Besök

Fy fan vilken natt.

Ont som fan i brösten, feber och alldeles yr och hängig. Maken har fått ta hela skiftet med att bära på den hysteriskt skrikande sonen. Minifomdropparna var slut och vi hann inte till apoteket i tid igår så sonens skrikande har nått nya oanade höjder inatt. Han slutade inte skrika förrän halv sex imorse.

Jag är fortfarande totalt slut och yr. Febern verkar ha gett med sig, men jag har ingen energi alls och jag vågar inte bära omkring på sonen på grund av yrseln. Jag har varit ensam ett tag eftersom maken var tvungen att åka och handla både mat och nya minifomdroppar. Jag känner mig så otillräcklig när jag är sjuk och det suger. Nyss skrek sonen som besatt och jag försökte ha honom i vagnen och ha fläkten på som tröst, men det slutade bara med att vi båda grät och var ledsna. Som en räddande ängel klev plötsligt mormor in genom dörren och tog över så nu har jag fått sitta ner och hon har lyckats lugna ner sonen och få honom att somna. Tack och lov.

Kolik är verkligen inte roligt.



Alldeles nyss fick vi besök på gården. Tre älgar dundrade in och stod och kalasade på grannens rönn. Jag lyckades norpa åt mig kameran och fota lite, men det var så jäkla mörkt redan och de envisades ju med att röra på sig hela tiden så det blev oskarpt och jävligt. Men bildbevis har jag iallafall. De är sjukt stora när man bara står 5 meter ifrån med bara ett lågt staket emellan. Ett par gånger vände jag snabbt och sprang in i hallen igen när de tittade stint på mig och började gå mot mig. Då kände jag mig inte så modig längre.