Ljus i tunneln

Besöket på AF gick över förväntan.

Handläggaren som över telefon framstått som enormt osympatisk (-"jag har avanmält dig till a-kassan därför att du inte ringde tidigare och sa att du missat tiden, och därför får du ingen ersättning för nu åker jag på semester och jag har inte tid att träffa dig innan dess"), visade sig dock från sin allra bästa sida (som hon kanske svänger sig med vanligen utom just sist, vad vet jag) och var förstånde, klok, sympatisk och hjälpsam. Jag fick bara positiva ord med mig och en känsla av att hösten minsann skulle fixa sig för mig bara jag var villig att själv hjälpa till och ordna ett lämpligt ställe att ha arbetspraktik på (vilket jag självklart är).

Så nu känner jag mig hoppfull som bara den.



Däremot sög besöket musten ur mig. Jag är helt knäckt och funderar på att gå och sova ett tag. Ryggen värker och de sista timmarna av natten tillbringade jag i drömmarnas värld där jag hela tiden försov mig och vaknade efter klockan tio och därmed missade tiden igen och sumpade hela min framtid. Det hjälpte inte ens att sova med handen på mobilen som både skulle vibrera och tjuta för att väcka mig i tid klockan 09.00.

Jag tror jag behöver vila ostört en timme eller så.