå upp för trapporna och smärtan i benet är olidlig! Jag haltar kraftigt fram och det gör fruktansvärt ont.
"Helvete, helvete, helvete, helvete!!!" är det enda som går igenom mitt huvud.
-"Men har du sådär ont i benet!?" frågar sambon och ser på mig med höjda ögonbryn och skräck i blicken (tänk om vi inte kan åka till fjällen, är förmodligen vad som går genom hans huvud).
Jag bestämmer mig för att göra minsta möjliga ansträngning resten av dagen och sätter mig framför TV:n. Går sedan och lägger mig och sover.
Nu på morgonen känns benet lite bättre. Stretchar allt jag kan i sängen innan jag kliver upp. Det sticker fortfarande, men inte alls lika mycket. Känslan är ungefär den samma som när jag först kände av det på stan.
Det är tre dagar kvar tills vi åker till fjällen.
Jag är inte religiös av mig, men Gode Gud, låt benet bli bra, låt mig få känna mig okej, låt mig få åka till fjällen och få denna enda sak och få känna mig friskare.
Snälla, snälla, snälla.
Please, please låt det gå över!
Jag försöker stretcha lite omärkbart. Tänker; det går nog över snart.
Vi har massor att göra och saker att inhandla eftersom fjällturen närmar sig. Det sticker i benet men jag härdar ut. Det går nog över.
Vi shoppar vidare i tre timmar till och jag biter ihop och försöker ignorera smärtan. Det är inte första gången jag får ont någonstans bara sådär.
Vi kommer hem vid middagstid, äter kebab och jag landar framför datorn en stund och läser mail och bloggar. Sonen ropar att han vill ha en godnattkram och jag reser mig för att gå upp för trapporna och smärtan i benet är olidlig! Jag haltar kraftigt fram och det gör fruktansvärt ont.
"Helvete, helvete, helvete, helvete!!!" är det enda som går igenom mitt huvud.
-"Men har du sådär ont i benet!?" frågar sambon och ser på mig med höjda ögonbryn och skräck i blicken (tänk om vi inte kan åka till fjällen, är förmodligen vad som går genom hans huvud).
Jag bestämmer mig för att göra minsta möjliga ansträngning resten av dagen och sätter mig framför TV:n. Går sedan och lägger mig och sover.
Nu på morgonen känns benet lite bättre. Stretchar allt jag kan i sängen innan jag kliver upp. Det sticker fortfarande, men inte alls lika mycket. Känslan är ungefär den samma som när jag först kände av det på stan.
Det är tre dagar kvar tills vi åker till fjällen.
Jag är inte religiös av mig, men Gode Gud, låt benet bli bra, låt mig få känna mig okej, låt mig få åka till fjällen och få denna enda sak och få känna mig friskare.
Snälla, snälla, snälla.
Please, please låt det gå över!
lördag, augusti 20, 2005
Bloggduellen
5 album i min iPod
Coldplay - X&Y
Anna Ternheim - Somebody outside
Röyksopp - Melody AM
Nine Inch Nails - With Teeth
Radiohead- OK computer
5 filmer jag har sett nyligen
War of the worlds
Liftarens guide till galaxen
Masjävlar
Potatishandlaren
Ett småkryps liv
5 trevliga saker som har hänt nyligen
Min rygg har blivit lite bättre.
Jag har köpt ny bil.
E har blivit av med andningskanylen.
Isa har börjat blogga
Jag har fått beviljat arbetspraktik från AF.
5 mp3-filer i min spellista
"What else is there" Karin Dreijer och Röyksopp
"La ritournelle" Sebastien Tellier
"White Shadows" Coldplay
"Lucky" Radiohead
"One word" Kelly Osborne
5 böcker jag har läst nyligen
Henning Mankell Innan frosten (lyssnas just nu)
James Clavelle Shôgun
Madelen Nilsson Ingen titel än (råtext)
Johanne Hildebrandt Blackout
Martina Haag Hemma hos Martina
Coldplay - X&Y
Anna Ternheim - Somebody outside
Röyksopp - Melody AM
Nine Inch Nails - With Teeth
Radiohead- OK computer
5 filmer jag har sett nyligen
War of the worlds
Liftarens guide till galaxen
Masjävlar
Potatishandlaren
Ett småkryps liv
5 trevliga saker som har hänt nyligen
Min rygg har blivit lite bättre.
Jag har köpt ny bil.
E har blivit av med andningskanylen.
Isa har börjat blogga
Jag har fått beviljat arbetspraktik från AF.
5 mp3-filer i min spellista
"What else is there" Karin Dreijer och Röyksopp
"La ritournelle" Sebastien Tellier
"White Shadows" Coldplay
"Lucky" Radiohead
"One word" Kelly Osborne
5 böcker jag har läst nyligen
Henning Mankell Innan frosten (lyssnas just nu)
James Clavelle Shôgun
Madelen Nilsson Ingen titel än (råtext)
Johanne Hildebrandt Blackout
Martina Haag Hemma hos Martina
Stugsista
Har varit i stugan över natten. Blev bjudna på middag där, rökt fläskfilé och pestoslungad färskpotatis.
Vi var nio personer och vi hade otroligt trevligt. Avslutade kvällen med ett rejält bastubad och bada i havet. Vattnet var ca 17 grader och fullmånen lyste upp den svarta natten. Doppade mig tre gånger. En gång för att blöta håret, en gång för att skölja ur schampo och en gång för att skölja ur balsam.
Har sovit riktigt gott inatt och Lilleman vaknade först klockan nio. Sovmorgon! wohooo!
Nu ska vi ut på stan och köpa proviant till fjällturen.
Vi var nio personer och vi hade otroligt trevligt. Avslutade kvällen med ett rejält bastubad och bada i havet. Vattnet var ca 17 grader och fullmånen lyste upp den svarta natten. Doppade mig tre gånger. En gång för att blöta håret, en gång för att skölja ur schampo och en gång för att skölja ur balsam.
Har sovit riktigt gott inatt och Lilleman vaknade först klockan nio. Sovmorgon! wohooo!
Nu ska vi ut på stan och köpa proviant till fjällturen.
fredag, augusti 19, 2005
Man är sådär mittemellan
Pratade just med min dotter som är 11 år.
Jag frågade henne om hon ansåg att hon var ett barn eller mera tonåring.
D: " tjaa...jag är nog mittemellan tror jag"
J: " Vad är det för skillnad på tonåring och barn då?"
D: " hmm.. ja, en tonåring försöker ju vara mera cool och spela tuff och sådär. Och så smyckar de ju ut sig mer och har smycken och grejer hela tiden på sig. Sånt är viktigt för tonåringar. Smink, det kommer nog kanske när man är lite äldre tonåring. Tonåringar försöker ju mest vara coola."
J: " Och hur är barn då?"
D: " Ja barn, de leker ju mest hela tiden. Leker mer än vad jag gör. Så jag känner mig nog mittemellan."
Och jag minns precis hur det var. Att vara 11 år, och försöka jonglera barbie med att prata om killar. Det var inte lätt att vara mittemellan.
Jag frågade henne om hon ansåg att hon var ett barn eller mera tonåring.
D: " tjaa...jag är nog mittemellan tror jag"
J: " Vad är det för skillnad på tonåring och barn då?"
D: " hmm.. ja, en tonåring försöker ju vara mera cool och spela tuff och sådär. Och så smyckar de ju ut sig mer och har smycken och grejer hela tiden på sig. Sånt är viktigt för tonåringar. Smink, det kommer nog kanske när man är lite äldre tonåring. Tonåringar försöker ju mest vara coola."
J: " Och hur är barn då?"
D: " Ja barn, de leker ju mest hela tiden. Leker mer än vad jag gör. Så jag känner mig nog mittemellan."
Och jag minns precis hur det var. Att vara 11 år, och försöka jonglera barbie med att prata om killar. Det var inte lätt att vara mittemellan.
Mer städning
Jag har Ajax utblandat i vatten i en blomspruta i köket jämt. Så det är lätt att bara spraya och torka av köksbord och bänkar med trasa.
Kökstrasan då, den består av två trasor i microfiber som vi byter mellan och tvättar i maskin.
Det funkar hur bra som helst. Det är både miljövänligt, ekonomiskt och hygieniskt.
Jag är också övertygad om att överdrivet städande tillslut leder till mer allergier och sjukare barn. Ett visst mått av både bra och dåliga bakterier i en lagom ström behöver vi alla få i oss för att vi ska tåla lite och inte bli sjuka jämt. Det tror jag iallafall. Jag är visserligen ingen expert på området men för våran familj funkar det jättebra.
Kökstrasan då, den består av två trasor i microfiber som vi byter mellan och tvättar i maskin.
Det funkar hur bra som helst. Det är både miljövänligt, ekonomiskt och hygieniskt.
Jag är också övertygad om att överdrivet städande tillslut leder till mer allergier och sjukare barn. Ett visst mått av både bra och dåliga bakterier i en lagom ström behöver vi alla få i oss för att vi ska tåla lite och inte bli sjuka jämt. Det tror jag iallafall. Jag är visserligen ingen expert på området men för våran familj funkar det jättebra.
Städning
Jag lägger mig också i städdebatten som Linda Skugge bloggar om.
Jag läser om Lindas städmani och känner mig faktiskt lättad att jag inte är lika besatt av att städa. Då hade jag nog blivit ännu mer deprimerad än jag redan varit med tanke på hur ont jag har haft de senaste åren.
Okej, jag skulle nog förmodligen behöva städa lite oftare. Det är inte så att jag inte vill ha det städat omkring mig. Men om det gör så ont i ryggen att man börjar gråta varje gång man ska dammsuga eller städa toaletten så är det lätt att prioritera bort sånt mot att få känna sig som en hel människa.
Jag dammsuger kanske en till två gånger i veckan, men då är det bara köket, hallen och vardagsrummet som får den behandlingen. Skurar gör jag extremt sällan. Sovrummet har jag nog inte dammsugit på ett par månader (att komma åt under sängen är inte det lättaste), så där frodas nog dammråttorna.
Toaletten och badrummet försöker jag hålla efter alleftersom. Beroende på hur skitigt det är och hur ryggen känns. Är det smutsigt så städar jag trots att jag får ont, men där är det en hårfin gräns. Hur smutsigt är så smutsigt att det är värt att få mer ont i flera dagar?
Annars tycker jag att jag för en aldrig sinande kamp mot att röja undan prylar. Kläder, leksaker, post, returpapper, skräp.
Det känns så hopplöst när man kämpat trots smärta med att plocka upp saker från golvet och röja undan och göra fint, när sedan barnen stökar till allt vad de kan så fort de kommer in genom dörren.
Som tur är så är min sambo världens bästa. Han städar bättre och mer än jag. Han hatar när det är stökigt och skitigt. Jag är nog mer tolerant när det gäller sådant än han. Han har fått ta den största delen av all städning och tvättning själv när jag har varit dålig i ryggen. I flera års tid har han periodvis gjort nästan allt här hemma, samtidigt som han har jobbat heltid och både lämnat och hämtat på dagis. Då känner man sig rätt så värdelös som mamma, när man inte kan hjälpa till. Han har varit och är en klippa när det gäller alla vardagsgöromål.
Tvättar gör vi varje dag. Handdukar i toaletten försöker jag byta så fort jag kommer ihåg. Det blir kanske ett par gånger i veckan. Mattor har jag nästan inga och att bära ut mattor och skaka av dem, det skulle vara döden för min rygg så det går fetbort. Det klarar jag bara inte av.
Tvätta fönster har jag inte gjort en enda gång de senaste fyra åren.
Jag är lycklig över att jag lyckas plocka ur diskmaskinen de flesta dagar och orkar ta ett snabbt varv med dammsugaren lite då och då samt att jag orkar plocka undan lite saker som ligger i vägen. Då är jag nöjd. Jag lägger hellre min energi på att orka lämna och hämta på dagis. Det gjorde jag första gången själv i våras på jag vet inte hur länge. Det gör mig stolt. Då är jag nöjd.
Städning är definitivt inte samma prio.
Och vi har väldigt sällan magsjuka. Trots att Lilleman är dagisbarn så har han magsjuka max ett par gånger om året. Och ja, de har helt vanliga handdukar där, alla barn har varsin.
Jag läser om Lindas städmani och känner mig faktiskt lättad att jag inte är lika besatt av att städa. Då hade jag nog blivit ännu mer deprimerad än jag redan varit med tanke på hur ont jag har haft de senaste åren.
Okej, jag skulle nog förmodligen behöva städa lite oftare. Det är inte så att jag inte vill ha det städat omkring mig. Men om det gör så ont i ryggen att man börjar gråta varje gång man ska dammsuga eller städa toaletten så är det lätt att prioritera bort sånt mot att få känna sig som en hel människa.
Jag dammsuger kanske en till två gånger i veckan, men då är det bara köket, hallen och vardagsrummet som får den behandlingen. Skurar gör jag extremt sällan. Sovrummet har jag nog inte dammsugit på ett par månader (att komma åt under sängen är inte det lättaste), så där frodas nog dammråttorna.
Toaletten och badrummet försöker jag hålla efter alleftersom. Beroende på hur skitigt det är och hur ryggen känns. Är det smutsigt så städar jag trots att jag får ont, men där är det en hårfin gräns. Hur smutsigt är så smutsigt att det är värt att få mer ont i flera dagar?
Annars tycker jag att jag för en aldrig sinande kamp mot att röja undan prylar. Kläder, leksaker, post, returpapper, skräp.
Det känns så hopplöst när man kämpat trots smärta med att plocka upp saker från golvet och röja undan och göra fint, när sedan barnen stökar till allt vad de kan så fort de kommer in genom dörren.
Som tur är så är min sambo världens bästa. Han städar bättre och mer än jag. Han hatar när det är stökigt och skitigt. Jag är nog mer tolerant när det gäller sådant än han. Han har fått ta den största delen av all städning och tvättning själv när jag har varit dålig i ryggen. I flera års tid har han periodvis gjort nästan allt här hemma, samtidigt som han har jobbat heltid och både lämnat och hämtat på dagis. Då känner man sig rätt så värdelös som mamma, när man inte kan hjälpa till. Han har varit och är en klippa när det gäller alla vardagsgöromål.
Tvättar gör vi varje dag. Handdukar i toaletten försöker jag byta så fort jag kommer ihåg. Det blir kanske ett par gånger i veckan. Mattor har jag nästan inga och att bära ut mattor och skaka av dem, det skulle vara döden för min rygg så det går fetbort. Det klarar jag bara inte av.
Tvätta fönster har jag inte gjort en enda gång de senaste fyra åren.
Jag är lycklig över att jag lyckas plocka ur diskmaskinen de flesta dagar och orkar ta ett snabbt varv med dammsugaren lite då och då samt att jag orkar plocka undan lite saker som ligger i vägen. Då är jag nöjd. Jag lägger hellre min energi på att orka lämna och hämta på dagis. Det gjorde jag första gången själv i våras på jag vet inte hur länge. Det gör mig stolt. Då är jag nöjd.
Städning är definitivt inte samma prio.
Och vi har väldigt sällan magsjuka. Trots att Lilleman är dagisbarn så har han magsjuka max ett par gånger om året. Och ja, de har helt vanliga handdukar där, alla barn har varsin.
Nyvaken
Vaknade precis. Har drömt hela natten om att åka till fjällen.
I drömmen var jag på klassträff i Pajala och det enda jag pratade om var fjällturen jag skulle göra och kläderna jag beställt från ITAB för ändamålet. Det var helt logiskt i drömmen. Alla satt och var jätteintresserade och vi diskuterade storlekar på trekkingbyxor och annan utrustning.
Dessutom var både Laila Freivalds och Agneta Sjödin med. Agnetas dotter Maja blev bästis med min dotter och Maja var jättelik Niklas Strömstedt med likadana tänder. Vad Laila gjorde minns jag inte.
Jag tror jag har läst för mycket Hänt Extra.
Nu ska jag gå till Dagis med Lilleman.
I drömmen var jag på klassträff i Pajala och det enda jag pratade om var fjällturen jag skulle göra och kläderna jag beställt från ITAB för ändamålet. Det var helt logiskt i drömmen. Alla satt och var jätteintresserade och vi diskuterade storlekar på trekkingbyxor och annan utrustning.
Dessutom var både Laila Freivalds och Agneta Sjödin med. Agnetas dotter Maja blev bästis med min dotter och Maja var jättelik Niklas Strömstedt med likadana tänder. Vad Laila gjorde minns jag inte.
Jag tror jag har läst för mycket Hänt Extra.
Nu ska jag gå till Dagis med Lilleman.
torsdag, augusti 18, 2005
Insikt
Jag har suttit hela kvällen igen med bilder på döda.
Nya bilder slår mig med ny kraft. Reportagebilder där de döda ligger i långa rader.
Långa rader av döda barn.
Det gör ont i magen.
Jag trodde jag hade vant mig.
Jag hade visst fel.
Nya bilder slår mig med ny kraft. Reportagebilder där de döda ligger i långa rader.
Långa rader av döda barn.
Det gör ont i magen.
Jag trodde jag hade vant mig.
Jag hade visst fel.
This time, John
This time, John, you'll make it
You're back in real time
A second chance so take it
Your film is on rewind
One of us will hit you
the others hold you down
We'll mark you, mud and soil you
We'll throw you in to drown
We'll beat you up as badly
We'll through you out as far
You're struggling just as madly
You're breathing just as hard
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
(Stina Nordenstam, "Dynamite")
You're back in real time
A second chance so take it
Your film is on rewind
One of us will hit you
the others hold you down
We'll mark you, mud and soil you
We'll throw you in to drown
We'll beat you up as badly
We'll through you out as far
You're struggling just as madly
You're breathing just as hard
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
But you're still floating
(Stina Nordenstam, "Dynamite")
John Hron
Lyssnar på Stina Nordenstams låt "This time, John" från skivan "Dynamite".
Det har gått tio år och två dagar sedan 14 årige John Hron mördades av Nazister. John misshandlades till medvetslöshet av fyra personer och slängdes två gånger i sjön. Andra gången var han så svårt skadad och medvetslös att han drunknade.
Tänd ett ljus för John på hans minnessida och läs om vad som hände honom.
Det har gått tio år och två dagar sedan 14 årige John Hron mördades av Nazister. John misshandlades till medvetslöshet av fyra personer och slängdes två gånger i sjön. Andra gången var han så svårt skadad och medvetslös att han drunknade.
Tänd ett ljus för John på hans minnessida och läs om vad som hände honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
