Nattvandring för mamman

Två gånger i natt har jag masat mig upp till Lillebror som halvt vaknat på dåligt humör ur någon alltför livlig dröm. Han har kastat omkring sina ankor och anklagat dem för att vara dumma och sen har han bossat mig fram och tillbaka till hans säng med order om "ska ha filten" följt av "ska inte ha filten" innan jag ens har hunnit ut ur rummet.
För att inte hans hojtande skulle väcka de andra sovande björnarna (läs: storebror och pappan) så har jag kämpat med andas, räkna till tio och försöka vara luuuuugn, pedagogisk och sövande istället för att låta sömnbristen och otåligheten ta över och låta honom rida ut sina filtdemoner alldeles på egen hand.

Jag antar att det är flytten från småbarnsavdelningen till avdelningen med lite större barn på dagis som spökar för honom. Han trivs som fisken i vattnet och älskar sitt dagis, men det är trots allt en ganska stor förändring för honom efter att först ha varit på småis och sedan hemma på jullov och sjukledighet i totalt fem veckor innan han nu tillslut började på den nya avdelningen.

Så tills han har vant sig och lugnet har lagt sig, så får jag nog räkna med att fortsätta stappla fram och tillbaka mellan mitt sovrum och hans under nätterna och bara be till gudarna på mina bara knän att han snart börjar sova bra igen.