Skräckblandad förtjusning

Det är helt rätt ord för mina känslor inför fjällvandringen.





Tankarna varierar kraftigt mellan:


1. Åh, gud vad jag l ä n g t a r till fjällen!


2. Helvete, hur ska det gå??? tänk om ryggen lägger av? tänk om benet börjar värka igen??


3. Åh, vad det ska bli U N D E R B A R T att ligga och mysa i det nya tältet med sambon alldeles själva (oh yes!).


4. Med min otur så kommer säkert kroppen att paja långt innan vi har hunnit fram till något som liknar minsta lilla backe och det blir knappast tal om något mys i tält.


5. Tänk att gå upp på Skierfe och betrakta Sareks fjälltoppar och Rapadalen i nationalparken med sambon vid min sida. Åh vad lycklig jag kommer att känna mig då!


6. Jag kommer att stå längst ner och försöka titta upp på Skierfe som jag inte kommer att se eftersom det kommer att ösregna och dessutom kommer jag ändå vara för blöt och jävlig och ha ont så jag kommer aldrig upp till toppen och sambon blir besviken och det kommer bara bli skit av alltihopa.





Hur det än blir så åker vi i övermorgon. gaaah! eller som Homer säger: "shut up brain or I'll stab you with a cutip".