Musik och musikaler

Kollar mello med dottern och försöker stå ut utan att rysa allt för mycket när hemska gamla bidrag gör sig påminda i den där gräsliga musikalen de kör i pausen.



Jag gillar inte musikaler speciellt mycket. Det är något som känns så konstlat med människor som plötsligt brister ut i sång mitt i en känslomässig stund när man lyckats leva sig in i ett drama.

När jag var yngre tyckte jag inte alls så. På sommaren innan högstadiet såg jag och en kompis Grease på video iallafall ett par gånger om dagen hela sommarlovet. Man kan säga att jag kunde den utantill.

Sen hade jag också ett väldigt speciellt förhållande till Fantomen på Operan. Min högsta önskan var att få se den i London någon dag. Den drömmen har ersatts med andra drömmar, men då, när jag var 12 år var Fantomen det häftigaste jag kunde tänka mig på en scen.



Just nu fick Måns kvällens första tolvpoängare och dottern hoppar nästan i soffan av lycka eftersom han är hennes favorit.