En sekunds frist

Det är helt sjukt vad dagarna flyger förbi. Jag hinner knappt äta själv. Stressar i mig maten under tiden som maken håller i lilleman, eftersom han givetvis får för sig att han skall äta precis när jag har tänkt äta.

Just nu sover lillebror alldeles själv (några sekunder iallafall), och helt otroligt nog så hinner jag sätta mig en stund vid datorn.

Vi hade en jobbig natt inatt och igårnatt. Han verkar ha haft ont i magen för han har varit väldigt missnöjd och ingenting har fungerat som tröst. Jag försökte amma bort missnöjet, men det resulterade bara i en fontänkräkning utan dess like då både jag och bebis var helt täckta av bebiskräk. Så nu försöker jag istället hålla koll på när jag ammar, så att jag vet om det rimligtvis borde vara hunger eller något annat som stör när han blir missnöjd. Att bara hela tiden erbjuda bröstet by default fungerar uppenbarligen mindre bra.


Ute bara vräker snön ner. Tur att det inte är jag som skottar i familjen.

Maken svär och har sig över kommunens usla snöröjning. De kommer med stora väghyveln och pressar upp allt snö från gatan upp på våran gård i en stenhård isvall som vi tydligen förväntas ta bort själva. Det är så lagom kul när maken redan har skottat nästan hela kvällen och så kommer plogbilen efter 22 när vi är på väg i säng och det enda som finns att göra då är att klä på sig igen och gå ut och skotta innan vallen fryser fast. Annars har man inte en chans att komma ut med bilen nästa dag.

Idag ringde han till kommunen och gjorde en "felanmälan" till tekniska kontoret angående deras snöröjning. Tydligen var han inte den enda som gjorde det, för de var väldigt ovilliga att ens koppla fram honom från början.

Men jag håller helt med. Snön på våran gård är givetvis vårat ansvar, men snön på gatan är ju kommunens ansvar, då skall väl ändå inte kommunen skotta upp all sin snö och sitt problem på våran gård. Det är helt klart grund för en felanmälan. Men om de gör något åt det.. knappast.