"Jag ska inte alls!" eller "Jag ska visst!"

Så låter det jämt här hemma när treåringen är i farten.



Igår försökte sambon sitta i fred på toa en stund samtidigt som jag försökte få i mig en tallrik fil. Under tiden passar sonen på att ta fram blomsprutan och spreja vatten över hela väggen (vid eluttaget), på golvet, och alla andra saker som finns i närheten (laptopen klarade sig med blotta förskräckelsen eftersom den var i sin väska).

Händelsen upptäcktes eftersom det var ovanligt lungt och tyst och sambon ropade till mig; "Vad gör Lilleman? Kan du kolla?". Jag lämnade filtallriken med en suck bara för att hitta sonen i en pöl av vatten fullt upptagen med att testa blomsprutan på allt han kunde tänka sig.

-"Sådär får man inte göra!, det där får du torka upp på en gång!" sa jag med eftertryck.

-"Det ska jag inte alls det!" får jag till svar.

-"Det ska du visst det, mamma kan inte torka, jag har ont i ryggen. Du får torka eftersom det är du som har grisat ner"

-"Nähä, det ska jag visst inte göra", säger sonen och går nonchalant därifrån.

Därefter följer en diskussion som varar ganska länge innan sonen tillslut med trumpen min torkar upp efter sig.



Samma sak fast tvärtom händer också väldigt ofta. Säger jag "Du får inte göra sådär". Så svarar han bara -"Det får jag visst!, jag bestämmer!".

Att få en treåring att förstå att det inte alls är hans vilja som gäller i alla lägen är inte bara svårt. Det kräver både talang och tålamod.

Någon som har lite tålamod till salu?