Nattblogg

Ännu en nattblogg.



Med minifomdropparna i högsta hugg har vi nu förhoppningsvis återställt ordningen i hemmet något. Igår somnade jag och sonen vid tre tiden på natten och nu när klockan är halv tre så sover han i sjalen som jag har på mig. Jag tror att han sover för natten nu, men det återstår bara att lyckas krångla ur honom ur sjalen utan att han vaknar. Han har inte skrikit lika vansinnigt som han gjorde i förrgår natt när vi var utan minifomdroppar. Han sover emellanåt och vaknar bara för att skrika om vi slutar gå omkring med honom och vagga. Med minifom i magen skriker han bara otröstligt kortare perioder som tur är, men vi blir ändå fruktansvärt trötta eftersom vi inte kan lägga ner honom alls och sova själva.



Att vara vaken på natten har börjat bli en vana. Förutom att vi sover alldeles för lite så har vi iallafall vänt på dygnet och det är inte något större problem att vara uppe till två iallafall. Det är däremot mycket värre att bli tvungen att kliva upp tidigt i ottan för att göra diverse ärenden på de tider då resten av sverige är uppe. Imorgon måste jag beställa tid till doktorn och då måste man ringa 07:45 exakt, annars kan man glömma att få en läkartid. Det känns inte så kul att vakna så tidigt när man har lagt sig vid tre i bästa fall.