Inatt vaknade sonen av ett anfall av falsk krupp. Det är så hemskt när han får det. Han rosslar och det bara piper i luftrören. "Mamma jag kan inte andas" sa han inatt och mitt hjärta höll på att brista. Vi gav honom medicin mot kruppen och efter ett tag blev det bättre. Men jag har gjort mitt bästa för att sova brevid honom i hans säng halva natten för att vara säker på att han får luft som han ska.
Idag är vi båda slitna. Det tar på krafterna att inte sova på natten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch stackars liten!
SvaraRadera