Hurtiga Ina

Jag fattar knappt var tiden tar vägen.

De senaste dagarna har jag inte suttit många minuter framför datorn. De gånger jag har gjort det, har jag apatiskt stirrat på skärmen utan att komma på något att skriva, alternativt surfat på tårtsajter och planerat inköp av diverse tyllar och pastafärger och annat smått och gott som jag just nu inte alls har råd med.


Dessutom har jag lyckats ta upp det här med att röööra på benen lite.

P, som är sådär jättehurtig har lyckats släpa med mig ut på promenad flera gånger. Två av gångerna var det snudd på snöstorm, och jag tyckte ändå att det var rätt trevligt! Med rätt sällskap är det tydligen inte enbart pest och pina att promenera.

I söndags och igår var vi till och med så hurtiga att vi tog ungar och vagnar och promenerade på isvägen till lilla ön utanför stan och satt i ett par timmar och eldade, ammade och grillade korv. Nu stinker både vagnen och jackan eld och rök, men det gör ingenting, för det var det värt!


Idag har vi varit på barnvagnsbio här i stan! Vi såg Helena Bergströms regidebut "Se upp för dårarna", och trots att den var rätt förutsägbar var det attans trevligt att få gå på bio mitt på dagen. Bebisarna var ganska coola även om Lillebror var aptrött och inte sov en blund på hela tiden som de andra väldresserade små liven. Han bajsade mitt i filmen och tvingade mig att går runt i salen och vanka omkring med honom en hel del. Men det var helt okej!

Det enda molnet var att brandlarmet gick mitt i filmen och vi fick utrymma huset både mammor och bebisar. Som tur var så var det falsklarm. Något fel i något sprinklersystem tydligen.


Ikväll drog jag med S på step-in och körde ett entimmas pilatespass. Jäklar vad det tog.


Och nu skall jag sluta skriva och lova mig själv att uppdatera oftare så jag slipper skriva långa menlösa haranger där jag bara rabblar vad jag har gjort de senaste dagarna, för det är så tråkigt att läsa.

Sorry.