När jag kom hem idag så var fjärrkontrollen till TV:n försvunnen.
Storebror och Mormor hade varit ensamma hemma några timmar och jag gissar att min käre son har gått iväg med den någonstans, för vi kan absolut inte hitta den kära fjärken.
Vi har finkammat soffan, hela vardagsrummet, alla lådor jag kan tänka mig, hans rum, toaletterna och till och med kylskåpet.
Ingen fjärrkontroll i sikte.
Det känns fruktansvärt deprimerande.
Jag menar... det är väl ändå inte meningen att jag skall behöva resa mig upp och gå fram till TV:n varje gång jag skall byta kanal?! Som man gjorde på 70 talet!!
Det här känns inte okej.
fredag, februari 23, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Se det som en utmärkt möjlighet till vardagsmotion. ;) Jag som går runt med en stegräknare skulle säkert fröjdas över alla extrasteg. (Jo, det är ju lätt att säga för mig som vare sig har tv eller fjärrkontroll, jag vet.)
SvaraRadera