Mitt Nya Liv

Det känns inte som att det händer nog mycket i mitt liv just nu för att jag skall kunna skriva ett intressant blogginlägg.

Vaknade, ammade, vaknade, ammade, vaknade, ammade, klev upp, bytte blöja, tog ur diskmaskinen, ammade och läste mail, ammade och läste bloggar (vilket går jäkligt fort eftersom nästan alla bara lägger ner! vad falls?!?) sov en stund till, vaknade, ammade, bråkade med storebror, fixade mat, ammade, såg på tv, gick på toa osv osv osv. Hur spännande som helst.

Det mest intressanta som händer i mitt liv för tillfället är mina fikamöten med de andra ammande mammorna. Det är så skönt att bara träffa andra vuxna i några timmar. Andra som också mest går hemma och ammar och byter blöjor hela dagarna.

Missförstå mig rätt, jag älskar att amma och gå hemma och byta blöjor, men det spelar väl ingen roll vad man gör, omväxling förnöjer.


Lillebror har numera börjat sova på nätterna istället för på dagarna. Han somnar runt tio på kvällen och sover sedan (med en hel bunt amningspauser) till strax efter sju ungefär. Det känns fantastiskt. Särskilt bra känns de där tre timmarna ungefär mellan att han somnat för natten och hans första nattmål, då jag plötsligt kan sitta och göra vad jag vill ett tag. Om vi då bortser från att jag mest är så trött att jag bara ligger ner på soffan och flippar på fjärkontrollen, så är de timmarna ändå underbara. Lite egen tid är guld värt.



Appropå egen tid, så är det dags att dra på bantarbyxorna igen. Vågen står äckligt still, och går snarare uppåt igen än neråt och det har garanterat att göra med den enorma mängd fika och det totalt obefintliga samvetet som varit i fokus de senaste två månaderna. Det där med att man tappar alla kilon när man ammar funkar nog bara om man inte sätter i sig betydligt mer godsaker än vad bebisen hinner suga ut i energiväg via brösten.

Så idag tänkte jag börja på allvar. Jag käkade mat från VV receptbok ikväll och kände mig jättenyttig. Visserligen firade jag Mitt Nya Liv innan det med att äta resterna av vitchokladpannacottan (man kan ju inte bara kasta bort den!) liggandes i badet med några tända ljus och en god bok. Men det var jag värd efter en hel dag ensam med ett stycke jättegnällig bebis (tillväxtperiod???) och ett stycke femåring som hela dagen envisats med att väcka lillebror så fort jag har lyckats söva honom. När pappan i huset väl kom hem, bärandes på en miljard matkassar, så var det snudd på att det pyste rök ur öronen på den här mamman och jag tappade snabbt upp ett bad och låste in mig i badrummet och tog lite Egen tid.

Nu är jag mycket trevligare igen.