Oro

Det är lördag. Jag går på stan med familjen. Någonstans mellan KappAhl och Lindex börjar det göra ont i mitt vänstra ben. Högst uppe på benet mot höften sticker det till lite för varje steg jag tar.

Jag försöker stretcha lite omärkbart. Tänker; det går nog över snart.

Vi har massor att göra och saker att inhandla eftersom fjällturen närmar sig. Det sticker i benet men jag härdar ut. Det går nog över.

Vi shoppar vidare i tre timmar till och jag biter ihop och försöker ignorera smärtan. Det är inte första gången jag får ont någonstans bara sådär.



Vi kommer hem vid middagstid, äter kebab och jag landar framför datorn en stund och läser mail och bloggar. Sonen ropar att han vill ha en godnattkram och jag reser mig för att gå upp för trapporna och smärtan i benet är olidlig! Jag haltar kraftigt fram och det gör fruktansvärt ont.

"Helvete, helvete, helvete, helvete!!!" är det enda som går igenom mitt huvud.

-"Men har du sådär ont i benet!?" frågar sambon och ser på mig med höjda ögonbryn och skräck i blicken (tänk om vi inte kan åka till fjällen, är förmodligen vad som går genom hans huvud).

Jag bestämmer mig för att göra minsta möjliga ansträngning resten av dagen och sätter mig framför TV:n. Går sedan och lägger mig och sover.



Nu på morgonen känns benet lite bättre. Stretchar allt jag kan i sängen innan jag kliver upp. Det sticker fortfarande, men inte alls lika mycket. Känslan är ungefär den samma som när jag först kände av det på stan.

Det är tre dagar kvar tills vi åker till fjällen.

Jag är inte religiös av mig, men Gode Gud, låt benet bli bra, låt mig få känna mig okej, låt mig få åka till fjällen och få denna enda sak och få känna mig friskare.

Snälla, snälla, snälla.

Please, please låt det gå över!