Julstressen har infunnit sig

Att julafton infaller på en lördag är verkligen ingen hit i min planering. Både jag och sambon jobbar heldag och på sonens dagis är de bara två barn. Jag lyckades som tur är fixa så att farfar hämtar sonen efter lunch så han slipper vara ensam kvar på dagis, stackarn.



Det är som mest stressigt på jobbet nu också. Alla kunder hämtar ut sina julklappar och man har verkligen inte tid att sitta ner en sekund. Jag har min sista dag idag på praktiken. Återstår att se om det blir mer, men jag kan inte säga säkert ännu. Jag skall till arbetsförmedlingen idag och anmäla mig arbetslös och höra hur det blir i framtiden.



Jag är inte riktigt klar med julshoppandet heller. Dotterns klapp skall köpas idag och jag fattar inte hur jag skall hinna med allt. Som tur är så firar vi jul hos svärfar/farfar i år, så jag behöver bara göra inlagd sill och kålrotslåda (och det MÅSTE man ha!) enligt finsk tradition. Baka julstjärnor hinner jag kanske också med. Lillebror kommer på juldagen med sambo och han älskar julstjärnor lika mycket som jag.



Sonen sitter på toa och sjunger för full hals. "överraskar över isen, överraskar över iiiiisen, så får vi loooov, så får vi looov att sjunga pojkarnas visa..." osv.



Igår julhandlade jag det sista av maten inför helgen.

Tog mig till Kvantum dit också resten av luleås befolkning hittat exakt samtidigt som jag. suprise surprise. Jag bestämde mig för att bara handla det nödvändigaste. Inte mer än jag orkar bära till bilen tänkte jag när jag tog vagnen.

Någonstans på vägen bestämde jag mig ändå för att köpa en skinka och diverse annat, så när jag kom till kassan så langade jag upp fem kassar till maten. Det stod en kille från någon idrottsförening och packade varor, så under tiden som jag betalade så fick jag allting packat. Perfekt tänkte jag och tog min vagn och mina två kassar och åkte hem. Jag var så stolt över mig själv som ändå lyckats handla bara två kassar. Tunga, men ändå.

Väl hemma så inser jag att jag inte fått med hem så mycket. Prickade av kvittot och fick vända tillbaka till affären. Där står ett par trevliga expediter och fnissar lite åt att jag har glömt TRE fulla kassar med mat kvar! betalt och klart.

Är det nu vid trettio man börjar bli senil, eller är det bara jag som är utmattad?



Dessutom har jag blivit förkyld. Det slår aldrig fel. Varje år lagom till julafton blir jag förkyld så att jag inte känner hur maten smakar.



Nu skall jag åka och jobba.