Städning

Jag lägger mig också i städdebatten som Linda Skugge bloggar om.



Jag läser om Lindas städmani och känner mig faktiskt lättad att jag inte är lika besatt av att städa. Då hade jag nog blivit ännu mer deprimerad än jag redan varit med tanke på hur ont jag har haft de senaste åren.

Okej, jag skulle nog förmodligen behöva städa lite oftare. Det är inte så att jag inte vill ha det städat omkring mig. Men om det gör så ont i ryggen att man börjar gråta varje gång man ska dammsuga eller städa toaletten så är det lätt att prioritera bort sånt mot att få känna sig som en hel människa.



Jag dammsuger kanske en till två gånger i veckan, men då är det bara köket, hallen och vardagsrummet som får den behandlingen. Skurar gör jag extremt sällan. Sovrummet har jag nog inte dammsugit på ett par månader (att komma åt under sängen är inte det lättaste), så där frodas nog dammråttorna.



Toaletten och badrummet försöker jag hålla efter alleftersom. Beroende på hur skitigt det är och hur ryggen känns. Är det smutsigt så städar jag trots att jag får ont, men där är det en hårfin gräns. Hur smutsigt är så smutsigt att det är värt att få mer ont i flera dagar?



Annars tycker jag att jag för en aldrig sinande kamp mot att röja undan prylar. Kläder, leksaker, post, returpapper, skräp.
Det känns så hopplöst när man kämpat trots smärta med att plocka upp saker från golvet och röja undan och göra fint, när sedan barnen stökar till allt vad de kan så fort de kommer in genom dörren.



Som tur är så är min sambo världens bästa. Han städar bättre och mer än jag. Han hatar när det är stökigt och skitigt. Jag är nog mer tolerant när det gäller sådant än han. Han har fått ta den största delen av all städning och tvättning själv när jag har varit dålig i ryggen. I flera års tid har han periodvis gjort nästan allt här hemma, samtidigt som han har jobbat heltid och både lämnat och hämtat på dagis. Då känner man sig rätt så värdelös som mamma, när man inte kan hjälpa till. Han har varit och är en klippa när det gäller alla vardagsgöromål.



Tvättar gör vi varje dag. Handdukar i toaletten försöker jag byta så fort jag kommer ihåg. Det blir kanske ett par gånger i veckan. Mattor har jag nästan inga och att bära ut mattor och skaka av dem, det skulle vara döden för min rygg så det går fetbort. Det klarar jag bara inte av.

Tvätta fönster har jag inte gjort en enda gång de senaste fyra åren.



Jag är lycklig över att jag lyckas plocka ur diskmaskinen de flesta dagar och orkar ta ett snabbt varv med dammsugaren lite då och då samt att jag orkar plocka undan lite saker som ligger i vägen. Då är jag nöjd. Jag lägger hellre min energi på att orka lämna och hämta på dagis. Det gjorde jag första gången själv i våras på jag vet inte hur länge. Det gör mig stolt. Då är jag nöjd.


Städning är definitivt inte samma prio.

Och vi har väldigt sällan magsjuka. Trots att Lilleman är dagisbarn så har han magsjuka max ett par gånger om året. Och ja, de har helt vanliga handdukar där, alla barn har varsin.