Trots tajt ekonomi bestämde vi att vi som planerat ändå skulle åka till Storklinten för lite skidåkning eftersom vi redan fixat barnvakt och allt. ("Vi kan ju inte låta bli att åka skidor bara för att vi har lite pengar!!" hävdade dessutom Maken, som gärna sätter pengarna på ett liftkort istället för onödiga saker som... tja..mat.)
Sagt och gjort. Vi packade in oss i bilen och drog i väg för att åka några timmar och det var faktiskt som balsam för själen. Strålande solsken från en klarblå himmel, underbar backe och Storebror var så otroligt glad att det nästan hade räckt med att se honom åka slalom för att jag skulle bli på bättre humör. (Jag säger nästan, för det är inte mycket som skulle få mig att avstå från att åka snowboard en sådan här dag!).
Jag åkte mestadels i familjebacken med Storebror och parerade runt knattar som låg till både höger och vänster och hojtade på sina föräldrar, samt blev omkörd och nästan krockade med knattar som kunde åka och hade en hejdundrande fart på sina vingliga skidor som bara plogade och svängde just tillräckligt mycket för att det inte kunde kallas störtlopp.
Storebror åkte bygellift själv och jag hann inte alls med i svängarna. Varje gång vi var högst uppe i backen så svischade det bara till och så var han nere igen innan jag ens hunnit spänna fast brädan på fötterna.
Mitt i stora backen hörde jag dessutom en röst som ropade "Maaaammaaaa... jag måste bajsaaaa!!!", och jag kunde inte annat än dra en suck av lättnad över att det var någon annans barn som tur var. Det är inte en replik man vill höra mitt i skidbacken när det krävs en hel del skidåkning för att ta sig till närmaste toalett, alternativt närmaste skogsdunge om det krisar.
Nu ropar Maken på mig, för klockan är halv åtta på kvällen och vi har inte lyckats få i oss middag ännu. Jag har precis lagt Lillebror för natten och det var ett kärt återseende vill jag säga. Det gjorde alldeles ont i hjärtat av längtan sista kilometern hem i bilen.
lördag, mars 31, 2007
fredag, mars 30, 2007
Tuffa tider
Jag är så jäkla nedstämd.
Jag har slitit som bara den för att spara pengar sedan bröllopet för att vi skall kunna åka på en bröllopsresa nästa vinter.
Jag har sett framför mig hur vi har gått på stranden vid det varma havet och bara njutit av solen. Men nu ser jag istället hur jag sitter inomhus medan vintern rasar ute och jag blir mer och mer deprimerad.
Jag har sparat och sparat, men nu har vi gått back i flera månader eftersom jag har varit sjuskriven och maken har varit föräldraledig, plus att det har kommit överjävligt mycket dyra räkningar. Jag har sett pengarna på mitt sparkonto sakta minska de senaste månaderna, men idag blev det verkligen ett stort hål. För två månader sedan var jag stolt för att jag hade lyckats spara ihop 23000 kr. Nu finns det blott 8000 ynka kronor kvar. Det räcker knappt till en enda flygstol.
Och jag bara gråter och inser att det nog inte blir någon bröllopsresa. :-(
Jag har slitit som bara den för att spara pengar sedan bröllopet för att vi skall kunna åka på en bröllopsresa nästa vinter.
Jag har sett framför mig hur vi har gått på stranden vid det varma havet och bara njutit av solen. Men nu ser jag istället hur jag sitter inomhus medan vintern rasar ute och jag blir mer och mer deprimerad.
Jag har sparat och sparat, men nu har vi gått back i flera månader eftersom jag har varit sjuskriven och maken har varit föräldraledig, plus att det har kommit överjävligt mycket dyra räkningar. Jag har sett pengarna på mitt sparkonto sakta minska de senaste månaderna, men idag blev det verkligen ett stort hål. För två månader sedan var jag stolt för att jag hade lyckats spara ihop 23000 kr. Nu finns det blott 8000 ynka kronor kvar. Det räcker knappt till en enda flygstol.
Och jag bara gråter och inser att det nog inte blir någon bröllopsresa. :-(
onsdag, mars 28, 2007
Svacka
Det är så märkligt hur fort dagarna går utan att jag hinner få något gjort.
Häromdagen lyckades jag visserligen frosta av frysen (vilket definitivt var på tiden eftersom jag hittade mat daterad 2003!), men det var enbart för att Mormor var här och tog hand om Lillebror och Farmor var här och tog hand om Storebror. Annars hade jag aldrig fått något gjort.
Jag är inne i en svacka just nu. Drömmer mardrömmar nästan varje natt (de timmarna jag lyckas sova utan att bli väckt av sötaste Lillebror som trots allt sover mycket bättre nu), och jag har svårt att vara positiv. Tänker mycket på min dotter och saknar henne så otroligt mycket. Som tur är kommer hon hem på fredag.
Inatt var första natten på länge som jag inte drömde hemska drömmar. Inatt drömde jag enbart om träning. Antagligen eftersom jag tränade dubbla pass igårkväll och det var så jäkla skönt! Det känns onekligen bra att få lite ombyte i den nattliga horror showen jag utsätts för allt som oftast. För det mesta handlar drömmarna om att jag inte räcker till. Att jag kämpar mig blodig för mina barns skull och aldrig hinner fram innan något hemskt händer dem eller någon annan.
Jag känner mig otillräcklig.
Häromdagen lyckades jag visserligen frosta av frysen (vilket definitivt var på tiden eftersom jag hittade mat daterad 2003!), men det var enbart för att Mormor var här och tog hand om Lillebror och Farmor var här och tog hand om Storebror. Annars hade jag aldrig fått något gjort.
Jag är inne i en svacka just nu. Drömmer mardrömmar nästan varje natt (de timmarna jag lyckas sova utan att bli väckt av sötaste Lillebror som trots allt sover mycket bättre nu), och jag har svårt att vara positiv. Tänker mycket på min dotter och saknar henne så otroligt mycket. Som tur är kommer hon hem på fredag.
Inatt var första natten på länge som jag inte drömde hemska drömmar. Inatt drömde jag enbart om träning. Antagligen eftersom jag tränade dubbla pass igårkväll och det var så jäkla skönt! Det känns onekligen bra att få lite ombyte i den nattliga horror showen jag utsätts för allt som oftast. För det mesta handlar drömmarna om att jag inte räcker till. Att jag kämpar mig blodig för mina barns skull och aldrig hinner fram innan något hemskt händer dem eller någon annan.
Jag känner mig otillräcklig.
fredag, mars 23, 2007
Work those abs!
Min bebis har fått en hurtbulle-gen av sin far tror jag (min är så färsk så den räknas knappt). När jag försöker lägga honom i sängen för att sova så ligger han istället och gör situps.
Potatis = IG
Jag har försökt introducera vanlig mat till mini i några dagar nu. Vi är fortfarande på kapitel ett, dvs potatis.
Idag fick han en portion utblandad med bröstmjölk som vanligt.
Han åt sådär.
hostade till,
kväljdes,
och sen fontänkräktes unge herrn och fyllde landningsfickan på haklappen till hälften.
No more potatis idag säger jag bara.
Idag fick han en portion utblandad med bröstmjölk som vanligt.
Han åt sådär.
hostade till,
kväljdes,
och sen fontänkräktes unge herrn och fyllde landningsfickan på haklappen till hälften.
No more potatis idag säger jag bara.
onsdag, mars 21, 2007
Hurtbulle
Alltså.
Jäklar vad jag har varit hurtig nu!
Jag har tränat två dagar i rad. Och då menar jag inte några små promenader inte, utan riktiga svettiga, jobbiga konditionspass.
Aerobic är svettigt värre, men oj var roligt!
Imorgon blir det ett pass till.
Idag träffade jag en fd prao-elev från mitt gamla jobb. Hon var på ateljén i två veckor medan jag var gravid.
Vi sågs precis innan jag gick in i träningssalen för aerobicklassen och så frågade hon "har du fått bebisen ännu?"
Jag som hade hoppats att det kanske åtminstone syntes att jag inte hade en hel människa i mig längre.
Jag försökte nog hålla in magen lite när vi tränade sedan. Jag tänkte att det kanske skulle hindra alla andra från att tro att jag var på smällen fortfarande.
Jag fick faktiskt lite beröm efteråt av killen som var ledare.
Fast han kanske trodde att jag faktiskt var gravid och tänkte vara snäll mot mig som trots det orkade hänga med hyfsat.
Det är dessutom lagom snyggt när man ammar och måste klämma in boobs av storleken E kupor i någon slags tvångsröja för bröst. Träningsbehårna är alltid för små och jag får någon slags utplattad uniboob mitt fram. Som en klämd limpa under tröjan. (och så magen a'la femte månaden som skumpar under och verkligen skulle behöva tvångströja, men inte har någon utan skumpar runt fritt). Det är tur att jag inte bryr mig så värst mycket. (Bara yggepygge lite).
Jäklar vad jag har varit hurtig nu!
Jag har tränat två dagar i rad. Och då menar jag inte några små promenader inte, utan riktiga svettiga, jobbiga konditionspass.
Aerobic är svettigt värre, men oj var roligt!
Imorgon blir det ett pass till.
Idag träffade jag en fd prao-elev från mitt gamla jobb. Hon var på ateljén i två veckor medan jag var gravid.
Vi sågs precis innan jag gick in i träningssalen för aerobicklassen och så frågade hon "har du fått bebisen ännu?"
Jag som hade hoppats att det kanske åtminstone syntes att jag inte hade en hel människa i mig längre.
Jag försökte nog hålla in magen lite när vi tränade sedan. Jag tänkte att det kanske skulle hindra alla andra från att tro att jag var på smällen fortfarande.
Jag fick faktiskt lite beröm efteråt av killen som var ledare.
Fast han kanske trodde att jag faktiskt var gravid och tänkte vara snäll mot mig som trots det orkade hänga med hyfsat.
Det är dessutom lagom snyggt när man ammar och måste klämma in boobs av storleken E kupor i någon slags tvångsröja för bröst. Träningsbehårna är alltid för små och jag får någon slags utplattad uniboob mitt fram. Som en klämd limpa under tröjan. (och så magen a'la femte månaden som skumpar under och verkligen skulle behöva tvångströja, men inte har någon utan skumpar runt fritt). Det är tur att jag inte bryr mig så värst mycket. (Bara yggepygge lite).
måndag, mars 19, 2007
Time flies
Jag har börjat få "vadskalljaggöraeftermammaledigheten"-ångest.
Shit vad jag önskar att jag hade ett fast jobb att komma tillbaka till. Jag önskar att jag hade kvar mitt gamla jobb och att det var jobb på riktigt, utan tidsbegränsning.
Jag är livrädd för att bli arbetslös. Blotta ordet ger mig panik.
Dagarna och veckorna bara flyger förbi nu.
Fortsätter det i den här takten så är snart mammaledigheten ett minne blott.
Och vad skall jag göra då?
Shit vad jag önskar att jag hade ett fast jobb att komma tillbaka till. Jag önskar att jag hade kvar mitt gamla jobb och att det var jobb på riktigt, utan tidsbegränsning.
Jag är livrädd för att bli arbetslös. Blotta ordet ger mig panik.
Dagarna och veckorna bara flyger förbi nu.
Fortsätter det i den här takten så är snart mammaledigheten ett minne blott.
Och vad skall jag göra då?
lördag, mars 17, 2007
Storstan
Storebror: "Snälla Mamma, nästa helg kan vi väl åka till Stockholm!?"
Jag: "Stockholm?, vad vill du göra där?"
Storebror: "Men, Bolibompa är ju i Stockholm. Dit vill jag åka."
Jag: "Stockholm?, vad vill du göra där?"
Storebror: "Men, Bolibompa är ju i Stockholm. Dit vill jag åka."
fredag, mars 16, 2007
Susanna
Jag ville skriva något för att minnas dig.
Det är 6 år sedan nu, som vi stod utomhus i våra overaller
med varsin pensel och målade en vägg.
Jag kände dig så kort tid, vi gick i samma klass.
På konstlinjen flödade kreativiteten och jag beundrade hur självklara dina linjer var när du satte pennan på pappret.
Du var så talangfull.
Men den där dagen ute, när det bara var vi två
som skrattade och pratade
den minns jag särskilt väl.
Du hade din yngsta son i din mage.
Det var höst, och det var ganska kallt ute.
Jag kan se dig framför mig om jag blundar.
Skrattande och glad.
Så var du den dagen
Så vill jag minnas dig.
Vila i frid, Susanna.
Det är 6 år sedan nu, som vi stod utomhus i våra overaller
med varsin pensel och målade en vägg.
Jag kände dig så kort tid, vi gick i samma klass.
På konstlinjen flödade kreativiteten och jag beundrade hur självklara dina linjer var när du satte pennan på pappret.
Du var så talangfull.
Men den där dagen ute, när det bara var vi två
som skrattade och pratade
den minns jag särskilt väl.
Du hade din yngsta son i din mage.
Det var höst, och det var ganska kallt ute.
Jag kan se dig framför mig om jag blundar.
Skrattande och glad.
Så var du den dagen
Så vill jag minnas dig.
Vila i frid, Susanna.
Liten ynklig son
Mini blev såklart sjuk av sprutan och har haft feber sedan igårkväll och varit allmänt hängig och dessutom jättesnorig på natten. Som tur är har han varit rätt så pigg och glad på dagen nu, så jag hoppas att natten blir okej och inte som igår när jag knappt fick sova överhuvudtaget.
Huvudet värker och dagen har varit allmänt dålig idag. Förhoppningsvis blir det bättre imorgon.
Jag såg Masjävlar på TV ikväll.
Och trots att jag visste vad som skulle hända så behövde jag ett gäng näsdukar där jag satt och snörvlade med tårarna rinnande och försökte dölja det lite i smyg. Av någon anledning så tycker jag alltid att det är så pinsamt när jag blir berörd av bra film och TV.
Huvudet värker och dagen har varit allmänt dålig idag. Förhoppningsvis blir det bättre imorgon.
Jag såg Masjävlar på TV ikväll.
Och trots att jag visste vad som skulle hända så behövde jag ett gäng näsdukar där jag satt och snörvlade med tårarna rinnande och försökte dölja det lite i smyg. Av någon anledning så tycker jag alltid att det är så pinsamt när jag blir berörd av bra film och TV.
torsdag, mars 15, 2007
Klart
Phew. Sprutan är nu avklarad. Det gick skitbra. Lillebror var hur cool som helst och blev inte ett dugg ledsen. Nu återstår bara att se om det håller i sig. Man har ju hört diverse historier om hysteriska febertoppar och små bebisar som blir jättesjuka ett par dagar av sprutan. Jag håller tummarna att det inte blir så för oss.
tisdag, mars 13, 2007
Nattlig terror
Är det bara jag som drömmer psycho mardrömmar var och varannan natt?
Jag vaknar helt svettig av egen maskin av mina vidriga drömmar, om inte Lillebror redan har hunnit väcka mig.
Häromnatten räddade jag spädabarn undan pedofiler, som hade dem inlåsta i små skåp på ett ställe som liknade förvaringsutrymmerna på T-centralen. Problemet var att den ena bebisen var mindre än den andra och jag fattade inte hur jag skulle få plats med alla i min famn och kunna rädda allihop undan de vidriga gubbarna som stod där vid skåpen och skrattade. Vidrigt, vidrigt.
Natten innan det var det någon sorts andravärdskriget/star wars kombinerat för det krigades för fullt i luften och det störtade rymdskepp brevid mig så jag fick kasta mig undan med mina barn och gömma mig i något halvbyggt hus, med ett jättefint badrum där det låg lik i badkaret av både den ena och andra sorten. För grafiskt för att beskriva här. Men vidrigt, vidrigt.
Jag fattar inte var jag får allt ifrån och varför jag inte kan få sova lite ostört de korta stunderna jag får sova mellan amningarna.
Jag vaknar helt svettig av egen maskin av mina vidriga drömmar, om inte Lillebror redan har hunnit väcka mig.
Häromnatten räddade jag spädabarn undan pedofiler, som hade dem inlåsta i små skåp på ett ställe som liknade förvaringsutrymmerna på T-centralen. Problemet var att den ena bebisen var mindre än den andra och jag fattade inte hur jag skulle få plats med alla i min famn och kunna rädda allihop undan de vidriga gubbarna som stod där vid skåpen och skrattade. Vidrigt, vidrigt.
Natten innan det var det någon sorts andravärdskriget/star wars kombinerat för det krigades för fullt i luften och det störtade rymdskepp brevid mig så jag fick kasta mig undan med mina barn och gömma mig i något halvbyggt hus, med ett jättefint badrum där det låg lik i badkaret av både den ena och andra sorten. För grafiskt för att beskriva här. Men vidrigt, vidrigt.
Jag fattar inte var jag får allt ifrån och varför jag inte kan få sova lite ostört de korta stunderna jag får sova mellan amningarna.
Hurtiga Ina
Jag fattar knappt var tiden tar vägen.
De senaste dagarna har jag inte suttit många minuter framför datorn. De gånger jag har gjort det, har jag apatiskt stirrat på skärmen utan att komma på något att skriva, alternativt surfat på tårtsajter och planerat inköp av diverse tyllar och pastafärger och annat smått och gott som jag just nu inte alls har råd med.
Dessutom har jag lyckats ta upp det här med att röööra på benen lite.
P, som är sådär jättehurtig har lyckats släpa med mig ut på promenad flera gånger. Två av gångerna var det snudd på snöstorm, och jag tyckte ändå att det var rätt trevligt! Med rätt sällskap är det tydligen inte enbart pest och pina att promenera.
I söndags och igår var vi till och med så hurtiga att vi tog ungar och vagnar och promenerade på isvägen till lilla ön utanför stan och satt i ett par timmar och eldade, ammade och grillade korv. Nu stinker både vagnen och jackan eld och rök, men det gör ingenting, för det var det värt!
Idag har vi varit på barnvagnsbio här i stan! Vi såg Helena Bergströms regidebut "Se upp för dårarna", och trots att den var rätt förutsägbar var det attans trevligt att få gå på bio mitt på dagen. Bebisarna var ganska coola även om Lillebror var aptrött och inte sov en blund på hela tiden som de andra väldresserade små liven. Han bajsade mitt i filmen och tvingade mig att går runt i salen och vanka omkring med honom en hel del. Men det var helt okej!
Det enda molnet var att brandlarmet gick mitt i filmen och vi fick utrymma huset både mammor och bebisar. Som tur var så var det falsklarm. Något fel i något sprinklersystem tydligen.
Ikväll drog jag med S på step-in och körde ett entimmas pilatespass. Jäklar vad det tog.
Och nu skall jag sluta skriva och lova mig själv att uppdatera oftare så jag slipper skriva långa menlösa haranger där jag bara rabblar vad jag har gjort de senaste dagarna, för det är så tråkigt att läsa.
Sorry.
De senaste dagarna har jag inte suttit många minuter framför datorn. De gånger jag har gjort det, har jag apatiskt stirrat på skärmen utan att komma på något att skriva, alternativt surfat på tårtsajter och planerat inköp av diverse tyllar och pastafärger och annat smått och gott som jag just nu inte alls har råd med.
Dessutom har jag lyckats ta upp det här med att röööra på benen lite.
P, som är sådär jättehurtig har lyckats släpa med mig ut på promenad flera gånger. Två av gångerna var det snudd på snöstorm, och jag tyckte ändå att det var rätt trevligt! Med rätt sällskap är det tydligen inte enbart pest och pina att promenera.
I söndags och igår var vi till och med så hurtiga att vi tog ungar och vagnar och promenerade på isvägen till lilla ön utanför stan och satt i ett par timmar och eldade, ammade och grillade korv. Nu stinker både vagnen och jackan eld och rök, men det gör ingenting, för det var det värt!
Idag har vi varit på barnvagnsbio här i stan! Vi såg Helena Bergströms regidebut "Se upp för dårarna", och trots att den var rätt förutsägbar var det attans trevligt att få gå på bio mitt på dagen. Bebisarna var ganska coola även om Lillebror var aptrött och inte sov en blund på hela tiden som de andra väldresserade små liven. Han bajsade mitt i filmen och tvingade mig att går runt i salen och vanka omkring med honom en hel del. Men det var helt okej!
Det enda molnet var att brandlarmet gick mitt i filmen och vi fick utrymma huset både mammor och bebisar. Som tur var så var det falsklarm. Något fel i något sprinklersystem tydligen.
Ikväll drog jag med S på step-in och körde ett entimmas pilatespass. Jäklar vad det tog.
Och nu skall jag sluta skriva och lova mig själv att uppdatera oftare så jag slipper skriva långa menlösa haranger där jag bara rabblar vad jag har gjort de senaste dagarna, för det är så tråkigt att läsa.
Sorry.
Karriär
Storebror: "Det är backhoppning på TV! Det är jättefarligt, om man ramlar så kan man bryta benen, så det tänker inte jag börja med.
Jag skall bara bli astronaut."
Jag skall bara bli astronaut."
lördag, mars 10, 2007
Utmaning
Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Helena utmanar mig. Så nu skall trebarnsmorsan ala svensson försöka vara egendomlig...
well. Here it goes.
1,Jag får plats med min knutna näve i min mun. Det är inte snyggt, men jag kan.
När jag var yngre hade jag det som ett coolt partytrick. Det känns inte så coolt längre nu när man är trettio plus, och jag såg ett bildbevis på det hela någon gång när jag var runt tjugofyra, så sedan dess har jag inte gjort det. Men jag kan.
2. Om det ligger en kaka kvar på bordet så måste jag äta upp den sista. Jag har hört att man tydligen inte skall äta sista kakan, för att det är ofint, men jag kan inte låta bli. Kan. Inte. Låta. Kakor. Gå. Förlorade. In i magen med dem bara.
3. Jag har svårt att höra vad folk säger när det är mycket stök omkring (som på krogen). Följaktigen har jag väldigt ofta låtsats att jag har hört vad folk omkring mig har sagt. Efter att jag har sagt "VA?" ett par gånger och fortfarande inte har hört så har jag mest lett och nickat ändå.
4. Jag har frivilligt gått igenom tusentals foton på omkomna för att hjälpa de anhöriga efter tsunamin.
5. Tusen nålar på armen är mer skönt än obehagligt.
6. Jag samlar på recept och kakböcker. Jag kan sitta i timtal och bara läsa recept på tårtor. Jag har mer tårtrecept än jag någonsin kommer att hinna baka tårtor av.
Jag utmanar: Emma, Cilla, Milla, Babelle , Sarah och Sara.
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Helena utmanar mig. Så nu skall trebarnsmorsan ala svensson försöka vara egendomlig...
well. Here it goes.
1,Jag får plats med min knutna näve i min mun. Det är inte snyggt, men jag kan.
När jag var yngre hade jag det som ett coolt partytrick. Det känns inte så coolt längre nu när man är trettio plus, och jag såg ett bildbevis på det hela någon gång när jag var runt tjugofyra, så sedan dess har jag inte gjort det. Men jag kan.
2. Om det ligger en kaka kvar på bordet så måste jag äta upp den sista. Jag har hört att man tydligen inte skall äta sista kakan, för att det är ofint, men jag kan inte låta bli. Kan. Inte. Låta. Kakor. Gå. Förlorade. In i magen med dem bara.
3. Jag har svårt att höra vad folk säger när det är mycket stök omkring (som på krogen). Följaktigen har jag väldigt ofta låtsats att jag har hört vad folk omkring mig har sagt. Efter att jag har sagt "VA?" ett par gånger och fortfarande inte har hört så har jag mest lett och nickat ändå.
4. Jag har frivilligt gått igenom tusentals foton på omkomna för att hjälpa de anhöriga efter tsunamin.
5. Tusen nålar på armen är mer skönt än obehagligt.
6. Jag samlar på recept och kakböcker. Jag kan sitta i timtal och bara läsa recept på tårtor. Jag har mer tårtrecept än jag någonsin kommer att hinna baka tårtor av.
Jag utmanar: Emma, Cilla, Milla, Babelle , Sarah och Sara.
Musik och musikaler
Kollar mello med dottern och försöker stå ut utan att rysa allt för mycket när hemska gamla bidrag gör sig påminda i den där gräsliga musikalen de kör i pausen.
Jag gillar inte musikaler speciellt mycket. Det är något som känns så konstlat med människor som plötsligt brister ut i sång mitt i en känslomässig stund när man lyckats leva sig in i ett drama.
När jag var yngre tyckte jag inte alls så. På sommaren innan högstadiet såg jag och en kompis Grease på video iallafall ett par gånger om dagen hela sommarlovet. Man kan säga att jag kunde den utantill.
Sen hade jag också ett väldigt speciellt förhållande till Fantomen på Operan. Min högsta önskan var att få se den i London någon dag. Den drömmen har ersatts med andra drömmar, men då, när jag var 12 år var Fantomen det häftigaste jag kunde tänka mig på en scen.
Just nu fick Måns kvällens första tolvpoängare och dottern hoppar nästan i soffan av lycka eftersom han är hennes favorit.
Jag gillar inte musikaler speciellt mycket. Det är något som känns så konstlat med människor som plötsligt brister ut i sång mitt i en känslomässig stund när man lyckats leva sig in i ett drama.
När jag var yngre tyckte jag inte alls så. På sommaren innan högstadiet såg jag och en kompis Grease på video iallafall ett par gånger om dagen hela sommarlovet. Man kan säga att jag kunde den utantill.
Sen hade jag också ett väldigt speciellt förhållande till Fantomen på Operan. Min högsta önskan var att få se den i London någon dag. Den drömmen har ersatts med andra drömmar, men då, när jag var 12 år var Fantomen det häftigaste jag kunde tänka mig på en scen.
Just nu fick Måns kvällens första tolvpoängare och dottern hoppar nästan i soffan av lycka eftersom han är hennes favorit.
fredag, mars 09, 2007
Jeans
Jag fick på mig smaljeansen idag.
I flera månader nu har jag bara stoppat i mig kakor och hållit handen för ögonen när jag gått förbi kroken i sovrummet där jeansen har hängt som en påminnelse.
Jag provade dem för en månad sedan. Då fanns det inte en chans i helvetet att de gick på. Det lustiga är att jag inte gått ner i vikt tror jag, men på något sätt verkar vikten ha omfördelats, för jeansen går att knäppa igen.
Sen skall vi inte tala om att jag kände mig och såg ut lite mer som en stoppad korv nu än jag gjorde när jag hade dem innan graviditeten.
Det var lite ballongeffekten över det hela. Ni vet, när man har en lång ballong med lite mindre luft i, och så pressar man ihop den i mitten så att all luft som var i mitten åker upp istället. Så såg min mage ut. Lite gravid faktiskt (vilket inte är kul när man inte är gravid). Men jag gömde den under jackan lite snitsigt.
Sen drog jag på mig bältet också och lyckades dra igen den på yttersta hålet.
Jag försöker förtränga att bältet satt så hårt att jag nog fick lite stopp i blodcirkulationen när jag promenerade till bussen. Det gjorde lite ont först, och sen fick jag lite kramp och efter ett tag domnade det nästan bort lite (det var skönt, för det var ju inte läge att gå hem och byta kläder när jag var halvvägs till bussen).
Jag tänker att till nästa gång så kanske bältet har töjts ut lite, eller så har jag gått ner i vikt lite så att det är bekvämare. (Jag gissar på alternativ ett, men alla sätt är bra utom de dåliga. (Och här är det dåliga sättet att inte få på sig jeansen alls)).
Men iallafall. Där gick jag på stan idag och såg snygg ut i mina avdomnade ben.
Det ni!
I flera månader nu har jag bara stoppat i mig kakor och hållit handen för ögonen när jag gått förbi kroken i sovrummet där jeansen har hängt som en påminnelse.
Jag provade dem för en månad sedan. Då fanns det inte en chans i helvetet att de gick på. Det lustiga är att jag inte gått ner i vikt tror jag, men på något sätt verkar vikten ha omfördelats, för jeansen går att knäppa igen.
Sen skall vi inte tala om att jag kände mig och såg ut lite mer som en stoppad korv nu än jag gjorde när jag hade dem innan graviditeten.
Det var lite ballongeffekten över det hela. Ni vet, när man har en lång ballong med lite mindre luft i, och så pressar man ihop den i mitten så att all luft som var i mitten åker upp istället. Så såg min mage ut. Lite gravid faktiskt (vilket inte är kul när man inte är gravid). Men jag gömde den under jackan lite snitsigt.
Sen drog jag på mig bältet också och lyckades dra igen den på yttersta hålet.
Jag försöker förtränga att bältet satt så hårt att jag nog fick lite stopp i blodcirkulationen när jag promenerade till bussen. Det gjorde lite ont först, och sen fick jag lite kramp och efter ett tag domnade det nästan bort lite (det var skönt, för det var ju inte läge att gå hem och byta kläder när jag var halvvägs till bussen).
Jag tänker att till nästa gång så kanske bältet har töjts ut lite, eller så har jag gått ner i vikt lite så att det är bekvämare. (Jag gissar på alternativ ett, men alla sätt är bra utom de dåliga. (Och här är det dåliga sättet att inte få på sig jeansen alls)).
Men iallafall. Där gick jag på stan idag och såg snygg ut i mina avdomnade ben.
Det ni!
torsdag, mars 08, 2007
Oj
Men kära nån.
Vad tänkte de som ställde upp i sexinspektörerna på?
"Titta mamma, vi skall vara med på TV ikväll".
Herrejösses.
TV 4 spar verkligen inte på krutet.
Vad tänkte de som ställde upp i sexinspektörerna på?
"Titta mamma, vi skall vara med på TV ikväll".
Herrejösses.
TV 4 spar verkligen inte på krutet.
Rull, rull!
Idag har min lilla bebis lärt sig att vända sig från mage till rygg.
Jag hade ingen aning alls om det.
Det var storasyster som plötsligt medan jag stod och lagade middag pratade om att lillebror rullade så mycket.
"VA? vadå rullar?" undrade jag.
"Jaaa. Han har säkert rullat runt tio gånger idag från mage till rygg!" svarade storasyster.
VA?!? HAR HAN???
Snabbt som attan fram med videokameran, lägga lillebror i position på mage på hans krypmatta och vips så hade ungen rullat runt på bara ett par sekunder.
Nu rullar han som bara den direkt man lägger ner honom.
Hur det gick till vet jag verkligen inte. Han har alltid avskytt att ligga på mage så jag har givetvis curlat honom som fan för att slippa höra gnäll och istället burit runt på honom i tid och otid. Han har knappt legat ner utom när han har sovit eller fått ny blöja. Så jag hade kallt räknat med att han inte skulle rulla runt i första taget. Och fine by me. Det är ju mycket enklare så länge de ligger kvar där man lade dem.
Jag fattar inte när han hann smygträna!
Jag hade ingen aning alls om det.
Det var storasyster som plötsligt medan jag stod och lagade middag pratade om att lillebror rullade så mycket.
"VA? vadå rullar?" undrade jag.
"Jaaa. Han har säkert rullat runt tio gånger idag från mage till rygg!" svarade storasyster.
VA?!? HAR HAN???
Snabbt som attan fram med videokameran, lägga lillebror i position på mage på hans krypmatta och vips så hade ungen rullat runt på bara ett par sekunder.
Nu rullar han som bara den direkt man lägger ner honom.
Hur det gick till vet jag verkligen inte. Han har alltid avskytt att ligga på mage så jag har givetvis curlat honom som fan för att slippa höra gnäll och istället burit runt på honom i tid och otid. Han har knappt legat ner utom när han har sovit eller fått ny blöja. Så jag hade kallt räknat med att han inte skulle rulla runt i första taget. Och fine by me. Det är ju mycket enklare så länge de ligger kvar där man lade dem.
Jag fattar inte när han hann smygträna!
Hallon
Maken: "Jag har gjort smoothie till mig själv. Vill du också ha?"
Jag: "Gärna."
Maken: "okej... vad vill du ha i då?"
Jag: "Ingen aning. Gör nåt bara."
Maken: "Men du gillar ju inte hallon. Vad kan man då använda om man inte använder hallon?" (han är ordentligt insnöad på att hallon is the shit).
Från köket hörs stök och bök, mixerstaven som vrålar och så efter en stund..
Maken: "Men vad vill du ha iiiii? sääg då??
Jag har satt mango och juice och mjölk och banan."
Jag går till köket och kollar läget när jag hör desperationen i hans röst.
Hittar honom stirrig med smoothien i ena handen och mixerstaven i den andra. Han smakar på sin skapelse.
"Nej. Det här går ju inte att dricka. Fan vad äckligt. Jag vet inte vad jag skall göra? du får göra själv." Han drar surt ur sladden till mixerstaven och lämnar smoothien på bänken och går muttrande från köket.
Försiktigt närmar jag mig den och tänker att jag måste ju iallafall smaka eftersom han har gjort den åt mig. Även om han själv sa att den inte går att dricka.
Och till min förvåning är den helt underbar!!! Verkligen jättegod!
Jag kan inte dra någon annan slutsats att det måste vara bristen på hallon som gjorde att han inte tyckte om den själv.
Bristen på hallon eller Sambal Oelek. Antingen eller. Hallon och Sambal är tydligen the shit.
Jag: "Gärna."
Maken: "okej... vad vill du ha i då?"
Jag: "Ingen aning. Gör nåt bara."
Maken: "Men du gillar ju inte hallon. Vad kan man då använda om man inte använder hallon?" (han är ordentligt insnöad på att hallon is the shit).
Från köket hörs stök och bök, mixerstaven som vrålar och så efter en stund..
Maken: "Men vad vill du ha iiiii? sääg då??
Jag har satt mango och juice och mjölk och banan."
Jag går till köket och kollar läget när jag hör desperationen i hans röst.
Hittar honom stirrig med smoothien i ena handen och mixerstaven i den andra. Han smakar på sin skapelse.
"Nej. Det här går ju inte att dricka. Fan vad äckligt. Jag vet inte vad jag skall göra? du får göra själv." Han drar surt ur sladden till mixerstaven och lämnar smoothien på bänken och går muttrande från köket.
Försiktigt närmar jag mig den och tänker att jag måste ju iallafall smaka eftersom han har gjort den åt mig. Även om han själv sa att den inte går att dricka.
Och till min förvåning är den helt underbar!!! Verkligen jättegod!
Jag kan inte dra någon annan slutsats att det måste vara bristen på hallon som gjorde att han inte tyckte om den själv.
Bristen på hallon eller Sambal Oelek. Antingen eller. Hallon och Sambal är tydligen the shit.
P:s gröna ärtsoppa
Här kommer receptet som jag precis har fått själv av gulliga P.
500g gröna ärtor
1 gul lök
7dl vatten
2grönsaksbuljongtärningar
2 ½ dl kelda matlagningsgrädde
½-1 tsk sambal olek
röra:
250g Kesella
1 pressad vitlöksklyfta
1krm salt
Skala,hacka lök.koka I vattnet å tillsätt buljongen å ärtorna. Koka 5min. Mixa soppan,tillsätt grädde,sambal olek, limeskal och limesaft, koka upp.
Servera med kesella röran.
500g gröna ärtor
1 gul lök
7dl vatten
2grönsaksbuljongtärningar
2 ½ dl kelda matlagningsgrädde
½-1 tsk sambal olek
röra:
250g Kesella
1 pressad vitlöksklyfta
1krm salt
Skala,hacka lök.koka I vattnet å tillsätt buljongen å ärtorna. Koka 5min. Mixa soppan,tillsätt grädde,sambal olek, limeskal och limesaft, koka upp.
Servera med kesella röran.
onsdag, mars 07, 2007
Mums
Och varför har ingen berättat för mig hur gott grön ärtsoppa är!
Jag blev bjuden på det idag på lunchen hos en av mina mammapolare och det var helt magiskt gott!
För att inte tala om den där after eight-kakan som vi fick till efterrätt. Den gick inte av för några hackor.
Hur många kalorier det var i den, det vågar jag inte ens tänka. Men det var värt varenda en.
Otroligt nog tog jag faktiskt en hyfsat lång promenad i dag också mitt i snöstormen. Kors i taket.
Jag blev bjuden på det idag på lunchen hos en av mina mammapolare och det var helt magiskt gott!
För att inte tala om den där after eight-kakan som vi fick till efterrätt. Den gick inte av för några hackor.
Hur många kalorier det var i den, det vågar jag inte ens tänka. Men det var värt varenda en.
Otroligt nog tog jag faktiskt en hyfsat lång promenad i dag också mitt i snöstormen. Kors i taket.
tisdag, mars 06, 2007
Bara 30 minuter kvar
Bära, bära, bära, bära.
Jag räknar varje minut tills maken kommer hem och jag kan vila min rygg.
Jag räknar varje minut tills maken kommer hem och jag kan vila min rygg.
måndag, mars 05, 2007
Doptårtan
Såhär blev den färdiga doptårtan och bebisen med lite mer färg på kinderna.
Innehållet bestod av ljus botten med marängtäcke penslad med choklad. Vitchokladmousse på första lagret, jordgubbsfromage på andra lagret och sedan vaniljgrädde under marsipantäcket.
Innehållet bestod av ljus botten med marängtäcke penslad med choklad. Vitchokladmousse på första lagret, jordgubbsfromage på andra lagret och sedan vaniljgrädde under marsipantäcket.
söndag, mars 04, 2007
Dopad son
Äntligen är dopet ur världen. Det var jättefint och litet, med bara närmaste familjen och ett par av våra absolut bästa vänner. Dagens huvudperson skötte sig exemplariskt och bara såg sig storögt omkring och jollrade lite med små bokstäver emellanåt. En helt perfekt dag även om jag stressade med tårtan in i det sista.
Efteråt på kvällen lagade jag Pad Thai till hela familjen och sen på natten körde jag in till stan och gästspelade på Dark Angel en timme. Det var hysteriskt kul, och jag hade inte insett hur mycket jag har saknat att spela innan jag stod där igen kände euforin över att lyckas fylla dansgolvet.
Det gör jag gärna om.
Det gör jag gärna om.
fredag, mars 02, 2007
Tårtbebisen igen
En bild till på lilla tårtbebisen. Måste göra klart ikväll. Imorgon är det dop och jag bakar, bakar och bakar så det står härliga till just nu.
Aaaaarrrggghhh!!!
VEM är det som röstar på den där ovilliga dansaren?
Min favvo, favvo åkte ju ut nu. Och hon var tusen gånger mer värd att vara kvar i tävlingen än han.
Min favvo, favvo åkte ju ut nu. Och hon var tusen gånger mer värd att vara kvar i tävlingen än han.
Liten bebis
Satt igårkväll och började modellera en liten bebis att ha på doptårtan. Än så länge ser den ut såhär.
torsdag, mars 01, 2007
Färgkaos
Att försöka färga håret med en vaken bebis var ingen bra idé. Efter att jag hade lyckats sätta färg i halva håret och storebror kämpat allt han kunnat för att hålla lillebror nöjd, tyckte minstingen tillslut att det fick vara nog och började hojta så till den milda grad att storebror fick ont i magen och började gråta av stressen att försöka hålla lillebror nöjd.
Då tog jag mini under armen och bar resolut in honom till hans vagga och lade ner honom där och tänkte att han får väl skrika där tills jag är klar. Men otroligt nog så somnade ungen på stört. Han var visst helt utmattad och hade väl inte sovit klart förra vändan när knasmorsan ryckte upp honom och började färga håret.
Nu sitter jag här med håret fullt av färg och hoppas att jag hinner skölja ur det innan han vaknar. Bara 8 minuter kvar.
I övermorgon stundar det dop och jag vägrar vara fet, trött OCH gråhårig. Någonstans måste jag dra gränsen.
Då tog jag mini under armen och bar resolut in honom till hans vagga och lade ner honom där och tänkte att han får väl skrika där tills jag är klar. Men otroligt nog så somnade ungen på stört. Han var visst helt utmattad och hade väl inte sovit klart förra vändan när knasmorsan ryckte upp honom och började färga håret.
Nu sitter jag här med håret fullt av färg och hoppas att jag hinner skölja ur det innan han vaknar. Bara 8 minuter kvar.
I övermorgon stundar det dop och jag vägrar vara fet, trött OCH gråhårig. Någonstans måste jag dra gränsen.
Lite nostalgi i väntan på nästa avsnitt
Greys anatomy och Sias "Breathe me" kombinerat. Kan det bli bättre för en TV-serie sucker som jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
