The boss of me

Turbo, turbo. Allt går i stressens tecken. Hinna äta, hinna duscha, hinna blogga. Dagarna flyger förbi, när man har en 13 dagar gammal chef här hemma. Han bestämmer det mesta just nu. Vad jag äter, när jag äter, hur jag äter, när jag duschar, när jag sover, osv.



Jag måste införskaffa nya kläder till minichefen. Han har hur mycket kläder som helst sedan tidigare, så mycket att maken vägrar att ta fram kläder ur hans klädlåda eftersom den är alldeles för överfull av vad vi nu inser är i stort sett oanvändbara kläder. Jag har blivit så vansinnigt praktiskt lagd på äldre dagar verkar det som. Plötsligt har jag ingen lust att dra på snygga men opraktiska kläder som jag köpt tidigare. Om det inte går fort och lätt att ta på och underlättar blöjbytet så tar jag inte på honom det. Det innebär i stort sett en hel låda med kläder som han inte använder. Vanliga tröjor är helt värdelösa tycker jag. De åker ju bara upp hela tiden så att magen och ryggen blir bara på det stackars lilla livet när man lyfter i honom (och det måste man ju hela tiden). Bodys som går att knäppa i grenen tillsammans med byxor är perfekt. Pyjamasar och heldressar med knäppning i grenen är också storfavoriter. Nej, rensa är vad jag måste göra. Big time.



Imorgon kommer min lillebror och hans sambo hit. Det ser jag verkligen fram emot. Vi träffas alldeles för sällan. Men nu håller de på och skall bygga nytt hus, så till sommaren skall det bli ändring på hur ofta vi träffas eftersom vi då får plats att sova över hos dem också. Då skall vi ses betydligt oftare.



Jag känner förresten att det börjar dra i IKEA-tarmen också. Det var premiär igår för IKEA i Haparanda, så jag måste absolut åka dit någon dag snart och passa på att träffa pappa också, som än så länge bor ca 1 km därifrån. Otroligt praktiskt.

Hoppas bara att jag får mina pengar snart så att jag har råd att handla något. Annars är det ju knappast någon idé att åka dit.