Det artar sig till att bli en riktigt bra nyårsafton.
Idag firar sambon och jag att vi varit förlovade i åtta år. Japp. Ni hörde rätt. Förlovade. I. Åtta. År. Det är ett tag.
Sonen klev upp strax efter nio, det är soligt ute, -4 grader och massor av snö.
Vi skall ut till ormbergsbacken och åka bob (snowracer, rattkälke), pulka och grilla korv. Sen mot kvällen kommer F och P hit och skall käka trerätters hos oss.
Jag stod igårkväll och gjorde Pommes Anna och semifreddo till efterrätt (snott av Tina på TV). Fast jag pepprade semifreddon med lite krossad vit choklad också, jag kan bara inte låta en efterrätt vara ifred som på receptet. Slängde även ihop en murkelsås igår, så idag skall jag koka ihop rödvinssåsen, och sen är det bara förrätten (toast med räkor och avocado typ), grönsakerna till varmrätten, den helstekta oxfilén och den varma kolasåsen till efterrätten kvar.
Jag skall passa på att frossa i ostbricka också. Köpte ostar, kex och frukt igår, på Ica Maxi, så jag kommer nog att rulla i säng inatt.
Alkoholen tänker jag däremot låta bli. Jag har lovat att köra bil så vi kan åka och titta på fyrverkerier. Jag håller mig till alkoholfri cider ikväll, och jag är rätt så säker på att jag kommer att vara väldigt nöjd över det imorgon när jag inte är bakis som resten av befolkningen i landet.
Appropå Ica Maxi, så bönade och bad ungarna om att få gå till leksaksavdelningen själva och titta om de hittade något för sina 30 kronor som de fick av mig. Jag gav med mig och lät dem gå dit. Efter en stund hör jag över hela butiken: "ett kundmeddelande: kan Ina xxxx komma till leksaksavdelningen. Dina barn väntar på dig.".
Det visade sig att de hade "letat" efter mig. Jag som stod kvar på istort sett samma ställe vid grönsakerna. Jag blev något arg över att behöva höra mitt namn ropas ut i högtalarna, även om jag medger att det var driftigt av dottern att ordna det när hon inte kunde hitta mig.
Nu skall jag laga mer mat.
lördag, december 31, 2005
fredag, december 30, 2005
Året som gått
Jag borde gå ner och börja förbereda och tillaga nyårsmiddagen nu. Sonen sitter och spelar "Lego staaar waaasch" tillsammans med sambon, så istället gör jag som alla andra bloggare och skriver en tillbakablick på hur 2005 har varit.
* Började året med sjuskrivning. Rygghelvetet började totalstrejka igen strax innan jul, så årsskiftet firades mestadels i horisontalläge med kroppen fullknarkad på Dexofen.
* 2005 var året då jag gjorde en insats efter flodvågskatastrofen, och tittade igenom närmare 15000 bilder på omkomna människor i varierande skick.
* Jag träffade en ny vän som kom att betyda otroligt mycket för mig: M.
* Jag käkade middag på UD och träffade ministrar och grät.
* Jag fyllde 30 och kom över ålderskrisen.
* Min kropp började bli mycket bättre.
* Jag sökte praktikplats på det ställe där jag helst av allt ville jobba, och fick det!
* Jag tog tag i viktproblemet och gick ner 6.5 kilo i vikt och från storlek 46 till storlek 42 i kläder.
* Jag hittade en ny passion när jag började dansa Salsa och Lindy hop.
* Jag fick en resa till Thailand i julklapp av svärmor.
* Jag slutade vara sjukskriven helt och kunde börja jobba heltid! wohooo!
* Började året med sjuskrivning. Rygghelvetet började totalstrejka igen strax innan jul, så årsskiftet firades mestadels i horisontalläge med kroppen fullknarkad på Dexofen.
* 2005 var året då jag gjorde en insats efter flodvågskatastrofen, och tittade igenom närmare 15000 bilder på omkomna människor i varierande skick.
* Jag träffade en ny vän som kom att betyda otroligt mycket för mig: M.
* Jag käkade middag på UD och träffade ministrar och grät.
* Jag fyllde 30 och kom över ålderskrisen.
* Min kropp började bli mycket bättre.
* Jag sökte praktikplats på det ställe där jag helst av allt ville jobba, och fick det!
* Jag tog tag i viktproblemet och gick ner 6.5 kilo i vikt och från storlek 46 till storlek 42 i kläder.
* Jag hittade en ny passion när jag började dansa Salsa och Lindy hop.
* Jag fick en resa till Thailand i julklapp av svärmor.
* Jag slutade vara sjukskriven helt och kunde börja jobba heltid! wohooo!
torsdag, december 29, 2005
Däckad
När sambon kom hem från jobbet, började vi se Valiant med barnen. Efter tio minuter var jag så fruktansvärt trött att jag gick upp och lade mig i sängen "för att vila en kvart". En timme senare klev jag upp, alldeles groggy och däckad. Jag har fortfarande inte riktigt vaknat till liv.
Jag struntade i Kvantum. Jag bastade med sambon istället. Mycket trevligare!
Jag struntade i Kvantum. Jag bastade med sambon istället. Mycket trevligare!
Dagsrapport
På några få dagar har vi lyckats vända sonens dygnsrytm helt åt pipsvängen.
Ikväll gick vi till sängen med honom strax före åtta och han har precis somnat efter mycket om och men och nu är klockan nästan halv tio. Imorse vaknade han klockan nio. Jag hann vakna före honom och känna att jag fått sovmorgon. Det är definitivt dags att försöka vända rätt på dygnet för lilleman.
Dottern fick i julklapp av oss ett löfte om att köpa ett eget djur med tillhörande bur och diverse prylar. Idag var vi in på en djuraffär här i stan och klappade lite på ett marsvin och hon är helt kär. Jag har försökt få henne att hålla sig till tåls tills vi kommer hem från Thailand istället, men vi får väl se om det lyckas.
Det känns för övrigt jättebra att skaffa djur. Hennes min när hon öppnade paketet med kortet och läste vad som stod var obetalbart. Hon grät av glädje, lillgumman. Hon har verkligen önskat sig ett eget riktigt djur mest av allt i flera års tid.
Nu skall jag åka och handla inför nyårsafton. Småbarnsförälder som man är, firar vi nyår hemma som vanligt, med barnen och med god mat. Jag tror jag använder Tinas recept direkt ur TV:n. Den där Pommes Anna såg verkligen god ut, och efterrätten verkade inte heller gå av för hackor.
Jaja, Kvantum nästa alltså.
Ikväll gick vi till sängen med honom strax före åtta och han har precis somnat efter mycket om och men och nu är klockan nästan halv tio. Imorse vaknade han klockan nio. Jag hann vakna före honom och känna att jag fått sovmorgon. Det är definitivt dags att försöka vända rätt på dygnet för lilleman.
Dottern fick i julklapp av oss ett löfte om att köpa ett eget djur med tillhörande bur och diverse prylar. Idag var vi in på en djuraffär här i stan och klappade lite på ett marsvin och hon är helt kär. Jag har försökt få henne att hålla sig till tåls tills vi kommer hem från Thailand istället, men vi får väl se om det lyckas.
Det känns för övrigt jättebra att skaffa djur. Hennes min när hon öppnade paketet med kortet och läste vad som stod var obetalbart. Hon grät av glädje, lillgumman. Hon har verkligen önskat sig ett eget riktigt djur mest av allt i flera års tid.
Nu skall jag åka och handla inför nyårsafton. Småbarnsförälder som man är, firar vi nyår hemma som vanligt, med barnen och med god mat. Jag tror jag använder Tinas recept direkt ur TV:n. Den där Pommes Anna såg verkligen god ut, och efterrätten verkade inte heller gå av för hackor.
Jaja, Kvantum nästa alltså.
onsdag, december 28, 2005
tisdag, december 27, 2005
Efterskalv
Idag är det exakt en månad kvar till vår thailandsresa. Det känns helt otroligt att jag äntligen skall få åka dit igen.
Ikväll har vi varit hos sambons moster och haft spelkväll. Jag har kämpat mig runt i Twister med barnen och bevisat min ovighet, käkat rester från julmiddagen och varit med i radio, igen.
De ringde upp mig från Karlavagnen och bad mig vara med i programmet ikväll, så jag ställde upp och pratade om volontärarbetet i några minuter. Det gick bra tror jag, även om det var svårt att hitta rätt ord ibland för att beskriva ett så svårt arbete rättvist.
Nu skall jag gå ner och spela lite och försöka tänka på annat ett tag. Half Life 2 väntar på mig på xboxen.
Ikväll har vi varit hos sambons moster och haft spelkväll. Jag har kämpat mig runt i Twister med barnen och bevisat min ovighet, käkat rester från julmiddagen och varit med i radio, igen.
De ringde upp mig från Karlavagnen och bad mig vara med i programmet ikväll, så jag ställde upp och pratade om volontärarbetet i några minuter. Det gick bra tror jag, även om det var svårt att hitta rätt ord ibland för att beskriva ett så svårt arbete rättvist.
Nu skall jag gå ner och spela lite och försöka tänka på annat ett tag. Half Life 2 väntar på mig på xboxen.
måndag, december 26, 2005
Transit
Jag var med på radio idag. Transit i P3 om Tsunamin.
Finns att lyssna på efter ca kl 21 ikväll på Transits hemsida.
Finns att lyssna på efter ca kl 21 ikväll på Transits hemsida.
Ett år har gått
Idag är det svårt att hitta orden.
Idag ligger en täcke av sorg över mitt hus, över mig.
Min familj är här, min bror och hans sambo, och jag är inte riktigt närvarande.
Jag ser på TV:n, på mediabevakningen av årsdagen och de minnesstunder i thailand och runt om i landet.
Jag minns.
Jag var inte där,
men jag minns.
Alla de tusentals ansikten jag sett kommer tillbaka till mig.
Alla barn som jag aldrig kommer att glömma namnet på. Jag försöker minnas de bilder jag sett där de leende mot kameran ser så lyckliga ut. Jag minns de andra bilderna också. Men jag vill inte tänka på dem. Jag vill tänka på de där leenderna.
Jag minns deras föräldrar. Deras otroligt starka föräldrar, som nu går genom livet utan sina älskade barn. De som bär sina sår i hjärtat, osynligt för oss andra.
Jag tänker på alla er, små änglar.
Jag tänker på vilken gåva jag fått av er, att se livet för vad det är; så bräckligt, så värdefullt.
Jag tänker på hur jag otroligt tacksam jag är för varje sekund med mina egna barn. Och jag säger varje dag, många, många gånger hur mycket jag älskar dem. Jag vet inte när jag gör det för sista gången, så jag säger det. Idag. Igen och igen. Imorgon, igen, många gånger. "Mamma älskar er. Ni är världens bästa barn, jag är så glad över att ha er i mitt liv."
Idag ligger en täcke av sorg över mitt hus, över mig.
Min familj är här, min bror och hans sambo, och jag är inte riktigt närvarande.
Jag ser på TV:n, på mediabevakningen av årsdagen och de minnesstunder i thailand och runt om i landet.
Jag minns.
Jag var inte där,
men jag minns.
Alla de tusentals ansikten jag sett kommer tillbaka till mig.
Alla barn som jag aldrig kommer att glömma namnet på. Jag försöker minnas de bilder jag sett där de leende mot kameran ser så lyckliga ut. Jag minns de andra bilderna också. Men jag vill inte tänka på dem. Jag vill tänka på de där leenderna.
Jag minns deras föräldrar. Deras otroligt starka föräldrar, som nu går genom livet utan sina älskade barn. De som bär sina sår i hjärtat, osynligt för oss andra.
Jag tänker på alla er, små änglar.
Jag tänker på vilken gåva jag fått av er, att se livet för vad det är; så bräckligt, så värdefullt.
Jag tänker på hur jag otroligt tacksam jag är för varje sekund med mina egna barn. Och jag säger varje dag, många, många gånger hur mycket jag älskar dem. Jag vet inte när jag gör det för sista gången, så jag säger det. Idag. Igen och igen. Imorgon, igen, många gånger. "Mamma älskar er. Ni är världens bästa barn, jag är så glad över att ha er i mitt liv."
lördag, december 24, 2005
God Jul!
Jag önskar er alla frid i själ och hjärta. Jag önskar er kärlek och lycka. Och sist men inte minst, en riktigt, riktigt God Jul!
fredag, december 23, 2005
Dagen före dagen
Kålroten kokar på spisen. Jag har precis lagt barnen (som inte sover än), och jag skall strax göra den inlagda sillen.
Jag hade min sista dag på jobbet på praktiken idag, men den 2 januari börjar jag där igen som lärling. Det känns otroligt kul!
Jag var till arbetsförmedlingen idag och pratade med handläggaren som ansvarar för lärlingsplatserna och hon beviljade utbildningen till mig. wohoooo!!
Imorgon är det julafton. Det känns inte som det. Jag har knappt hunnit tänka på julen alls.
Förhoppningsvis har känslan infunnit sig tills imorgon när jag vaknar.
Dottern skall vara hos oss under förmiddagen. Jag hade hoppats att hon hade kunnat stanna tills strax innan Kalle på TV, men de äter visst julmiddag extremt tidigt hos hennes pappa, så hon måste åka redan vid lunch. Det känns lite tråkigt. Vi skall ju hinna med både julklappsutdelning och lunch innan dess. Nåväl. Huvudsaken är att hon känner att det är okej.
Jag hade min sista dag på jobbet på praktiken idag, men den 2 januari börjar jag där igen som lärling. Det känns otroligt kul!
Jag var till arbetsförmedlingen idag och pratade med handläggaren som ansvarar för lärlingsplatserna och hon beviljade utbildningen till mig. wohoooo!!
Imorgon är det julafton. Det känns inte som det. Jag har knappt hunnit tänka på julen alls.
Förhoppningsvis har känslan infunnit sig tills imorgon när jag vaknar.
Dottern skall vara hos oss under förmiddagen. Jag hade hoppats att hon hade kunnat stanna tills strax innan Kalle på TV, men de äter visst julmiddag extremt tidigt hos hennes pappa, så hon måste åka redan vid lunch. Det känns lite tråkigt. Vi skall ju hinna med både julklappsutdelning och lunch innan dess. Nåväl. Huvudsaken är att hon känner att det är okej.
Julstressen har infunnit sig
Att julafton infaller på en lördag är verkligen ingen hit i min planering. Både jag och sambon jobbar heldag och på sonens dagis är de bara två barn. Jag lyckades som tur är fixa så att farfar hämtar sonen efter lunch så han slipper vara ensam kvar på dagis, stackarn.
Det är som mest stressigt på jobbet nu också. Alla kunder hämtar ut sina julklappar och man har verkligen inte tid att sitta ner en sekund. Jag har min sista dag idag på praktiken. Återstår att se om det blir mer, men jag kan inte säga säkert ännu. Jag skall till arbetsförmedlingen idag och anmäla mig arbetslös och höra hur det blir i framtiden.
Jag är inte riktigt klar med julshoppandet heller. Dotterns klapp skall köpas idag och jag fattar inte hur jag skall hinna med allt. Som tur är så firar vi jul hos svärfar/farfar i år, så jag behöver bara göra inlagd sill och kålrotslåda (och det MÅSTE man ha!) enligt finsk tradition. Baka julstjärnor hinner jag kanske också med. Lillebror kommer på juldagen med sambo och han älskar julstjärnor lika mycket som jag.
Sonen sitter på toa och sjunger för full hals. "överraskar över isen, överraskar över iiiiisen, så får vi loooov, så får vi looov att sjunga pojkarnas visa..." osv.
Igår julhandlade jag det sista av maten inför helgen.
Tog mig till Kvantum dit också resten av luleås befolkning hittat exakt samtidigt som jag. suprise surprise. Jag bestämde mig för att bara handla det nödvändigaste. Inte mer än jag orkar bära till bilen tänkte jag när jag tog vagnen.
Någonstans på vägen bestämde jag mig ändå för att köpa en skinka och diverse annat, så när jag kom till kassan så langade jag upp fem kassar till maten. Det stod en kille från någon idrottsförening och packade varor, så under tiden som jag betalade så fick jag allting packat. Perfekt tänkte jag och tog min vagn och mina två kassar och åkte hem. Jag var så stolt över mig själv som ändå lyckats handla bara två kassar. Tunga, men ändå.
Väl hemma så inser jag att jag inte fått med hem så mycket. Prickade av kvittot och fick vända tillbaka till affären. Där står ett par trevliga expediter och fnissar lite åt att jag har glömt TRE fulla kassar med mat kvar! betalt och klart.
Är det nu vid trettio man börjar bli senil, eller är det bara jag som är utmattad?
Dessutom har jag blivit förkyld. Det slår aldrig fel. Varje år lagom till julafton blir jag förkyld så att jag inte känner hur maten smakar.
Nu skall jag åka och jobba.
Det är som mest stressigt på jobbet nu också. Alla kunder hämtar ut sina julklappar och man har verkligen inte tid att sitta ner en sekund. Jag har min sista dag idag på praktiken. Återstår att se om det blir mer, men jag kan inte säga säkert ännu. Jag skall till arbetsförmedlingen idag och anmäla mig arbetslös och höra hur det blir i framtiden.
Jag är inte riktigt klar med julshoppandet heller. Dotterns klapp skall köpas idag och jag fattar inte hur jag skall hinna med allt. Som tur är så firar vi jul hos svärfar/farfar i år, så jag behöver bara göra inlagd sill och kålrotslåda (och det MÅSTE man ha!) enligt finsk tradition. Baka julstjärnor hinner jag kanske också med. Lillebror kommer på juldagen med sambo och han älskar julstjärnor lika mycket som jag.
Sonen sitter på toa och sjunger för full hals. "överraskar över isen, överraskar över iiiiisen, så får vi loooov, så får vi looov att sjunga pojkarnas visa..." osv.
Igår julhandlade jag det sista av maten inför helgen.
Tog mig till Kvantum dit också resten av luleås befolkning hittat exakt samtidigt som jag. suprise surprise. Jag bestämde mig för att bara handla det nödvändigaste. Inte mer än jag orkar bära till bilen tänkte jag när jag tog vagnen.
Någonstans på vägen bestämde jag mig ändå för att köpa en skinka och diverse annat, så när jag kom till kassan så langade jag upp fem kassar till maten. Det stod en kille från någon idrottsförening och packade varor, så under tiden som jag betalade så fick jag allting packat. Perfekt tänkte jag och tog min vagn och mina två kassar och åkte hem. Jag var så stolt över mig själv som ändå lyckats handla bara två kassar. Tunga, men ändå.
Väl hemma så inser jag att jag inte fått med hem så mycket. Prickade av kvittot och fick vända tillbaka till affären. Där står ett par trevliga expediter och fnissar lite åt att jag har glömt TRE fulla kassar med mat kvar! betalt och klart.
Är det nu vid trettio man börjar bli senil, eller är det bara jag som är utmattad?
Dessutom har jag blivit förkyld. Det slår aldrig fel. Varje år lagom till julafton blir jag förkyld så att jag inte känner hur maten smakar.
Nu skall jag åka och jobba.
tisdag, december 20, 2005
måndag, december 19, 2005
Viktrapport del 11
Jäkla platå. Den verkar dyka upp var fjärde vecka. Någon som ser ett samband?
Nåja, jag kan väl trösta mig med att jag iallafall inte har gått upp.
Måndag 19 December: 72,9 kg +-0 kg
Måndag 12 December: 72,9 kg +-0 kg
Måndag 5 December: 72,9 kg -0,5 kg
Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg
Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg
Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg
Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg
Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg
Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg
Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg
Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg
Måndag 3 Oktober: 79,4 kg
Viktminskning totalt: -6,5 kg
Nåja, jag kan väl trösta mig med att jag iallafall inte har gått upp.
Måndag 19 December: 72,9 kg +-0 kg
Måndag 12 December: 72,9 kg +-0 kg
Måndag 5 December: 72,9 kg -0,5 kg
Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg
Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg
Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg
Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg
Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg
Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg
Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg
Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg
Måndag 3 Oktober: 79,4 kg
Viktminskning totalt: -6,5 kg
söndag, december 18, 2005
Tomtesamtal
I brist på respekt för sin mor, fick sonen idag bevittna ett telefonsamtal till självaste jultomten som hans kära mor gjorde då han kategoriskt vägrat sätta på sig pyjamas trots att hon hotat med att det inte blir någon present i adventskalendern imorgon om inte han gjorde som hon sa.
Modern: "hallo, är det jultomten?. Ja hej, det är Ina på xxxxgatan xx i Luleå. Jag har försökt få sonen att sätta på sig pyjamasen jättelänge nu och han vägrar ändå. Du sa ju att du ville veta om han inte gjorde som jag sa, så nu ringer jag och talar om det.... jaha.. okej.. ingen julklapp i kalendern imorgon alltså.. okej. Ja, jag har sagt åt honom många gånger, men han lyssnar inte på mig... jaha. okej..mm. ja, men då säger vi så. okej. Ja, jag ska hälsa honom det. Hejdå!"
Sonen: *stora runda ögon* "Men mamma, jag VILL ha ett paket imorgon! jag är visst snäll! Kan jag få prata med tomten!" *tar upp telefonen* Vad är det för nummer?"
Modern: "Det är hemligt. Det är bara mammor som får ringa när det är kris, och barnen inte gör som de har lovat."
Återstår att se imorgon om det går bättre med pyjamasen och kläderna.
Modern: "hallo, är det jultomten?. Ja hej, det är Ina på xxxxgatan xx i Luleå. Jag har försökt få sonen att sätta på sig pyjamasen jättelänge nu och han vägrar ändå. Du sa ju att du ville veta om han inte gjorde som jag sa, så nu ringer jag och talar om det.... jaha.. okej.. ingen julklapp i kalendern imorgon alltså.. okej. Ja, jag har sagt åt honom många gånger, men han lyssnar inte på mig... jaha. okej..mm. ja, men då säger vi så. okej. Ja, jag ska hälsa honom det. Hejdå!"
Sonen: *stora runda ögon* "Men mamma, jag VILL ha ett paket imorgon! jag är visst snäll! Kan jag få prata med tomten!" *tar upp telefonen* Vad är det för nummer?"
Modern: "Det är hemligt. Det är bara mammor som får ringa när det är kris, och barnen inte gör som de har lovat."
Återstår att se imorgon om det går bättre med pyjamasen och kläderna.
Såga gran
Jag är precis på väg ut på stan för att julhandla igen. Precis som alla andra är jag ute i sista minuten. Igår var vi till Dollarstore och handlade en hel massa grejer. Det är vid sådana här tillfällen som den affären är riktigt bra. Det är inte dyrt och det finns mycket att välja på.
Igår tog vi in granen. Jag och sambon stod ute i -16 grader och sågade till den först eftersom den var för lång. Det är samma sak varje år. Han vill kapa ordentligt "annars får den inte plats" och jag hojtar "nej, nej, inte sådär mycket, är du inte klok, då blir den alldeles för kort!!". Sen måste de nedersta grenarna också sågas bort för att den ska gå in i foten och där har vi också diskussioner varje gång.
"Jag sågar bort alla de här" säger han och pekar på cirka halva granen i mitt tycke.
"Är du galen, nej, de där får du INTE ta bort" svarar jag smått hysteriskt och ser min fina disneygransdröm försvinna i takt med sambons sågande.
Igår tvingade jag honom att såga bort bitar fem centimeter åt gången tills jag var nöjd. Då blev granen kanhända ändå en aning för kort. Jag är så jäkla petig. Granfanatiker.
Igår tog vi in granen. Jag och sambon stod ute i -16 grader och sågade till den först eftersom den var för lång. Det är samma sak varje år. Han vill kapa ordentligt "annars får den inte plats" och jag hojtar "nej, nej, inte sådär mycket, är du inte klok, då blir den alldeles för kort!!". Sen måste de nedersta grenarna också sågas bort för att den ska gå in i foten och där har vi också diskussioner varje gång.
"Jag sågar bort alla de här" säger han och pekar på cirka halva granen i mitt tycke.
"Är du galen, nej, de där får du INTE ta bort" svarar jag smått hysteriskt och ser min fina disneygransdröm försvinna i takt med sambons sågande.
Igår tvingade jag honom att såga bort bitar fem centimeter åt gången tills jag var nöjd. Då blev granen kanhända ändå en aning för kort. Jag är så jäkla petig. Granfanatiker.
torsdag, december 15, 2005
Strulpelle
Sonen tjorvar så otroligt mycket varje dag med påklädning nu.
Imorse missade han julkalendern eftersom jag sa åt honom att sätta på kläderna före julkalendern om han skulle se den. Han hade gott om tid på sig.
Det slutade med att han satt i soffan och gnällde "men jag viiilll se julkalendern! jag ORKAR inte klä på mig!!" ända tills julkalendern var slut sedan länge. Jag sa åt honom att klä på sig strax före sju. 25 minuter över åtta vara han klar.
Jag blir helt vansinnig. Jag vet inte hur jag skall få ungen att klä på sig i tid på morgonen. Jag är less på att hota med utebliven julkalender (funkar ju uppenbarligen inte). Ingenting annat funkar riktigt heller. Jag håller på att bli helt skogstokig på grund av det här. Problemet är att det är jag som både lämnar och hämtar på dagis varje dag, så det är alltid jag som måste tas med problemet på vardagarna när man har bråttomt till jobbet/hem.
Nu skall jag sova iallafall, så jag orkar med strulpellen imorgonbitti.
Imorse missade han julkalendern eftersom jag sa åt honom att sätta på kläderna före julkalendern om han skulle se den. Han hade gott om tid på sig.
Det slutade med att han satt i soffan och gnällde "men jag viiilll se julkalendern! jag ORKAR inte klä på mig!!" ända tills julkalendern var slut sedan länge. Jag sa åt honom att klä på sig strax före sju. 25 minuter över åtta vara han klar.
Jag blir helt vansinnig. Jag vet inte hur jag skall få ungen att klä på sig i tid på morgonen. Jag är less på att hota med utebliven julkalender (funkar ju uppenbarligen inte). Ingenting annat funkar riktigt heller. Jag håller på att bli helt skogstokig på grund av det här. Problemet är att det är jag som både lämnar och hämtar på dagis varje dag, så det är alltid jag som måste tas med problemet på vardagarna när man har bråttomt till jobbet/hem.
Nu skall jag sova iallafall, så jag orkar med strulpellen imorgonbitti.
onsdag, december 14, 2005
Viktrapport typ
Som jag sa tidigare. Jag har inte försökt gå ner i vikt den här veckan så jag redovisar ingen riktig rapport heller. Vågen stod på plus minus noll. Samma som förra veckan. Och tur var väl att det bara var det efter två rejäla julbord och en hel del annat.
tisdag, december 13, 2005
Luciadagen i bilder
Luciamorgon på dagis. Lussetåg och fika efteråt.
Lussebarn i väntan på middag hemma.
Surprise, surprise! När vi kom hem från dagis stod denna fina gran och väntade på oss. Det är tur att man har snälla släktingar.
måndag, december 12, 2005
I jämförelse...
Såg precis färdigt dokumentären "En annan dag". Om Tsunamin, och om Mio 14 år som dog.
Det var så sorgligt. Så gripande och så starkt.
Jag kan inte tänka mig hur hemskt det måste vara att förlora ett barn. Sådan obeskrivlig smärta på alla sätt.
Jag tänker på alla dem som jobbat där nere. I värmen, i lukten. Men en fruktansvärt svår och viktig uppgift.
Vad har jag gjort här hemma? Jag har inte kännt hur kropparna luktar. Jag har inte behövt ta i dem. Jag har inte behövt se hur någons saknade sakta förvandlas till oigenkännlighet dag för dag.
Jag har bara jobbat med bilder. Bilder av kroppar i olika stadier, visst. Vissa i betydligt bättre skick än andra. Men ändå. Bilden är ett ögonblick. Ingen lukt, ingen fysisk känsla. Bara ett synintryck som etsar sig fast i minnet och hjärtat.
Jag tänker på dem som förlorat.
Jag tänker på dem som på riktigt, fysiskt, varit där. Letat bland kroppar, Letat bland saker. Letat efter ett bekant, älskat ansikte. Kännt Thailands jord under sina skor, och varit så närvarande.
Då känns min upplevelse med att leta igenom dessa bilder obetydlig. Så klinisk. Så ren, i jämförelse. Jag har kunnat stänga av min dator när det blivit för mycket.
Jag undrar hur jag skall rättfärdiga mitt besök i katastrofområdet. Jag vill inte vara en katastrofturist.
Hur skall jag kunna rättfärdiga mitt behov av att komma dessa människor nära? De som jag aldrig kännt. Alla dessa människor som förlorat så mycket.
Vad är min sorg över dessa i jämförelse. Har jag rätt att vara ledsen?
Har jag rätt att åka dit till ruinerna av ett paradis, till ruinerna av andras liv för att bearbeta mina upplevelser? Jag som aldrig var där. Jag som aldrig kände vattnets förödande styrka. Jag som inte har förlorat någonting i allt det här.
Det var så sorgligt. Så gripande och så starkt.
Jag kan inte tänka mig hur hemskt det måste vara att förlora ett barn. Sådan obeskrivlig smärta på alla sätt.
Jag tänker på alla dem som jobbat där nere. I värmen, i lukten. Men en fruktansvärt svår och viktig uppgift.
Vad har jag gjort här hemma? Jag har inte kännt hur kropparna luktar. Jag har inte behövt ta i dem. Jag har inte behövt se hur någons saknade sakta förvandlas till oigenkännlighet dag för dag.
Jag har bara jobbat med bilder. Bilder av kroppar i olika stadier, visst. Vissa i betydligt bättre skick än andra. Men ändå. Bilden är ett ögonblick. Ingen lukt, ingen fysisk känsla. Bara ett synintryck som etsar sig fast i minnet och hjärtat.
Jag tänker på dem som förlorat.
Jag tänker på dem som på riktigt, fysiskt, varit där. Letat bland kroppar, Letat bland saker. Letat efter ett bekant, älskat ansikte. Kännt Thailands jord under sina skor, och varit så närvarande.
Då känns min upplevelse med att leta igenom dessa bilder obetydlig. Så klinisk. Så ren, i jämförelse. Jag har kunnat stänga av min dator när det blivit för mycket.
Jag undrar hur jag skall rättfärdiga mitt besök i katastrofområdet. Jag vill inte vara en katastrofturist.
Hur skall jag kunna rättfärdiga mitt behov av att komma dessa människor nära? De som jag aldrig kännt. Alla dessa människor som förlorat så mycket.
Vad är min sorg över dessa i jämförelse. Har jag rätt att vara ledsen?
Har jag rätt att åka dit till ruinerna av ett paradis, till ruinerna av andras liv för att bearbeta mina upplevelser? Jag som aldrig var där. Jag som aldrig kände vattnets förödande styrka. Jag som inte har förlorat någonting i allt det här.
söndag, december 11, 2005
Insikter
Nattsuddade igår. Pratade allvar på msn och försökte gå vidare med livet så att säga. Det gick ganska bra och jag har sovit gott inatt. Skönt.
Igårkväll var vi till svärmor och uppvaktade henne på födelsedagen (som egentligen är på måndag). Åt mig kräkmätt på potatisgratäng och älgstek, chokladpraliner och princesstårta. Behöver jag säga att jag inte räknar med att gå ner i vikt den här veckan!?
Julbord två dagar i rad och födelsedagsmiddag ovanpå det har gjort min mage på ganska så dåligt humör. Dessutom har jag fått en hel drös med äckliga finnar i ansiktet, vilket känns för jävligt med tanke på att jag bara för några dagar sedan konstaterade att min hy aldrig varit så bra förr vid den här årstiden. Det måste vara allt socker och fett de senaste tre dagarna som fick min hy att revoltera igen. Men nu vet jag iallafall.
I n t e ä t a o n y t t i g t ! ! !
Jag kan inte fatta att det är jul snart. Den här hösten har gått så fruktansvärt fort och jag har inte alls hängt med i svängarna. Fortfarande har vi inte bestämt hur vi ska fira julafton. Måste kolla med lillebror om de är på väg hit eller inte.
Igårkväll var vi till svärmor och uppvaktade henne på födelsedagen (som egentligen är på måndag). Åt mig kräkmätt på potatisgratäng och älgstek, chokladpraliner och princesstårta. Behöver jag säga att jag inte räknar med att gå ner i vikt den här veckan!?
Julbord två dagar i rad och födelsedagsmiddag ovanpå det har gjort min mage på ganska så dåligt humör. Dessutom har jag fått en hel drös med äckliga finnar i ansiktet, vilket känns för jävligt med tanke på att jag bara för några dagar sedan konstaterade att min hy aldrig varit så bra förr vid den här årstiden. Det måste vara allt socker och fett de senaste tre dagarna som fick min hy att revoltera igen. Men nu vet jag iallafall.
I n t e ä t a o n y t t i g t ! ! !
Jag kan inte fatta att det är jul snart. Den här hösten har gått så fruktansvärt fort och jag har inte alls hängt med i svängarna. Fortfarande har vi inte bestämt hur vi ska fira julafton. Måste kolla med lillebror om de är på väg hit eller inte.
fredag, december 09, 2005
Självrannsakan
Är fortfarande inte riktigt mig själv efter den mentala meltdown jag hade häromdagen, men det känns bättre nu. Mycket bättre.
Jag har definitivt slutat klandra mig själv. Jag har banne mig gjort något bra i en hemsk situation och det kan ingen ta ifrån mig.
Jag gav min tid och all min energi under väldigt lång tid för att hjälpa andra, och det är jag stolt över. Det har varit jobbigt, men det har varit givande och jag är stolt över att jag har orkat så länge som jag orkade.
Den paus jag tog var nödvändig för mig, och det tänker jag inte be om ursäkt för. Sen att jag missade en del saker för att jag inte längre orkade med mentalt det kan jag bara beklaga, men jag har gjort så gott jag har kunnat. Man kan inte göra mer än så gott man kan.
Jag är fortfarande hemma med sjukt barn. Sonen börjar bli bättre visserligen men är såpass snorig ännu att jag inte vill att han ska vara ute på dagis i -15 grader och dessutom smitta ner andra barn.
Igår var jag på julfest på jobbet. Det var trevligt och jag var så där underbart nykter. Jag måste verkligen säga att det finns ingen fylla som slår högre än känslan att kunna köra sin egen bil hem efter festen när man är trött och har jobb dagen efter.
Fixade pass till ungarna igår. 800 kronor fattigare är vi snart redo att åka utomlands. Skönt att ha det gjort.
Skall försöka städa upp lite nu. Jag står inte ut i den här röran lägre.
Jag har definitivt slutat klandra mig själv. Jag har banne mig gjort något bra i en hemsk situation och det kan ingen ta ifrån mig.
Jag gav min tid och all min energi under väldigt lång tid för att hjälpa andra, och det är jag stolt över. Det har varit jobbigt, men det har varit givande och jag är stolt över att jag har orkat så länge som jag orkade.
Den paus jag tog var nödvändig för mig, och det tänker jag inte be om ursäkt för. Sen att jag missade en del saker för att jag inte längre orkade med mentalt det kan jag bara beklaga, men jag har gjort så gott jag har kunnat. Man kan inte göra mer än så gott man kan.
Jag är fortfarande hemma med sjukt barn. Sonen börjar bli bättre visserligen men är såpass snorig ännu att jag inte vill att han ska vara ute på dagis i -15 grader och dessutom smitta ner andra barn.
Igår var jag på julfest på jobbet. Det var trevligt och jag var så där underbart nykter. Jag måste verkligen säga att det finns ingen fylla som slår högre än känslan att kunna köra sin egen bil hem efter festen när man är trött och har jobb dagen efter.
Fixade pass till ungarna igår. 800 kronor fattigare är vi snart redo att åka utomlands. Skönt att ha det gjort.
Skall försöka städa upp lite nu. Jag står inte ut i den här röran lägre.
onsdag, december 07, 2005
Mental paus
Det har snöat ute idag.
Jag gick ut i mörkret med musik i öronen och bara gick och gick och tänkte igenom allt som hänt det sista året i mitt liv.
Jag trodde jag hade allt under kontroll, att jag mot all förmodan faktiskt mår bra nu.
Idag när sambon kom hem från jobbet så grät jag så jag knappt kunde stå upp och rabblade långa haranger om hur jag glömt att skicka bilder till A eftersom jag helt stängt dörren till allt mitt volontärarbete de senaste tre månaderna, för att jag inte orkar tänka på alla döda bebisar jag har sett.
Och jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta.
Och nu mår jag skit för att jag glömt bort de där bilderna. Det finns säkert många som hade velat se dem. Många som har det värre än jag och vilka jag borde ha tänkt på mer än mig själv.
Jag känner mig så egoistisk. Som bara stängde dörren och tog paus från all den mentala press det trots allt har inneburit att jobba med det här.
Jag undrar om det kommer att bli som vanligt igen någongång.
Jag gick ut i mörkret med musik i öronen och bara gick och gick och tänkte igenom allt som hänt det sista året i mitt liv.
Jag trodde jag hade allt under kontroll, att jag mot all förmodan faktiskt mår bra nu.
Idag när sambon kom hem från jobbet så grät jag så jag knappt kunde stå upp och rabblade långa haranger om hur jag glömt att skicka bilder till A eftersom jag helt stängt dörren till allt mitt volontärarbete de senaste tre månaderna, för att jag inte orkar tänka på alla döda bebisar jag har sett.
Och jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta.
Och nu mår jag skit för att jag glömt bort de där bilderna. Det finns säkert många som hade velat se dem. Många som har det värre än jag och vilka jag borde ha tänkt på mer än mig själv.
Jag känner mig så egoistisk. Som bara stängde dörren och tog paus från all den mentala press det trots allt har inneburit att jobba med det här.
Jag undrar om det kommer att bli som vanligt igen någongång.
Jahapp
Vård av sjukt barn idag. Sonen vaknade inatt med falsk krupp trots medicin på kvällen. Klockan ett var han otröstlig och hade svårt att andas. Han fick mer medicin och fick se på järnjätten en stund, så kändes det bättre efter ett tag. Men idag är vi trötta.
Det kändes inte kul att ringa till jobbet och säga att jag var hemma med sjukt barn. Vi som har så mycket att göra.
Imorgon är det julfest på jobbet. Jag ska göra ris a'la malta. Det har jag längtat efter hela året.
Det kändes inte kul att ringa till jobbet och säga att jag var hemma med sjukt barn. Vi som har så mycket att göra.
Imorgon är det julfest på jobbet. Jag ska göra ris a'la malta. Det har jag längtat efter hela året.
tisdag, december 06, 2005
Oh no!
Jag känner av halsen. Den känns inte riktigt som den ska. Inte så att jag känner mig sjuk, men det känns som att det är på gång. Oh no, jag vill INTE bli sjuk nu. Jag ska ju på julfest på jobbet på torsdag och julfest med sambons jobb på fredag och sen på lördag skall jag åka snowboard och därefter fest på kvällen. Jag har inte tiiiid att bli sjuk.
Sonen sa i bilen: "aj, mamma, det gör ont i halsen när jag hostar". Oh no oh no oh no.
Han verkar inte riktigt kry, så jag har gett honom medicin, annars kommer falsk krupp inatt som ett brev på posten. Det lutar åt att jag får stanna hemma med honom imorgon. Och vi som har så mycket att göra på jobbet. oh no oh no oh no.
Oh well. Det är bara att lägga sig i soffan under en filt med en kopp varmt te och be till gudarna att det går över och inte bryter ut.
Jag borde verkligen städa här hemma. Det är så stökigt och jag mår dåligt av att se alla grejer överallt hela tiden. Sambon är expert på att tvätta kläder. Han är jätteduktig faktist och tvättar mest hela tiden tycker jag. Och sen lägger han tvättade kläder i stora högar lite varstans som jag sen ska ta hand om eftersom "han har ju tvättat". Jag blir galen på dessa högar. Det tar aldrig slut! De är ett ständigt stressmoment för mig. Som om jag inte hade tillräckligt mycket att göra.
Sonen sa i bilen: "aj, mamma, det gör ont i halsen när jag hostar". Oh no oh no oh no.
Han verkar inte riktigt kry, så jag har gett honom medicin, annars kommer falsk krupp inatt som ett brev på posten. Det lutar åt att jag får stanna hemma med honom imorgon. Och vi som har så mycket att göra på jobbet. oh no oh no oh no.
Oh well. Det är bara att lägga sig i soffan under en filt med en kopp varmt te och be till gudarna att det går över och inte bryter ut.
Jag borde verkligen städa här hemma. Det är så stökigt och jag mår dåligt av att se alla grejer överallt hela tiden. Sambon är expert på att tvätta kläder. Han är jätteduktig faktist och tvättar mest hela tiden tycker jag. Och sen lägger han tvättade kläder i stora högar lite varstans som jag sen ska ta hand om eftersom "han har ju tvättat". Jag blir galen på dessa högar. Det tar aldrig slut! De är ett ständigt stressmoment för mig. Som om jag inte hade tillräckligt mycket att göra.
Hah!
Sonen var påklädd och klar innan julkalendern började på TV. Tur det, så jag slapp verkställa mitt hot om att han inte skulle få titta.
Han vaknade före sex imorse. Usch vad tidigt!
Då hade han redan sovit tolv timmar eftersom han somnade framför TV:n igår i väntan på Bolibompa.
Nu ska jag till gymmet före jobbet och dra i lite maskiner.
Han vaknade före sex imorse. Usch vad tidigt!
Då hade han redan sovit tolv timmar eftersom han somnade framför TV:n igår i väntan på Bolibompa.
Nu ska jag till gymmet före jobbet och dra i lite maskiner.
måndag, december 05, 2005
Överraskning
Jag hade planerat att jag och sonen skulle äta rester från igår eftersom sambon skulle komma hem sent från mötet i stockholm. Jag tänkte att jag skulle städa upp lite och överraska honom, med ett städat hem istället för ett stökigt. Det känns som att det jämt är stökigt nuförtiden och jag plockar och plockar utan resultat. Jag har inte tid att städa.
Istället möts jag av synen av underbar sambo som kommit hem tidigt och står med förklädet på och lagar spaghetti och köttfärssås till hela familjen. Underbart.
Sonen somnade i soffan före julkalendern. Nåja, han såg den imorse.
Imorgon måste han klä på sig före julkalendern om han ska se den överhuvudtaget. Han har börjat ignorera mig totalt när jag ber honom klä på sig. Imorse krävdes det att jag tog på mig ytterkläder och skor och gick ut till bilen för att han skulle komma ut i pyjamas och ropa "neeej, mammaaaa, åk inte utan miiiiiiig!!!", och då hade jag redan varnat honom åtskilliga gånger att jag måste åka. Efter det var det väldigt nära att han fick åka till dagis i pyjamas. Men han bad så snällt med gråten ihalsen om att slippa åka till dagis i pyjamas så jag väntade medan han klädde på sig. Fort gick det. Och jag meddelade att han inte får se julkalendern om han inte klär på sig hädanefter när jag ber honom om det. Vi får väl se om det funkar imorgon.
Har beställt anslutningsflyg till thailandsresan nu. Fan vad dyrt!! nästan fem tusen spänn för oss fyra och det är bara mellan luleå och stockholm. Jiises. Det blev dyrt det här med resan. Tur att vi får sponsring, annars hade vi inte haft en suck i helvetet att åka. 40500 kr kostar resan och boendet. Mucho dinero, ajajaj.
Istället möts jag av synen av underbar sambo som kommit hem tidigt och står med förklädet på och lagar spaghetti och köttfärssås till hela familjen. Underbart.
Sonen somnade i soffan före julkalendern. Nåja, han såg den imorse.
Imorgon måste han klä på sig före julkalendern om han ska se den överhuvudtaget. Han har börjat ignorera mig totalt när jag ber honom klä på sig. Imorse krävdes det att jag tog på mig ytterkläder och skor och gick ut till bilen för att han skulle komma ut i pyjamas och ropa "neeej, mammaaaa, åk inte utan miiiiiiig!!!", och då hade jag redan varnat honom åtskilliga gånger att jag måste åka. Efter det var det väldigt nära att han fick åka till dagis i pyjamas. Men han bad så snällt med gråten ihalsen om att slippa åka till dagis i pyjamas så jag väntade medan han klädde på sig. Fort gick det. Och jag meddelade att han inte får se julkalendern om han inte klär på sig hädanefter när jag ber honom om det. Vi får väl se om det funkar imorgon.
Har beställt anslutningsflyg till thailandsresan nu. Fan vad dyrt!! nästan fem tusen spänn för oss fyra och det är bara mellan luleå och stockholm. Jiises. Det blev dyrt det här med resan. Tur att vi får sponsring, annars hade vi inte haft en suck i helvetet att åka. 40500 kr kostar resan och boendet. Mucho dinero, ajajaj.
Viktrapport del 10
Den här veckan har jag slarvat. Jag har fikat massor och ätit onyttigt. Bläh. Nya tag nu.
Men det har gått neråt iallafall.
Måndag 5 December: 72,9 kg -0,5 kg
Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg
Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg
Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg
Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg
Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg
Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg
Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg
Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg
Måndag 3 Oktober: 79,4 kg
Vikminskning totalt: -6,5 kg.
Men det har gått neråt iallafall.
Måndag 5 December: 72,9 kg -0,5 kg
Måndag 28 November: 73,4 kg -0,8 kg
Måndag 21 November: 74,2 kg -1,0 kg
Måndag 14 November: 75.2 kg -0,3 kg
Måndag 7 November: 75.5 kg -0,9 kg
Måndag 31 Oktober: 76,4 kg +0,1 kg
Måndag 24 Oktober: 76,3 kg -0,9 kg
Måndag 17 Oktober: 77,2 kg -1,9 kg
Måndag 10 Oktober: 79,1 kg -0,3 kg
Måndag 3 Oktober: 79,4 kg
Vikminskning totalt: -6,5 kg.
söndag, december 04, 2005
Gangstersonen goes to the movies
Ursäkta den oavsiktliga dubbelposteringen igår.
Idag har vi tagit sonen på bio för första gången. Vi såg Chicken Little på en förhandsvisning och den var sådär. Inte speciellt bra med svenskt tal iallafall. Efter drygt en kvart sa sonen "Nu vill jag gå ut härifrån". Vi lyckades få honom att sitta kvar hela filmen iallafall.
Efteråt åt vi på McDonalds och gangstersonen var väldigt trött och grinig. Han gnällde hela tiden och bara tjorvade till den milda grad att jag efter ett par varningar fick ta honom i armen och gå ut med honom och hota med att vi skulle gå till bilen eftersom han inte kunde uppföra sig. Det tog ordentlig skruv och tjugo meter utanför restaurangen pratade vi allvar och han följde sedan med tillbaka och åt upp sin mat utan att bråka. Det är så jobbigt när han gör på det där sättet när man är ute bland folk. Förra gången hände samma sak på McDonalds och han satt och skrek tills sambon lyfte ut honom. Efter ett tag kom de tillbaka och då var han hur snäll som helst. Det är påfrestande att sätta gränser för en trotsig fyraåring.
Har försökt hitta ett vettigt anslutningsflyg till utlandsresan. Det är helt sjukt dyrt!! Det kostar drygt femtusen spänn för oss fyra att åka tur och retur mellan Luleå och stockholm. Man baxnar.
Jag ska ringa till någon resebyrå och se vad de hittar för priser och platser. Det kan ju hända att det går bättre för dem än för mig.
Idag har vi tagit sonen på bio för första gången. Vi såg Chicken Little på en förhandsvisning och den var sådär. Inte speciellt bra med svenskt tal iallafall. Efter drygt en kvart sa sonen "Nu vill jag gå ut härifrån". Vi lyckades få honom att sitta kvar hela filmen iallafall.
Efteråt åt vi på McDonalds och gangstersonen var väldigt trött och grinig. Han gnällde hela tiden och bara tjorvade till den milda grad att jag efter ett par varningar fick ta honom i armen och gå ut med honom och hota med att vi skulle gå till bilen eftersom han inte kunde uppföra sig. Det tog ordentlig skruv och tjugo meter utanför restaurangen pratade vi allvar och han följde sedan med tillbaka och åt upp sin mat utan att bråka. Det är så jobbigt när han gör på det där sättet när man är ute bland folk. Förra gången hände samma sak på McDonalds och han satt och skrek tills sambon lyfte ut honom. Efter ett tag kom de tillbaka och då var han hur snäll som helst. Det är påfrestande att sätta gränser för en trotsig fyraåring.
Har försökt hitta ett vettigt anslutningsflyg till utlandsresan. Det är helt sjukt dyrt!! Det kostar drygt femtusen spänn för oss fyra att åka tur och retur mellan Luleå och stockholm. Man baxnar.
Jag ska ringa till någon resebyrå och se vad de hittar för priser och platser. Det kan ju hända att det går bättre för dem än för mig.
lördag, december 03, 2005
Tre ting om mig
Okej. Svarar på stafetten från Ingela senast.
TRE EGENSKAPER DU TYCKER OM HOS DIG SJÄLV:
1. Empatisk
2. Kreativ
3. Social
TRE EGENSKAPER DU INTE TYCKER OM HOS DIG SJÄLV:
1. Att jag har kort stubin
2. Att jag har svårt att slutföra saker jag börjat eftersom jag börjar på så många
3. Att jag oroar mig i onödan.
TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG:
1. Att det ska hända mina barn eller min sambo något hemskt.
2. Isiga backar när jag åker bräda
3. Min dåliga rygg (ska den aldrig bli helt bra?)
TRE SAKER DU FÅTT I ARV:
1. Pappas ögon
2. Pappas temperament
3. Min dåliga rygg (det verkar inte bättre).
TRE SAKER DU INTE KAN LEVA UTAN I VARDAGEN:
1. Familjen
2. Glasögonen / Linserna
3. Dansen
TRE SAKER DU HAR PÅ DIG JUST NU:
1. Svart huvtröja
2. Gröna sockar med döskallar på
3. Mjukisbrallor
TRE AV DINA FAVORITARTISTER(just nu):
1. Depeche Mode
2. Coldplay
3. Salsamusik
TRE NYA SAKER DU VILL PROVA INOM DE NÄRMASTE TOLV MÅNADERNA:
1. Resa utomlands med familjen
2. Åka snowboard utan att ramla
3. Min nya kamera
TRE SAKER DU VILL HA I ETT FÖRHÅLLANDE (kärlek är självklart):
1. Närhet
2. Kommunikation
3. Respekt
TRE SAKER DU ABSOLUT INTE KAN GÖRA:
1. Lyfta tungt
2. Att avstå från tårta om det bjuds
3. Låta bli att stöka till hemma
TRE AV DINA FAVORITHOBBIES:
1. Fotografera
2. Baka
3. Åka snowboard
TRE SAKER DU VERKLIGEN VILL GÖRA JUST NU:
1. Åka utomlands
2. Gå ner mer i vikt
3. Tjäna mer pengar
TRE KARRIÄRER DU KAN TÄNKA DIG:
1. Fotograf
2. Konditor
3. Barnmorska
TRE STÄLLEN DIT DU KAN TÄNKA DIG ATT ÅKA PÅ SEMESTER:
1. Thailand
2. Fidji
3. Fjällen
TRE NAMN PÅ BARN: (bortsett från mina egnas)
1. Lily
2. Tom
3. Måns
TRE SAKER JAG VILL GÖRA INNAN JAG DÖR:
1. Gifta mig
2. Vara gravid igen
3. Bo utomlands
TRE EGENSKAPER DU TYCKER OM HOS DIG SJÄLV:
1. Empatisk
2. Kreativ
3. Social
TRE EGENSKAPER DU INTE TYCKER OM HOS DIG SJÄLV:
1. Att jag har kort stubin
2. Att jag har svårt att slutföra saker jag börjat eftersom jag börjar på så många
3. Att jag oroar mig i onödan.
TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG:
1. Att det ska hända mina barn eller min sambo något hemskt.
2. Isiga backar när jag åker bräda
3. Min dåliga rygg (ska den aldrig bli helt bra?)
TRE SAKER DU FÅTT I ARV:
1. Pappas ögon
2. Pappas temperament
3. Min dåliga rygg (det verkar inte bättre).
TRE SAKER DU INTE KAN LEVA UTAN I VARDAGEN:
1. Familjen
2. Glasögonen / Linserna
3. Dansen
TRE SAKER DU HAR PÅ DIG JUST NU:
1. Svart huvtröja
2. Gröna sockar med döskallar på
3. Mjukisbrallor
TRE AV DINA FAVORITARTISTER(just nu):
1. Depeche Mode
2. Coldplay
3. Salsamusik
TRE NYA SAKER DU VILL PROVA INOM DE NÄRMASTE TOLV MÅNADERNA:
1. Resa utomlands med familjen
2. Åka snowboard utan att ramla
3. Min nya kamera
TRE SAKER DU VILL HA I ETT FÖRHÅLLANDE (kärlek är självklart):
1. Närhet
2. Kommunikation
3. Respekt
TRE SAKER DU ABSOLUT INTE KAN GÖRA:
1. Lyfta tungt
2. Att avstå från tårta om det bjuds
3. Låta bli att stöka till hemma
TRE AV DINA FAVORITHOBBIES:
1. Fotografera
2. Baka
3. Åka snowboard
TRE SAKER DU VERKLIGEN VILL GÖRA JUST NU:
1. Åka utomlands
2. Gå ner mer i vikt
3. Tjäna mer pengar
TRE KARRIÄRER DU KAN TÄNKA DIG:
1. Fotograf
2. Konditor
3. Barnmorska
TRE STÄLLEN DIT DU KAN TÄNKA DIG ATT ÅKA PÅ SEMESTER:
1. Thailand
2. Fidji
3. Fjällen
TRE NAMN PÅ BARN: (bortsett från mina egnas)
1. Lily
2. Tom
3. Måns
TRE SAKER JAG VILL GÖRA INNAN JAG DÖR:
1. Gifta mig
2. Vara gravid igen
3. Bo utomlands
Wohoooo!
Den 27 januari åker vi till Thailand hela familjen! Vi hittade en resa till ett bra pris och har bokat den. Sambon har leverans med projektet på jobbet den 27, och han är delprojektledare, men chefen lovade att han kunde åka ändå även om det eventuellt inte skulle vara klart. Han får se till att lägga in lite övertid nu fram tills dess. Det går ju bra när han vet att han får semester utomlands så fort det är klart.
Nu surfar vi hotell och funderar hur vi ska åka runt lite. Jag vill så gärna åka till Phi Phi öarna, även om så bara för ett par dagar. Jag vill se hur det ser ut nu, men jag har hört att hotellet som jag och sambon bodde på blev förstört av tsunamin och inte öppnar igen förrän tidigast i februari.
Jag försöker pussla ihop hur jag skall kunna besöka viktiga platser för mig, utan att resten av familjen blir lidande. Jag önskar jag hade några dagar i thailand ensam att göra sådant. Eller, ensam och ensam, helt skulle jag vara där med någon som står mig nära som varit med om samma sak som jag, men jag är nöjd bara jag får åka dit, ensam eller med familjen.
Idag hade dottern sin första buggtävling. Hon kom på andra plats i sin klass och var så glad så glad. Svägerskan tävlade också och gjorde en "janet jackson light". Halva bröstet poppade ur i början av dansen och hon dansade vidare medan vi knappt kunde titta för att vi tyckte så synd om henne. Hon fick mellannamnet "strippan" tillagt i presentationen senare.
Som tur är tog hon det hela med en klackspark och skrattade åt situationen.
Nu surfar vi hotell och funderar hur vi ska åka runt lite. Jag vill så gärna åka till Phi Phi öarna, även om så bara för ett par dagar. Jag vill se hur det ser ut nu, men jag har hört att hotellet som jag och sambon bodde på blev förstört av tsunamin och inte öppnar igen förrän tidigast i februari.
Jag försöker pussla ihop hur jag skall kunna besöka viktiga platser för mig, utan att resten av familjen blir lidande. Jag önskar jag hade några dagar i thailand ensam att göra sådant. Eller, ensam och ensam, helt skulle jag vara där med någon som står mig nära som varit med om samma sak som jag, men jag är nöjd bara jag får åka dit, ensam eller med familjen.
Idag hade dottern sin första buggtävling. Hon kom på andra plats i sin klass och var så glad så glad. Svägerskan tävlade också och gjorde en "janet jackson light". Halva bröstet poppade ur i början av dansen och hon dansade vidare medan vi knappt kunde titta för att vi tyckte så synd om henne. Hon fick mellannamnet "strippan" tillagt i presentationen senare.
Som tur är tog hon det hela med en klackspark och skrattade åt situationen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
