Tänk att det gör så mycket att ha en förstående sambo som tröstar och håller om. Jag sov gott inatt, trots att besvikelserna haglade igårkväll.
Huvudsaken är ändå att jag känner mig själv och vet var jag står och vad jag har gjort. Ett gott samvete är den bästa huvudkudden brukar det väl heta.
Nu ska jag och lilleman äta frukost och packa våra prylar så vi får åka till Pajala. Vi skulle egentligen ha åkt igår, men sambon är så förkyld att vi beslutade att skjuta på resan en dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar