onsdag, februari 21, 2007

Älskade, saknade!



Jag saknar henne så otroligt mycket just nu.
Och det är nio hela dagar kvar tills hon kommer hem.
Ibland fattar jag inte hur man som förälder står ut med att bara få träffa sitt barn halva tiden. Och det svindlar när jag tänker på att jag har missat över fyra år av hennes liv.
Två veckor hemma, två veckor borta.
År efter år.

6 kommentarer:

  1. Vad stor hon ser ut att ha blivit! Inte stortjock, storgammal!

    SvaraRadera
  2. Anonym08:46

    Mina två äldre kids (16 och 14) bor varanna helg hos mig. År ut, år in.
    Och det gör ständigt ont. Men valet var enkelt i sig; jag lämnade staden, vi hade sagt att de skulle bo kvar.
    Sen rullade tiden på och de ville bo med pappa, de har alla sina vänner där, farmor, farfar etc. Då kan jag inte rycka upp dem för att JAG vill ha dem nära.
    Men ont gör det. Alltid. År efter år.
    12 år nu. *suck*

    SvaraRadera
  3. Det där är min största fasa... Innan jag fick barn sa jag jämt att man absolut inte ska hålla ihop för barnens skull om man har det dåligt (är själv skilmässobarn med föräldrar som inte skilde sig när dom borde ha gjort det), men nu när jag själv är mamma förstår jag nog att "hålla ihop för barnen" bara är en omskrivning. För mig finns bara två saker som är hemskare än att inte få bo med Alvin alltid, och det är att han skulle dö eller bli riktigt riktigt sjuk. Förlåt, inte mycket tröst i dessa ord. Jag tycker du är fantastisk som ändå klarar det, två veckor är en hel evighet!

    SvaraRadera
  4. Anonym09:35

    Krama henne från mej när hon kommer. Vi träffas ju också sällan. Kanske de kan bli oftare när jag blir arbetslös i maj.
    Kristina

    SvaraRadera
  5. Jag har mina tjejer bara på helgerna när jag pluggar borta på veckorna, men det blir intesiva dagar de dagar vi ses. I början var det tortyr och ävan i början när vi separerade så var mina ensamma veckor bara ligga i sängen och tycka synd om sig själv, det är ju länge sen nu. Men i bland får man en sån där otrolig längtan efter som så detgör ont i bröstet. Den här tiden jag är borta går bra nu, de vet var jag är och jag vet var dom är, men visst missar jag mycket va deras vardag, skolan och allt runtikring. Men så är det just nu och kommer att vara kanske ett år till...

    SvaraRadera
  6. Ville bara tala om att jag läser här hos dig ibland och beundrar dina fina bilder!

    Vad fint du skriver om din dotter!

    SvaraRadera