Nattlig terror

Är det bara jag som drömmer psycho mardrömmar var och varannan natt?

Jag vaknar helt svettig av egen maskin av mina vidriga drömmar, om inte Lillebror redan har hunnit väcka mig.

Häromnatten räddade jag spädabarn undan pedofiler, som hade dem inlåsta i små skåp på ett ställe som liknade förvaringsutrymmerna på T-centralen. Problemet var att den ena bebisen var mindre än den andra och jag fattade inte hur jag skulle få plats med alla i min famn och kunna rädda allihop undan de vidriga gubbarna som stod där vid skåpen och skrattade. Vidrigt, vidrigt.


Natten innan det var det någon sorts andravärdskriget/star wars kombinerat för det krigades för fullt i luften och det störtade rymdskepp brevid mig så jag fick kasta mig undan med mina barn och gömma mig i något halvbyggt hus, med ett jättefint badrum där det låg lik i badkaret av både den ena och andra sorten. För grafiskt för att beskriva här. Men vidrigt, vidrigt.


Jag fattar inte var jag får allt ifrån och varför jag inte kan få sova lite ostört de korta stunderna jag får sova mellan amningarna.