Oh no! It's alive!

Trots att jag lyckades undvika programmet Dansbandskampen till 100% i höstas, så verkar jag inte komma undan resultatet av det där förbannade programmet.
I varenda kvällstidning och skvallerblaska och överallt på nätet så är det bilder och artiklar om någon grupp som heter Scotts. Jag är inte dummare än att jag inser att ett sådant namn måste ha med dansband att göra.

Och så kommer den plötsligt. TV-reklamen.

Jag dör nästan. Det kliar i halsen och jag får andnöd.
Och jag undrar vad som gick fel i de här männens barndom. Vad var det som gjorde att de valde dansbandsmusik när de bestämde sig för att starta ett band? Hur kunde det bli så fel?

Jag YouTubar "Scotts" och hittar den här.
Oh lård. De har visst en hel drös fans också.
(lägg märke till kommentarerna och de felstavade engelska inläggen i videon).

Jag kan föreställa mig hur fansen sitter där i sina kök med fruktskålsbårder på tapeterna och blommiga volanggardiner i fönstren. Jag kan precis se framför mig hur de skyndar sig för att hinna röka sin gula blend under köksfläkten innan melodifestivalen börjar och Scotts skall inta scenen. Alldeles pirriga av förväntan sätter de sig i sin svängda hörnsoffa av brun sky medan de nervöst tvinnar en hempermanentad lock av sitt hemblonderade hår.

Och jag som hade hoppats att dansbandstrenden var på utdöende på samma sätt som bensindrivna bilar är ett miljöhot. Ju fortare världen blir av med dem, desto bättre.