Flashback

Vi har gjort ett fåfängt försök att röja lite i huset. Det är väl det där med att man skall boa in sig när bebisen kommer snart. Hur som helst så kom både jag och maken fram till att det absolut inte gick för sig längre att ha så stökigt och fullt med bråte som vi har i våra förråd. De har varit på bristningsgränsen i flera år och det är helt omöjligt att städa när man inte har någon vettig plats att ställa viktiga saker eftersom all eventuell ledig plats är upptagen av diverse skrot (som man kanske, kanske någon gång behöver och därför inte har hjärta att slänga).

Nu har vi lyckats städa ur kallförrådet och halva garaget, och vi har även påbörjat i det katastrofområde som vi kallar gästrum, (där våra övernattningsgäster har fått försöka tränga in sig och sova bland allt skrot).


Ute i kallförrådet i en gammal banankartong hittade jag en stor plastpåse full med mina gamla blandband. Jag lät dottern ta över dem och har sedan själv också med jämna mellanrum varit in i hennes rum och lyssnat lite (hon är den enda som har kasettdäck på stereon här i huset).

Där på de gamla banden hittade jag några gamla guldkorn som har värsta nostalgieffekten på mig. Så nu sitter jag här och lyssnar på Bananaramas "cruel summer" och Cock Robins "Just around the corner" och får någonslags konstig bradålig magkänsla.

Jag får flashar från Tannavallen och Tärendöholmen där vi trånade efter fulla finniga raglande tonårskillar. Själv var jag också finnig med taskig självkänsla och ständigt kär i den ena omöjliga killen efter den andra.

Jag har egentligen bara en sak att säga: fan vad skönt det att vara vuxen!