Betalade precis räkningar.
Aj.
Såg pengar som var undanlagda till bröllopsresan, bilservicen och fasadrenoveringen gå till CSN och vattenfall och gud vet allt istället.
Fy tusan vad det sved.
onsdag, februari 28, 2007
Mellanmjölk
Idag hittade jag mellanmjölk i kylen när jag skulle äta frukost.
Jag som knappt dricker mjölk, och alltid köper lättmjölk, och någon enstaka gång standardmjölk (när jag bakar) har av någon anledning igår fått hjärnsläpp på ICA och bara köpt mellanmjölk.
Hur gick det till?
Jag som knappt dricker mjölk, och alltid köper lättmjölk, och någon enstaka gång standardmjölk (när jag bakar) har av någon anledning igår fått hjärnsläpp på ICA och bara köpt mellanmjölk.
Hur gick det till?
tisdag, februari 27, 2007
Här skall pumpas!
Kom precis hem efter ett besök på BVC.
Och det var precis som jag gissade: att lillebrors viktkurva har planat ut lite nu efter att vi har varit sjuka. Jag har kännt på mig att han inte får nog med mat.
BVC sköterskan undrade hur jag ville göra, men jag känner att jag verkligen vill fortsätta amma, så nu har jag fått xyntocinon-spray utskrivet och så skall jag hyra en elektrisk bröstpump på vårdcentralen i stan för att få igång mjölkproduktionen ordentligt igen. Hoppas det funkar!
Men jag skall också börja ge honom gröt på kvällen innan sängdags och så får jag hoppas att han sover bättre av det.
Det här med att amma en gång i timmen hela natten lång håller inte så länge till känner jag. Jag känner mig som en zombie halva dagarna och somnar stup i kvarten precis som när jag var gravid och inte fick sova.
Annars är det bråda dagar med bakning på schemat mest hela tiden. Lillebror skall döpas på lördag så det gäller att bulla upp ordentligt.
Och det var precis som jag gissade: att lillebrors viktkurva har planat ut lite nu efter att vi har varit sjuka. Jag har kännt på mig att han inte får nog med mat.
BVC sköterskan undrade hur jag ville göra, men jag känner att jag verkligen vill fortsätta amma, så nu har jag fått xyntocinon-spray utskrivet och så skall jag hyra en elektrisk bröstpump på vårdcentralen i stan för att få igång mjölkproduktionen ordentligt igen. Hoppas det funkar!
Men jag skall också börja ge honom gröt på kvällen innan sängdags och så får jag hoppas att han sover bättre av det.
Det här med att amma en gång i timmen hela natten lång håller inte så länge till känner jag. Jag känner mig som en zombie halva dagarna och somnar stup i kvarten precis som när jag var gravid och inte fick sova.
Annars är det bråda dagar med bakning på schemat mest hela tiden. Lillebror skall döpas på lördag så det gäller att bulla upp ordentligt.
söndag, februari 25, 2007
Trött i mössan
Tydligen var jag så fruktansvärt trött imorse att jag inte ens kunde stava rubriken rätt. jaja. åtgärdat nu.
Amma hela natten lång
Varje morgon klagar jag till maken över hur trött jag är.
Igår lämnade jag över yngsta sonen till honom strax före sju igen och frågade om han kunde ta över.
"När skall jag få sovmorgon då?" undrade maken.
Igårkväll bestämde jag mig för att skriva upp varje gång jag ammar under natten, för jag har faktiskt ingen koll på hur ofta det är, mer än att jag är aptrött varje morgon.
Så här såg natten ut:
Lillebror somnade kl: 19.10.
Vaknade sedan för att äta kl...
19.55
23.00
00.10
01.30
02.04
03.22
04.17
05.29
06.24 var det dags att kliva upp.
Med andra ord har jag inte sovit mer än drygt en timma i sträck i bästa fall innan det var dags att vakna till och amma igen.
Så till svar på makens fråga igår morse borde jag väl idag svara: "När du tar lillebror en hel natt och jag får sova i ett sträck tills han vaknar och vill kliva upp".
Igår lämnade jag över yngsta sonen till honom strax före sju igen och frågade om han kunde ta över.
"När skall jag få sovmorgon då?" undrade maken.
Igårkväll bestämde jag mig för att skriva upp varje gång jag ammar under natten, för jag har faktiskt ingen koll på hur ofta det är, mer än att jag är aptrött varje morgon.
Så här såg natten ut:
Lillebror somnade kl: 19.10.
Vaknade sedan för att äta kl...
19.55
23.00
00.10
01.30
02.04
03.22
04.17
05.29
06.24 var det dags att kliva upp.
Med andra ord har jag inte sovit mer än drygt en timma i sträck i bästa fall innan det var dags att vakna till och amma igen.
Så till svar på makens fråga igår morse borde jag väl idag svara: "När du tar lillebror en hel natt och jag får sova i ett sträck tills han vaknar och vill kliva upp".
lördag, februari 24, 2007
Phew!
Fjärken är återfunnen. Den låg under den lurviga vardagsrumsmattan.
Skönt att slippa resa sig upp mer än nödvändigt.
Skönt att slippa resa sig upp mer än nödvändigt.
fredag, februari 23, 2007
Lilla barbafamiljen
Såhär blev den en lilla barbafamiljen som jag gjorde i marsipan igår som dekoration till den ena av två doptårtor. Den andra ser nästan likadan ut, förutom att det är barbapappa som håller i bebisen då.
Mysteriet med den försvunna fjärken
När jag kom hem idag så var fjärrkontrollen till TV:n försvunnen.
Storebror och Mormor hade varit ensamma hemma några timmar och jag gissar att min käre son har gått iväg med den någonstans, för vi kan absolut inte hitta den kära fjärken.
Vi har finkammat soffan, hela vardagsrummet, alla lådor jag kan tänka mig, hans rum, toaletterna och till och med kylskåpet.
Ingen fjärrkontroll i sikte.
Det känns fruktansvärt deprimerande.
Jag menar... det är väl ändå inte meningen att jag skall behöva resa mig upp och gå fram till TV:n varje gång jag skall byta kanal?! Som man gjorde på 70 talet!!
Det här känns inte okej.
Storebror och Mormor hade varit ensamma hemma några timmar och jag gissar att min käre son har gått iväg med den någonstans, för vi kan absolut inte hitta den kära fjärken.
Vi har finkammat soffan, hela vardagsrummet, alla lådor jag kan tänka mig, hans rum, toaletterna och till och med kylskåpet.
Ingen fjärrkontroll i sikte.
Det känns fruktansvärt deprimerande.
Jag menar... det är väl ändå inte meningen att jag skall behöva resa mig upp och gå fram till TV:n varje gång jag skall byta kanal?! Som man gjorde på 70 talet!!
Det här känns inte okej.
Kallt
Hinner knappt blogga.
Gör barbapappafigurer i marsipan.
Ute är det kallt, kallt. -21 grader när vi tog oss till dagis för att inte missa den fina vinterutställningen och den tjusiga djävulsrockan som storebror hade frusit in i is.
Kallt, kallt var det och vi stod inte ut mer än 15 minuter. Mitt hjärta ville bara brista när jag såg det pyttelilla molnet från min bebis mun när han andades den där kalla luften. Jag blev alldeles nojig över kylan och klämde in honom innanför dunjackan precis som han var förut innan han föddes. Men den här gången hade han huvudet utanför och kunde se den kalla världen.
Fort åkte vi hem och storebror blev ledsen och bråkig för att vi stannade så kort stund.
Hemma fick maken årets äckligaste upplevelse a'la jackass och jag skrattade så tårarna rann och jag nästan kissade på mig.
Sensmoral: Drick aldrig ur använda glas som varit i närheten av hostig och slemmig fru.
Stackars min man. Om han inte hade fått baciller av mig innan så fick han det idag. Med råge.
Gör barbapappafigurer i marsipan.
Ute är det kallt, kallt. -21 grader när vi tog oss till dagis för att inte missa den fina vinterutställningen och den tjusiga djävulsrockan som storebror hade frusit in i is.
Kallt, kallt var det och vi stod inte ut mer än 15 minuter. Mitt hjärta ville bara brista när jag såg det pyttelilla molnet från min bebis mun när han andades den där kalla luften. Jag blev alldeles nojig över kylan och klämde in honom innanför dunjackan precis som han var förut innan han föddes. Men den här gången hade han huvudet utanför och kunde se den kalla världen.
Fort åkte vi hem och storebror blev ledsen och bråkig för att vi stannade så kort stund.
Hemma fick maken årets äckligaste upplevelse a'la jackass och jag skrattade så tårarna rann och jag nästan kissade på mig.
Sensmoral: Drick aldrig ur använda glas som varit i närheten av hostig och slemmig fru.
Stackars min man. Om han inte hade fått baciller av mig innan så fick han det idag. Med råge.
onsdag, februari 21, 2007
Älskade, saknade!
Jag saknar henne så otroligt mycket just nu.
Och det är nio hela dagar kvar tills hon kommer hem.
Ibland fattar jag inte hur man som förälder står ut med att bara få träffa sitt barn halva tiden. Och det svindlar när jag tänker på att jag har missat över fyra år av hennes liv.
Två veckor hemma, två veckor borta.
År efter år.
En modeblogg
Ett litet leende lyckades jag fånga från min sjuka lilla bebis strax innan sängdags ikväll. Han har dessvärre råkat ut för en liten modechock, med en julklappspyjamas och storebrors piratsnusnäsduk på huvudet. Stackarn.
tisdag, februari 20, 2007
Bara ännu ett inlägg
Tänkte skriva ännu ett ganska meningslöst inlägg av typen "Ugly Betty är en bra feel good-serie, jag blir alltid på bra humör av att se den."
Och så kände jag bara hur fruktansvärt ointressant det var.
Jag menar; vem bryr sig?
Läste Silverfiskens blogg (Ett liv i Exil, i listan till höger) och han skrev att han kände sig besviken på att han fick så lite respons ibland på sina inlägg.
Hans blogg är en av de mest lästa i det här landet och han får jättemycket kommentarer, men det är klart... att om man blir läst av ett antal tusen varje dag så kanske man kan förvänta sig mer respons också.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla mina ointressanta inlägg, och även de jag lägger ner mer krut på som det ändå ofta står "0 kommentarer" under.
Självklart är jag avundsjuk på Silverfiskens stora läsarantal och den mängd respons han får varje gång han skriver något. Man skriver ju för att finnas.
Visst, det är väsentlig skillnad på en cool reklamare i Australien, som alltid har något intressant att berätta, jämfört med mig; en trebarnsmorsa i Norrbotten som är mammaledig och knappast har ett så händelserikt liv just nu. (Om man räknar bort snack om konsistens på babybajs, antal spyor och hur mycket (läs lite) jag får sova nuförtiden).
Och så är jag väl bara en i mängden. Ännu en morsa med självhävdelsebehov.
Men jag vill ändå tro att jag skriver något intressant emellanåt iallafall.
Så please, lämna ett avtryck ibland. Gimme lite feedback.
Och så kände jag bara hur fruktansvärt ointressant det var.
Jag menar; vem bryr sig?
Läste Silverfiskens blogg (Ett liv i Exil, i listan till höger) och han skrev att han kände sig besviken på att han fick så lite respons ibland på sina inlägg.
Hans blogg är en av de mest lästa i det här landet och han får jättemycket kommentarer, men det är klart... att om man blir läst av ett antal tusen varje dag så kanske man kan förvänta sig mer respons också.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla mina ointressanta inlägg, och även de jag lägger ner mer krut på som det ändå ofta står "0 kommentarer" under.
Självklart är jag avundsjuk på Silverfiskens stora läsarantal och den mängd respons han får varje gång han skriver något. Man skriver ju för att finnas.
Visst, det är väsentlig skillnad på en cool reklamare i Australien, som alltid har något intressant att berätta, jämfört med mig; en trebarnsmorsa i Norrbotten som är mammaledig och knappast har ett så händelserikt liv just nu. (Om man räknar bort snack om konsistens på babybajs, antal spyor och hur mycket (läs lite) jag får sova nuförtiden).
Och så är jag väl bara en i mängden. Ännu en morsa med självhävdelsebehov.
Men jag vill ändå tro att jag skriver något intressant emellanåt iallafall.
Så please, lämna ett avtryck ibland. Gimme lite feedback.
Färdiglagat
Storebror var hur tapper som helst igår.
Lagade hål utan bedövning. Det har aldrig jag klarat av.
Han klagade inte ens.
Så då åkte vi till Barnens hus och köpte en batmandräkt efteråt. För att han hade varit så duktig.
Lagade hål utan bedövning. Det har aldrig jag klarat av.
Han klagade inte ens.
Så då åkte vi till Barnens hus och köpte en batmandräkt efteråt. För att han hade varit så duktig.
måndag, februari 19, 2007
Hål
Idag skall storebror till tandläkaren för att laga sitt första (och förhoppningsvis sista) hål. Jag gruvar mig över det eftersom han redan sagt flera gånger att han inte vill. Usch stackars barn.
söndag, februari 18, 2007
Ett tips i mörkret
Jag har löst problemet med att jag inte kunde läsa i sängen eftersom jag inte vågar tända lampan och råka väcka bebisen.
Jag upptäckte att det funkar utmärkt med en pannlampa eftersom den nästan bara lyser på boken. Så nu kan jag äntligen läsa i sängen igen.
Just nu läser jag Belinda Olssons "Gravidchock! reporter erkänner". Trevlig bok.
Jag upptäckte att det funkar utmärkt med en pannlampa eftersom den nästan bara lyser på boken. Så nu kan jag äntligen läsa i sängen igen.
Just nu läser jag Belinda Olssons "Gravidchock! reporter erkänner". Trevlig bok.
lördag, februari 17, 2007
Människor jag stör mig på
* De som inte fattar att man inte kan gå nära dörrarna i "cirkulationsdörrar" och som envisas med att gå så nära att dörrarna stannar upp hela tiden.
* De som står och pratar mitt i passager så att andra inte kan komma förbi.
* De som går suuupersakta mitt i lördagsrusningen så att det bildas en stor propp bakom av stressade människor som inte tar sig förbi.
* De som inte har bestämt sig för vad de skall handla innan de kommer fram till kassan och står och velar medan kön bakom växer.
* De som sprayar på sig jättemycket tung parfym och tror att de går omkring och "luktar gott" när de i själva verket stinker så att till och med människor utan allergiska besvär knappt kan andas, för att inte tala om de som är allergiska på riktigt.
* De som tror att de är så oumbärliga på jobbet att de går dit trots att de har influensa/förkylning/magsjuka och därmed smittar ner alla andra och sen har mage att klaga på att folk är hemma och är sjuka. Hur egoistisk får man vara?!?!
* De som står och pratar mitt i passager så att andra inte kan komma förbi.
* De som går suuupersakta mitt i lördagsrusningen så att det bildas en stor propp bakom av stressade människor som inte tar sig förbi.
* De som inte har bestämt sig för vad de skall handla innan de kommer fram till kassan och står och velar medan kön bakom växer.
* De som sprayar på sig jättemycket tung parfym och tror att de går omkring och "luktar gott" när de i själva verket stinker så att till och med människor utan allergiska besvär knappt kan andas, för att inte tala om de som är allergiska på riktigt.
* De som tror att de är så oumbärliga på jobbet att de går dit trots att de har influensa/förkylning/magsjuka och därmed smittar ner alla andra och sen har mage att klaga på att folk är hemma och är sjuka. Hur egoistisk får man vara?!?!
fredag, februari 16, 2007
Nytt
Nu jäklar händer det grejer i vårat gästrum. Vi har slagit upp en ny vägg, lagt nytt laminatgolv och målat de bruna fanerväggarna vita. Sen har jag beställt tapet till den ena väggen också. Jag och maken knallade in på färgbutiken och hittade en tapet vi båda fastnade för på bara fem minuter. Jag blev tvungen att åka tillbaka dagen därpå bara för att se att jag inte hade förhastat mig, men nej, det är fortfarande den tapeten som känns helt rätt till det rummet.
Så nu skall det bara tapetseras och sen skall ny förvaring inhandlas från IKEA så att väggen mittemot blir full av bra förvaringsmöjligheter.
Det känns helt fantastiskt. Tänk att det bara tog några få dagar att fixa allt, och så har jag gått och gruvat mig för att ta tag i det i nästan fem år. Så löjligt.
Så nu skall det bara tapetseras och sen skall ny förvaring inhandlas från IKEA så att väggen mittemot blir full av bra förvaringsmöjligheter.
Det känns helt fantastiskt. Tänk att det bara tog några få dagar att fixa allt, och så har jag gått och gruvat mig för att ta tag i det i nästan fem år. Så löjligt.
Vem?!
Men det är inte SANT!!!
Vem? Vem i detta land röstar på Lasse Brandeby i Lets Dance?
Finns det verkligen någon som tycker att han är bättre än de andra och förtjänar att vara kvar?
Alltså, jag fattar verkligen inte!
Vem? Vem i detta land röstar på Lasse Brandeby i Lets Dance?
Finns det verkligen någon som tycker att han är bättre än de andra och förtjänar att vara kvar?
Alltså, jag fattar verkligen inte!
Amningens baksida
Inatt drömde jag att jag var på en bondgård och att jag bara var tvungen att testa att koppla in mig själv i en sån där mjölkningsmaskin. Så där stod vi och blev mjölkade. Jag och kossorna.
Väldigt märklig dröm.
Väldigt märklig dröm.
Mässeldagen
Storerbror: Mamma, när är det mässeldagen?
Jag: Va? Mässeldagen.... ja, du menar Semmeldagen. När man får äta semlor?
Storebror: Ja. precis. Mässeldagen. Ååååååhh... vad jag längtar tills man får äta mässlor!!!
Jag: Va? Mässeldagen.... ja, du menar Semmeldagen. När man får äta semlor?
Storebror: Ja. precis. Mässeldagen. Ååååååhh... vad jag längtar tills man får äta mässlor!!!
Ibland blir man bara frestad
Storebror: Mamma jag vill ha mera glass. För den här glassen räckte faktiskt inte till mig.
Jag: Nej, det blir ingen mer glass. Det där var väl bättre än ingen glass alls.
Storebror: Nej... det var det faktiskt inte. Jag vill inte ha bara lite glass. Jag vill ha mycket glass. Egentligen skulle jag behöva mer glass. Men faktiskt så gav du mig bara en liten liten bit... så då får jag väl vara UTAN då.
Jag: Nej, det blir ingen mer glass. Det där var väl bättre än ingen glass alls.
Storebror: Nej... det var det faktiskt inte. Jag vill inte ha bara lite glass. Jag vill ha mycket glass. Egentligen skulle jag behöva mer glass. Men faktiskt så gav du mig bara en liten liten bit... så då får jag väl vara UTAN då.
torsdag, februari 15, 2007
Mer Johanna
Hela dagen idag går jag omkring med hennes namn på mina läppar
Johanna.
Hennes öde berör mig mer än jag hade väntat.
Det är så oändligt sorgligt.
Kvällstidningarna skriver ingenting om dödsorsaken.
Alla forum på nätet viskar "självmord".
Bara en sak är säker,
man dör inte bara sådär, 32 år gammal.
Man går inte bara och dör om man är frisk.
Johanna.
Hennes öde berör mig mer än jag hade väntat.
Det är så oändligt sorgligt.
Kvällstidningarna skriver ingenting om dödsorsaken.
Alla forum på nätet viskar "självmord".
Bara en sak är säker,
man dör inte bara sådär, 32 år gammal.
Man går inte bara och dör om man är frisk.
onsdag, februari 14, 2007
Hjärta och smärta
Jag tror jag var taskig mot min man idag.
Jag var sådär självömkande
och beklagade mig,
och sa att "alla som tycker att alla hjärtans dag bara är kommersiallistiskt dravel egentligen bara är lata och snåla jävlar som inte orkar bry sig om att visa sin partner hur mycket de älskar dem".
Å andra sidan kanske man inte skall förvänta sig så jävla mycket om man slänger ur sig sådana kommentarer till sin man.
Så tji fick jag.
Jag var sådär självömkande
och beklagade mig,
och sa att "alla som tycker att alla hjärtans dag bara är kommersiallistiskt dravel egentligen bara är lata och snåla jävlar som inte orkar bry sig om att visa sin partner hur mycket de älskar dem".
Å andra sidan kanske man inte skall förvänta sig så jävla mycket om man slänger ur sig sådana kommentarer till sin man.
Så tji fick jag.
Familjeplanering
Storebror: -Mamma, jag tänker skaffa 10 barn. 3 flickor och 7 pojkar.
-Men du behöver inte oroa dig. För jag skall flytta först och skaffa eget hus. På Kallkällan.
Jag: 10 barn. Det är många det. Vem skall du skaffa så många barn med? De behöver ju en mamma som vill ha dem i magen och sedan föda dem och amma dem också.
Storebror: Mmm... Jag vet inte ännu. Jag måste leta lite först tills jag hittar henne.
-Men du behöver inte oroa dig. För jag skall flytta först och skaffa eget hus. På Kallkällan.
Jag: 10 barn. Det är många det. Vem skall du skaffa så många barn med? De behöver ju en mamma som vill ha dem i magen och sedan föda dem och amma dem också.
Storebror: Mmm... Jag vet inte ännu. Jag måste leta lite först tills jag hittar henne.
Johanna
Ännu en stjärna har slocknat.
Johanna.
Så begåvad hon var. Talangfull.
En mamma.
Mamma Johanna.
Hon blev bara 32 år gammal.
Visste hon
att hon skulle dö?
Tänk om vi alla visste
att vi inte skulle få uppleva mars.
Att februari var vår sista månad.
Skulle vi leva annorlunda då?
Undrar hur Johanna levde.
Gick hon till ICA
köpte mat
lagade middag
såg på TV
och dog?
Sverige saknar redan Johanna.
Sverige älskade talangfulla Johanna.
Vars stjärna lyste så starkt på filmhimlen.
Undrar om någon saknar Anna Nicole?
Hon var ju också en mamma.
Mamma Anna Nicole.
Världen frossar i hennes död.
Och jag blir så ledsen när jag hör och läser andra
som säger att det var tur
för hennes dotter får säkert ett bättre liv utan henne.
Hur då undrar jag?
Blir man en bättre människa om man förlorar sin mamma?
Bara för att mamma hade en trasig själ
i en trasig värld.
Mammor behövs.
Både trasiga och hela.
Vi behöver hjälpa varandra.
och sluta kasta sten.
Sluta vara så missunsamma
så hatiska
så jävla präktiga.
Johanna.
Så begåvad hon var. Talangfull.
En mamma.
Mamma Johanna.
Hon blev bara 32 år gammal.
Visste hon
att hon skulle dö?
Tänk om vi alla visste
att vi inte skulle få uppleva mars.
Att februari var vår sista månad.
Skulle vi leva annorlunda då?
Undrar hur Johanna levde.
Gick hon till ICA
köpte mat
lagade middag
såg på TV
och dog?
Sverige saknar redan Johanna.
Sverige älskade talangfulla Johanna.
Vars stjärna lyste så starkt på filmhimlen.
Undrar om någon saknar Anna Nicole?
Hon var ju också en mamma.
Mamma Anna Nicole.
Världen frossar i hennes död.
Och jag blir så ledsen när jag hör och läser andra
som säger att det var tur
för hennes dotter får säkert ett bättre liv utan henne.
Hur då undrar jag?
Blir man en bättre människa om man förlorar sin mamma?
Bara för att mamma hade en trasig själ
i en trasig värld.
Mammor behövs.
Både trasiga och hela.
Vi behöver hjälpa varandra.
och sluta kasta sten.
Sluta vara så missunsamma
så hatiska
så jävla präktiga.
Normalläge
Idag börjar livet kännas lite bättre igen.
Ingen feber än så länge, och aptiten verkar vara tillbaka.
Jag kompenserade självklart den gågna veckans aptitförlust med att trycka i mig två (tre, fyra, fem) bullar och två trocadero.
Det var faktiskt saffransbullar, och man kan inte ha sådant liggande i frysen. Julen är ju över.
Sådärja.
Då var ångesten över vikten tillbaka på samma nivå som innan jag blev sjuk.
Ordningen återställd.
Ingen feber än så länge, och aptiten verkar vara tillbaka.
Jag kompenserade självklart den gågna veckans aptitförlust med att trycka i mig två (tre, fyra, fem) bullar och två trocadero.
Det var faktiskt saffransbullar, och man kan inte ha sådant liggande i frysen. Julen är ju över.
Sådärja.
Då var ångesten över vikten tillbaka på samma nivå som innan jag blev sjuk.
Ordningen återställd.
tisdag, februari 13, 2007
Jag ser den framtida terapiräkningen stiga
Mitt i natten:
Jag: host host host
Bebis: UUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!! *helt livrädd*
Lite senare:
Jag: *frääääs*
Bebis: UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!! *helt livrädd*
Jag: host host host
Bebis: UUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!! *helt livrädd*
Lite senare:
Jag: *frääääs*
Bebis: UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!! *helt livrädd*
måndag, februari 12, 2007
Filminspelning
Storasyster kom hem från sin första dag som statist idag.
Hon var borta från 10.30 till 17.00 och när hon äntligen stegade in genom dörren så var jag givetvis vansinnigt nyfiken och bad henne berätta allt för mig.
Varpå hon lite nonchalant deklarerade att hon hade någon sorts tystnadsplikt och inte fick berätta vad de hade gjort.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig.
Kanske att jag skulle få följa med och sitta och titta i en uppvärmd loge med högtalare och panoramautsikt över inspelningen. Med en personlig guide som hela tiden kunde förklara allt som hände för mig, och som hämtade och serverade varm choklad och sa hur fantastiskt begåvad dotter jag hade (ville hon inte möjligtvis bli uppgraderad från statist till en lite mindre huvudroll?) och hur fruktansvärt gullig bebisen var och kunde jag inte tänka mig att de fick skriva in en liten roll åt honom också?
Men nähä. Istället får tolvåringen inte ens berätta lite andrahandsinformation ur statistsynvinkel till sin stackars mamma som är sjuk i feber och alla jävla baciller som finns just nu. Som ligger svettig och sunkig i en äcklig gammal pyjamas inne på sjätte sjukdomsdagen och som inte ens får gulla med sin bebis. Som istället tvingas titta på Sverker Olofsson på TV eftersom hennes man har fjärrkontrollen och hon är för sjuk för att gnälla med tillräckligt hög röst för att få honom att byta kanal (vilket han säkert ändå inte skulle göra eftersom den där Sverker tydligen är jättebra och det är skitspännande att se vad han slänger i soptunnan den här veckan).
Det är fan skitsynd om mig.
(Och när man är så här sjuk så får man skriva skit framför nästan alla ord för att man inte orkar hitta på något annat kraftuttryck. Sådeså.)
Hon var borta från 10.30 till 17.00 och när hon äntligen stegade in genom dörren så var jag givetvis vansinnigt nyfiken och bad henne berätta allt för mig.
Varpå hon lite nonchalant deklarerade att hon hade någon sorts tystnadsplikt och inte fick berätta vad de hade gjort.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig.
Kanske att jag skulle få följa med och sitta och titta i en uppvärmd loge med högtalare och panoramautsikt över inspelningen. Med en personlig guide som hela tiden kunde förklara allt som hände för mig, och som hämtade och serverade varm choklad och sa hur fantastiskt begåvad dotter jag hade (ville hon inte möjligtvis bli uppgraderad från statist till en lite mindre huvudroll?) och hur fruktansvärt gullig bebisen var och kunde jag inte tänka mig att de fick skriva in en liten roll åt honom också?
Men nähä. Istället får tolvåringen inte ens berätta lite andrahandsinformation ur statistsynvinkel till sin stackars mamma som är sjuk i feber och alla jävla baciller som finns just nu. Som ligger svettig och sunkig i en äcklig gammal pyjamas inne på sjätte sjukdomsdagen och som inte ens får gulla med sin bebis. Som istället tvingas titta på Sverker Olofsson på TV eftersom hennes man har fjärrkontrollen och hon är för sjuk för att gnälla med tillräckligt hög röst för att få honom att byta kanal (vilket han säkert ändå inte skulle göra eftersom den där Sverker tydligen är jättebra och det är skitspännande att se vad han slänger i soptunnan den här veckan).
Det är fan skitsynd om mig.
(Och när man är så här sjuk så får man skriva skit framför nästan alla ord för att man inte orkar hitta på något annat kraftuttryck. Sådeså.)
Ännu en slemmig jävla dag
Dag nr sex med feber.
Jag är ynklig.
Det enda positiva är väl att jag har gått ner lite i vikt. Kanske inte det roligaste sättet, men man skall väl inte skåda given häst i mun, som jag hörde någon säga efter en släng magsjuka.
Idag är dottern på filminspelning.
Och så missar jag det för att jag är sjuk. hrmpfft.
Jag är ynklig.
Det enda positiva är väl att jag har gått ner lite i vikt. Kanske inte det roligaste sättet, men man skall väl inte skåda given häst i mun, som jag hörde någon säga efter en släng magsjuka.
Idag är dottern på filminspelning.
Och så missar jag det för att jag är sjuk. hrmpfft.
Vilken hundras är du?
Hittade testet via Helena. Vissa delar i texten passar skrämmande bra in på mig. :-)
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
söndag, februari 11, 2007
Soundtrack
Vilka märkliga drömmar jag har när jag har feber.
Och en massa musik som snurrar i huvudet.
Absolut inte bara bra sådan. Det är irriterande. Oftast diverse reklamjinglar.
De senaste nätternas soundtrack har varit låten som fritidsresor använder sig av i sin reklam. Varje gång jag vaknar så går den runt i huvudet, och jag blir både irriterad och ressugen. Den funkar uppenbarligen.
Och en massa musik som snurrar i huvudet.
Absolut inte bara bra sådan. Det är irriterande. Oftast diverse reklamjinglar.
De senaste nätternas soundtrack har varit låten som fritidsresor använder sig av i sin reklam. Varje gång jag vaknar så går den runt i huvudet, och jag blir både irriterad och ressugen. Den funkar uppenbarligen.
Vassssa ljud
Åh vad jag avskyr Ishockey på TV. Så jävla menlöst.
Nu i detta febertöcken när min hörsel dessutom inte är vad den borde vara så låter alla sportljud från TV:n så vassa. Det gör ont i mina öron och i mitt huvud.
Jag som kontrollerade att maken inte var en tv-sportfanatiker när vi träffades. Han såg nästan aldrig på sport på tv och det var verkligen ett plus.
Nu tio år senare så vet jag inte om det är åldern eller vad det är, men någonstans runt trettio verkar det som att sportcentrat i hans hjärna har vaknat till, och det hjälper inte ett dugg att jag sitter i soffan och gnäller över att det är så tråååååkigt. Han glor som förhäxad på när vuxna män jagar en liten svart prick på TV:n. Usch.
I övrigt ingen förbättring på sjukdomstatusen för min del.
Jag är lika sjuk fortfarande och inne på dag fem nu.
Det är sådan ljudnivå här hemma att jag bara vill rymma.
Alla tre barn hemma, maken som ser på sport och en svärfar som gulligt nog lägger golv. Men det låter fördjävligt (aj aj aj mitt huvud!).
Åh... tänk vad skönt det skulle vara med en tyst madrasserad cell just nu.
Nu i detta febertöcken när min hörsel dessutom inte är vad den borde vara så låter alla sportljud från TV:n så vassa. Det gör ont i mina öron och i mitt huvud.
Jag som kontrollerade att maken inte var en tv-sportfanatiker när vi träffades. Han såg nästan aldrig på sport på tv och det var verkligen ett plus.
Nu tio år senare så vet jag inte om det är åldern eller vad det är, men någonstans runt trettio verkar det som att sportcentrat i hans hjärna har vaknat till, och det hjälper inte ett dugg att jag sitter i soffan och gnäller över att det är så tråååååkigt. Han glor som förhäxad på när vuxna män jagar en liten svart prick på TV:n. Usch.
I övrigt ingen förbättring på sjukdomstatusen för min del.
Jag är lika sjuk fortfarande och inne på dag fem nu.
Det är sådan ljudnivå här hemma att jag bara vill rymma.
Alla tre barn hemma, maken som ser på sport och en svärfar som gulligt nog lägger golv. Men det låter fördjävligt (aj aj aj mitt huvud!).
Åh... tänk vad skönt det skulle vara med en tyst madrasserad cell just nu.
Snorproducent
Febern vill inte ge med sig.
Det är ett ständigt göra med att klä av och på sig kläder mitt i natten. Ena stunden iskall, och i nästa varm som en kamin.
Hur mycket snor kan man egentligen producera på ett dygn?
Det är helt sjukt vilka enorma mängder det verkar vara.
Min näsa är alldeles fnasig och skiftar i cerice.
Vilken tur att cerice är inne igen.
Det är ett ständigt göra med att klä av och på sig kläder mitt i natten. Ena stunden iskall, och i nästa varm som en kamin.
Hur mycket snor kan man egentligen producera på ett dygn?
Det är helt sjukt vilka enorma mängder det verkar vara.
Min näsa är alldeles fnasig och skiftar i cerice.
Vilken tur att cerice är inne igen.
lördag, februari 10, 2007
Anna Nicole
Jag har varit så borta att jag helt har missat nyheten om att Anna Nicole Smith har dött.
Jag tycker att det är så oerhört tragiskt. Hon verkar ha haft ett så komplicerat liv. Från fattig ensamstående mamma till modelljobb och en massa pengar till droger och ett kändisskap som hon inte kunde hantera.
Stackars Anna Nicole.
Att dö alldeles ensam på ett hotellrum bara 39 år gammal.
Rik och berömd, och alldeles ensam.
fredag, februari 09, 2007
Rapport från feberland
Okej. Lunginflammation var väl att ta i.
Men vad det däremot verkar vara, är bakteriell luftrörskatarr.
Efter ett besök hos doktorn på vårdcentralen idag så fick jag penicillin och mollipect utskrivet, och förhoppningsvis börjar jag bli bättre snart. Fortfarande pendlar febern mellan 37.5-39 grader mest hela tiden och jag har varit helt utslagen idag. Det är sådana här gånger man tackar sin lyckliga stjärna att man har familj och släkt i närheten som kan hjälpa till med att ta hand om bebisen. Jag har i stort sett bara legat i sängen och gläntat på täcket med två timmars mellanrum för att amma Lillebror och sedan har jag fortsatt att sova.
Jag är minst sagt helt slut. Så nu återgår jag till soffan och liggande läge.
Over and out.
Men vad det däremot verkar vara, är bakteriell luftrörskatarr.
Efter ett besök hos doktorn på vårdcentralen idag så fick jag penicillin och mollipect utskrivet, och förhoppningsvis börjar jag bli bättre snart. Fortfarande pendlar febern mellan 37.5-39 grader mest hela tiden och jag har varit helt utslagen idag. Det är sådana här gånger man tackar sin lyckliga stjärna att man har familj och släkt i närheten som kan hjälpa till med att ta hand om bebisen. Jag har i stort sett bara legat i sängen och gläntat på täcket med två timmars mellanrum för att amma Lillebror och sedan har jag fortsatt att sova.
Jag är minst sagt helt slut. Så nu återgår jag till soffan och liggande läge.
Over and out.
Ynklig som få
Jag avskyr att vara sjuk.
Det blev inte magsjuka av det hela (tackochlov). Men en minst sagt märklig rejäl förkylning eller vad man skall kalla det har jag helt klart drabbats av.
Igår när jag gick och lade mig så frös jag som en hund.
Försökte ta tempen medan jag gick toa och tänderna skallrade så mycket att det var nästan omöjligt att hålla kvar termometern i munnen.
Efter att ha legat och frysit i nästan två timmar somnade jag tillslut, med långbyxor, sockar, långärmad tröja, mössa, varm vetekudde närmast kroppen, dubbla fleecfiltar och mitt duntäcke!
En timma senare vaknade jag av att jag var hysteriskt varm och fick klä av mig allt och låg mitt på sängen i bara BH och trosor och svettades helt enormt mycket. Det kändes som att jag låg i en bastu.
Jag har varit yr hela dagen idag och maken har stannat hemma från jobbet för att ta hand om Lillebror eftersom jag är så dålig. Febern har kommit och gått under dagen och jag har lyckats hålla den någorlunda i schack med hjälp av panodil.
Min hals har blivit sämre och sämre under dagen. Jag är inte ett dugg täppt i näsan, men det känns som att jag har ett rivjärn nerstucket i svalget ända ner i bröstet och det gör fruktansvärt ont att hosta eller harkla sig. Och det skall sägas att det känns så trots att jag har både Panodil forte och Dexofen i kroppen. Jag kan knappt prata för att det gör så ont.
Jag är sjuuhuuuuuuuuuuk!!!!
Det är så jag börjar undra om jag har fått någon jävla lunginflammation eller vad i helsicke är det här???
Det blev inte magsjuka av det hela (tackochlov). Men en minst sagt märklig rejäl förkylning eller vad man skall kalla det har jag helt klart drabbats av.
Igår när jag gick och lade mig så frös jag som en hund.
Försökte ta tempen medan jag gick toa och tänderna skallrade så mycket att det var nästan omöjligt att hålla kvar termometern i munnen.
Efter att ha legat och frysit i nästan två timmar somnade jag tillslut, med långbyxor, sockar, långärmad tröja, mössa, varm vetekudde närmast kroppen, dubbla fleecfiltar och mitt duntäcke!
En timma senare vaknade jag av att jag var hysteriskt varm och fick klä av mig allt och låg mitt på sängen i bara BH och trosor och svettades helt enormt mycket. Det kändes som att jag låg i en bastu.
Jag har varit yr hela dagen idag och maken har stannat hemma från jobbet för att ta hand om Lillebror eftersom jag är så dålig. Febern har kommit och gått under dagen och jag har lyckats hålla den någorlunda i schack med hjälp av panodil.
Min hals har blivit sämre och sämre under dagen. Jag är inte ett dugg täppt i näsan, men det känns som att jag har ett rivjärn nerstucket i svalget ända ner i bröstet och det gör fruktansvärt ont att hosta eller harkla sig. Och det skall sägas att det känns så trots att jag har både Panodil forte och Dexofen i kroppen. Jag kan knappt prata för att det gör så ont.
Jag är sjuuhuuuuuuuuuuk!!!!
Det är så jag börjar undra om jag har fått någon jävla lunginflammation eller vad i helsicke är det här???
torsdag, februari 08, 2007
Helvete
Igår kväll: Feber som bara stiger och stiger
Just nu: Mår illa...
Väntar på: Första spyan.
Bara inte min bebis blir sjuk!!
Just nu: Mår illa...
Väntar på: Första spyan.
Bara inte min bebis blir sjuk!!
tisdag, februari 06, 2007
Bassängblues
Jag insåg just att jag inte har en aning om vad jag skall lyckas klämma in mig i för badkläder på söndag när vi börjar på babysim med Lillebror.
Tre månader har passerat sedan förlossningen, och jag kan krasst konstatera att jag inte är en av de där "kilorna bara rasar bort när man ammar"-mammorna.
Här står vågen still.
Det kan ha en aning att göra med diverse vaknätter och extra kalorier, men jag vägrar lägga skulden på Sias cookieglass. Den förtjänar inte att baktalas.
Tre månader har passerat sedan förlossningen, och jag kan krasst konstatera att jag inte är en av de där "kilorna bara rasar bort när man ammar"-mammorna.
Här står vågen still.
Det kan ha en aning att göra med diverse vaknätter och extra kalorier, men jag vägrar lägga skulden på Sias cookieglass. Den förtjänar inte att baktalas.
Tuff dag
Idag har jag burit på bebis.
Han har varit extremt grinig och han har inte låtit mig sitta ner i mer än 30 sekunder åt gången. Högst.
Som tur var kom Maken hem lite tidigare från jobbet för att hjälpa mig. Det kändes banne mig som att ryggen skulle gå av, och då var jag ändå lagom hög på värktabletter.
Nu sover stackarn äntligen.
Och Mamma får lite lugn och ro. Phew.
Han har varit extremt grinig och han har inte låtit mig sitta ner i mer än 30 sekunder åt gången. Högst.
Som tur var kom Maken hem lite tidigare från jobbet för att hjälpa mig. Det kändes banne mig som att ryggen skulle gå av, och då var jag ändå lagom hög på värktabletter.
Nu sover stackarn äntligen.
Och Mamma får lite lugn och ro. Phew.
måndag, februari 05, 2007
Please God, save me from the Kräksjuka
Storasyster kom hem tidigt från skolan idag. Hon mår illa. Hon skulle egentligen ha åkt till sin pappa för att fira hans födelsedag men de har tydligen magsjuka hela bunten enligt henne. Nu ligger hon i soffan och är utslagen för att hon har ont i magen. Ingen spya in sight so far.
Den där kräksjukan verkar omöjlig att värja sig från.
Det kändes som att vi undkom med en hårsmån för en vecka sedan när Lillebror fontänkräktes i parkeringshuset, men det är väl så med eländet; What goes around, comes around.
Nu skulle egentligen svärfar ha varit här och hjälpt till att bygga om i gästrummet, men guess what: han låg hemma i magsjuka i lördags och blev portförbjuden hemma hos oss.
Själv går jag omkring och känner efter hela tiden, och jag undrar om jag inte mår lite illa jag också. Jag vet inte om det är begynnande kräksjuka eller om jag mest är inbillningssjuk nu när omgivningen verkar däcka till både höger och vänster.
Hursomhelst så tar jag inga chanser och garderar mig, så maken har fått i uppgift att bunkra upp med proviva och coca-cola på väg hem från jobbet.
Fan, jag vill inte bli sjuk. Hur kul kan det vara på en skala när man måste amma en liten bebis. Och ännu värre, hur kul blir det om han får kräksjuka, min lilla lilla guldklimp. Han är världens gnälligaste bebis just nu. Kräksjuka på gång?
Den där kräksjukan verkar omöjlig att värja sig från.
Det kändes som att vi undkom med en hårsmån för en vecka sedan när Lillebror fontänkräktes i parkeringshuset, men det är väl så med eländet; What goes around, comes around.
Nu skulle egentligen svärfar ha varit här och hjälpt till att bygga om i gästrummet, men guess what: han låg hemma i magsjuka i lördags och blev portförbjuden hemma hos oss.
Själv går jag omkring och känner efter hela tiden, och jag undrar om jag inte mår lite illa jag också. Jag vet inte om det är begynnande kräksjuka eller om jag mest är inbillningssjuk nu när omgivningen verkar däcka till både höger och vänster.
Hursomhelst så tar jag inga chanser och garderar mig, så maken har fått i uppgift att bunkra upp med proviva och coca-cola på väg hem från jobbet.
Fan, jag vill inte bli sjuk. Hur kul kan det vara på en skala när man måste amma en liten bebis. Och ännu värre, hur kul blir det om han får kräksjuka, min lilla lilla guldklimp. Han är världens gnälligaste bebis just nu. Kräksjuka på gång?
Lycka
Lillebror skrattar med ljud.
Det liksom kluckar fram i honom när Storebror busar.
Han är än så länge den ende som kan locka fram det där underbara ljudet.
Vi andra försöker, vi gör oss till och låter förmodligen helt tokiga hela bunten. Oss tittar han bara på och ler lite.
Storebror däremot, han får lön för mödan.
Det liksom kluckar fram i honom när Storebror busar.
Han är än så länge den ende som kan locka fram det där underbara ljudet.
Vi andra försöker, vi gör oss till och låter förmodligen helt tokiga hela bunten. Oss tittar han bara på och ler lite.
Storebror däremot, han får lön för mödan.
söndag, februari 04, 2007
A party in my mouth gone bad
Nu fick jag just lite ångest över den där glassen som ligger och skvalpar i magen.
Men jag Kunde. Bara. Inte. Låta. Bli.
(Jag kunde heller inte låta bli att försöka vispa ihop en sås med vit choklad....
200 g vit choklad
2.5 dl mellangrädde
en aning salt
lite maizena utrörd i vatten som redning för lagom konsistens.
Koka upp grädde, hacka chokladen i mindre bitar, vispa tills chokladen smält, smaka av med salt, red. Häll över lämplig glass.)
Hur var det nu igen...
"Äta middag innan man handlar, så att man kan stå emot att köpa hem skiten."
Jag skall prova det nästa gång.
Men jag Kunde. Bara. Inte. Låta. Bli.
(Jag kunde heller inte låta bli att försöka vispa ihop en sås med vit choklad....
200 g vit choklad
2.5 dl mellangrädde
en aning salt
lite maizena utrörd i vatten som redning för lagom konsistens.
Koka upp grädde, hacka chokladen i mindre bitar, vispa tills chokladen smält, smaka av med salt, red. Häll över lämplig glass.)
Hur var det nu igen...
"Äta middag innan man handlar, så att man kan stå emot att köpa hem skiten."
Jag skall prova det nästa gång.
Pilates och glass
Trotsade snöstormen ute och tog mig iväg ikväll för ett 55 minuters pilatespass.
Det kändes i magen vill jag lova!
Men jag saknar konditonsträning.
Fan också att inte salsakurserna på rätt nivå är igång. Skall jag behöva börja som nybörjare igen bara för att få dansa?
Iallafall så kändes det väldigt bra att åka och träna.
Den där glassen jag satte i mig framför TV:n ikväll pratar vi däremot inte så högt om.
Men fortsätter jag träna såhär så kommer säkert motivationen att skippa glassen också.
Det kändes i magen vill jag lova!
Men jag saknar konditonsträning.
Fan också att inte salsakurserna på rätt nivå är igång. Skall jag behöva börja som nybörjare igen bara för att få dansa?
Iallafall så kändes det väldigt bra att åka och träna.
Den där glassen jag satte i mig framför TV:n ikväll pratar vi däremot inte så högt om.
Men fortsätter jag träna såhär så kommer säkert motivationen att skippa glassen också.
Man lär så länge man lever
Att ensam ta med alla tre barnen för att storhandla en lördag klockan fem, utan att ha sett till att de åt först var nog en aning optimistiskt.
Den yngsta och den äldsta skötte sig exemplariskt. Han i mitten däremot var en helt annan femma.
Låt mig säga såhär: Den där mamman med stundtals uppgiven blick, med en femåring skrikande "MEN JAG VIIIIIHIIIILLLL HAAAA KEEEEHEEEEEX" på Kvantum idag, var jag.
Gissa om det blev några kex?
Skulle inte tro det.
Nästa gång äter vi middag innan vi handlar.
Den yngsta och den äldsta skötte sig exemplariskt. Han i mitten däremot var en helt annan femma.
Låt mig säga såhär: Den där mamman med stundtals uppgiven blick, med en femåring skrikande "MEN JAG VIIIIIHIIIILLLL HAAAA KEEEEHEEEEEX" på Kvantum idag, var jag.
Gissa om det blev några kex?
Skulle inte tro det.
Nästa gång äter vi middag innan vi handlar.
fredag, februari 02, 2007
torsdag, februari 01, 2007
Tandfen kommer inatt
Storebror har blivit stora killen
Idag tappade han sin andra tand, så nu har han en rejäl glugg.
Idag tappade han sin andra tand, så nu har han en rejäl glugg.
Noll kondis
...har jag, insåg jag idag.
Jag tog mig till Inpuls och till pilatesklassen för mammor och barn. Jag åkte hemifrån i god tid för att slippa stressa in när det var första gången där och allt. Men givetvis var bussen full med vagnar när den kom så jag fick inte åka med utan blev tvungen att vänta på nästa. Jag tog mig dit och det var precis på håret att jag hann. De väntade till och med in mig eftersom de visste att jag skulle komma och att det var min första gång. De var så trevliga och hjälpsamma!
Passet började med ca 20 minuters step-up, och fy tusan vad jobbigt det var! Jag har ju absolut inget flås alls. Men det gick hyfsat ändå. Nu känns det definitivt i hela kroppen iallafall att jag har tränat. Jag gissar att jag kommer att ha grym träningsvärk i magen och rumpan imorgon. Men då skall jag bara mysa och känna mig stolt!
För Lillebror blev det ett rejält pass i intryck också. Han låg och tittade med stora ögon när vi steppade fram och tillbaka på step-brädan. Under pilatespasset hade han hunnit bli lite less, men det gick bra ändå. Efteråt sov han i tre timmar! Hemma sover han oftast bara 40 minuter som mest i sträck.
Så vi skall helt klart göra om det nästa vecka.
Jag tog mig till Inpuls och till pilatesklassen för mammor och barn. Jag åkte hemifrån i god tid för att slippa stressa in när det var första gången där och allt. Men givetvis var bussen full med vagnar när den kom så jag fick inte åka med utan blev tvungen att vänta på nästa. Jag tog mig dit och det var precis på håret att jag hann. De väntade till och med in mig eftersom de visste att jag skulle komma och att det var min första gång. De var så trevliga och hjälpsamma!
Passet började med ca 20 minuters step-up, och fy tusan vad jobbigt det var! Jag har ju absolut inget flås alls. Men det gick hyfsat ändå. Nu känns det definitivt i hela kroppen iallafall att jag har tränat. Jag gissar att jag kommer att ha grym träningsvärk i magen och rumpan imorgon. Men då skall jag bara mysa och känna mig stolt!
För Lillebror blev det ett rejält pass i intryck också. Han låg och tittade med stora ögon när vi steppade fram och tillbaka på step-brädan. Under pilatespasset hade han hunnit bli lite less, men det gick bra ändå. Efteråt sov han i tre timmar! Hemma sover han oftast bara 40 minuter som mest i sträck.
Så vi skall helt klart göra om det nästa vecka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
