måndag, augusti 22, 2005

Mullholland Drive

Läser att Spirre skriver om Mullholland drive och hur svår den är att förstå.

När jag skulle se den hade jag skithöga förväntningar eftersom hela framsidan av fodralet var helt översållad av femmor av diverse kritiker. Jag fattar verkligen inte varför den fick så många bra betyg. Det är precis som att kritikerna tycker att den är fantastisk eftersom de inte heller fattar något, och allt som är sådär svårförståeligt och poetiskt givetvis måste vara kvalitet.



Jag erkänner att jag inte fattade den riktigt heller. Eller så blev jag så uttråkad någonstans när det blev alldeles för mycket Twin peaks av det hela. Helt plötsligt fanns den lille gubben där som pratar baklänges och då kändes det som att David Lynch hade haft lite Twin Peaks material över som han behövde använda och därför lade in lite sånt trots att det egentligen inte hade med filmen att göra.




Långt efter att jag sett filmen skrev en av killarna i min klass på Filmvetenskapen sin A-uppsats om Mullholland Drive och Lost Highway. Han lyckades faktiskt ge en rimlig förklaring i sin analys. Good for him.

Jag tycker fortfarande att filmen är skitdålig.

5 kommentarer:

  1. I agree. Lost Highway däremot älskar jag. Men jag fattar den inte. Kom han fram till nåt i den där uppsatsen?

    SvaraRadera
  2. Du kan få läsa den om du vill. För min del var den ganska mycket: "ahaaa, är det så det är?!"

    SvaraRadera
  3. Anonym20:06

    Jag älskar den - men du måste se den en gång till för att fatta hur den är uppbyggd.

    Jag tyckte den var fantastisk redan första gången jag såg den på bio - men då hade jag också bestämt mig för att inte försöka förstå handlingen eller vad den går ut på, utan bara ta till mig alla intryck och den krypande stämningen.
    Andra gången var en riktig aha-upplevelse.

    Vill du tänka själv så sluta läs nu.
    Vill du ha en nyckel för att bättre fatta filmen - bläddra neråt:


































































    Nyckeln till filmen är att inse att endast den andra halvan är "verklighet", ungefär från och med då Rita öppnar den blå boxen. Allting innan detta sker i Dianes dröm/fantasi/undermedvetna, där hon är en kvinna som heter "Betty". "Rita" är alltså Dianes dröm/fantasiversion av Camilla, som i verkligheten dödades av Dianes hyrda mördare. Diane blev alltså så rasande efter att ha blivit nobbad av Camilla att hon bestämde sig för att Camilla måste dö.
    Den blå boxen öppnas av en blå nyckel(baserat på den blå nyckel som den hyrde mördaren ger Diane som en bekräftele på att Camilla är död) - och därefter börjar den verkliga historien.
    Pröva att börja se filmen i mitten - efter att den blå boxen (symbol för minnet?) öppnas. Därefter kan du se drömversionen om Betty och Rita (som alltså Diane och Camilla heter i Dianes dröm). Lycka till!

    (jag har tagit en hel del från http://www.rlrubens.com/nyff-mulholland.html)

    SvaraRadera
  4. Anonym23:32

    JAg blir så otroligt taggad av såna filmer bara!!! Jag älskade Twin Peaks också. Jag vill bara anlysera och analysera och vrida och vända och hitta symboler. Knäcka meningen. Älskar den där liksom dekadenta mardömslika grejen, sammetsdaperier och surrealism, ugglor och dvärgar...lever mig in helt och drömmer mardrömmar i veckor efteråt.

    Jag tror ungefär som Wibjörn fast med lite mer detaljer. Jag tror tex att blått symboliserar döden.

    SvaraRadera
  5. Anonym21:44

    ah, håller med fullständigt! bara för att det är lynch och bara för att det är oförståeligt så är det plötsligt såå bra lixom. hallå!? vaddå bra? man fattar ju inte lixom...så jag skulle nog oxå behöva läsa uppsatsen... :/

    SvaraRadera