På andra änden av skalan

På mitt förra inlägg skulle man lätt kunna dra slutsatsen att jag är en pretentiös bitch som tror sig vara förmer än alla andra när det gäller musiksmak.

Riktigt så är det inte.
Min musiksmak ligger bara för det mesta rätt så långt bort på skalan jämfört med de som gillar Scotts.

När jag senast gick på en stor konsert (som fattig småbarnsförälder i Norrland så händer det inte så ofta) så såg jag de här.

Året var 2004 och självporträttet dagen efter konserten måste nog vara vara mitt bästa ever.

Isa till vänster och jag till höger