Färgkaos

Att försöka färga håret med en vaken bebis var ingen bra idé. Efter att jag hade lyckats sätta färg i halva håret och storebror kämpat allt han kunnat för att hålla lillebror nöjd, tyckte minstingen tillslut att det fick vara nog och började hojta så till den milda grad att storebror fick ont i magen och började gråta av stressen att försöka hålla lillebror nöjd.

Då tog jag mini under armen och bar resolut in honom till hans vagga och lade ner honom där och tänkte att han får väl skrika där tills jag är klar. Men otroligt nog så somnade ungen på stört. Han var visst helt utmattad och hade väl inte sovit klart förra vändan när knasmorsan ryckte upp honom och började färga håret.

Nu sitter jag här med håret fullt av färg och hoppas att jag hinner skölja ur det innan han vaknar. Bara 8 minuter kvar.



I övermorgon stundar det dop och jag vägrar vara fet, trött OCH gråhårig. Någonstans måste jag dra gränsen.