Saker under ytan

Hemkommen igen.
Så underbart det var att spendera några dagar i västerbottens inland, utan TV, utan dator, bland mygg och människor.

Jag har kommit på att det är otroligt synd att jag träffar min bror och hans sambo så sällan. Jag älskar verkligen min bror. För att inte tala om hans sambo U. Hon är helt underbar. Det går att prata om ALLT med henne. Hon är så otvungen och en så genomgod och trevlig människa att det inte går att INTE tycka om henne. Vilken tur jag har som har så trevliga syskon och svägerskor.



Vi njöt av att åka i våran nya bil hela vägen ner och hem igen. Sambon har lyriskt knappat på färddatorn och ställt in medelhastigheter och ankomsttider och avstånd och allt möjligt. Snacka om att få prylsuget stillat ett tag. Bilen är verkligen underbar. Jag har inte ångrat köpet en sekund.



Det blev en hel del fiskande därborta. Jag har inte någon vidare fiskelycka alls. Ett par mörtar i miniatyrstorlek är vad jag kan skryta med efter två dagars intensivt fiskande. De små jäklarna hade fräckheten att äta min krok ren på mask tre gånger i rad utan att nappa ordentligt en enda gång. Tillslut gav jag upp och bannade de fucking abborrarna med en lång harang inombords (så att inte barnen skulle höra).

Lilleman däremot fick mest fisk av alla. Han var jättelycklig.



Väl hemma igen väntade datorn full med mail och alla saker jag "borde göra men inte har hunnit" kom ikapp mig fortare än jag hann säga Luleå.

Fortfarande gnager den olösta konflikten, men nu ger jag snart blanka fan i det och skiter i människan fullständigt. Varför ödsla energi på att oroa sig över vad andra fabricerar ihop? Helt meningslöst! Det får fan vara nog nu.