Att lägga sig under kniven eller inte

Jag såg på Studio Belinda igår kväll där de pratade om plastikkirurgi.
Personligen tycker jag inte att man kan dra alla skönhetsoperationer över en kam och säga att man antingen är för eller emot.
När jag var 18 år gammal så fick jag mitt första barn. I slutet av graviditeten såg huden på min mage ut som en gigantisk flodkarta med blålila bristningar som utgick från naveln som solstrålar över hela magen. Det är nu 14 år sedan, och trots att bristningarna självklart har bleknat, så är huden på magen så uttänjd att den aldrig någonsin kan gå ihop. Jag kommer för alltid att ha en randig hängande påse med hud på magen. För alltid, såvida jag inte lägger mig under kniven och låter en plastikkirurg skära bort skiten.
Jag hatar min mage. Den ger mig enorma komplex.
Det spelar ingen som helst roll om jag tänker på att den ser ut så för att jag har fått mina barn. Att jag är tacksam över att vara mamma ger mig faktiskt väldigt lite tröst i proportion till hur dåligt jag mår över magen. Jag är också medveten om att det förmodligen mest är jag som tänker på den, men jag vill inte behöva gå omkring och dölja magen resten av livet. Jag har redan gjort det de senaste 14 åren, och jag är bara 32.
Så när det gäller att korrigera den här skadan (som min hud faktiskt har råkat ut för) så har jag inga som helst etiska eller moraliska betänkligheter.
Fram med kniven bara. Jag köper gärna lite självkänsla för 50 papp om jag bara har råd.
Så där har ni den ena sidan av min åsikt. Den som är för plastikoperationer.

Sen har vi den andra sidan. För även om jag verkligen har förståelse för ett behov av att korrigera ett komplex om det blir så stort att det tar över en stor del av ens självkänsla, så har jag svårt att acceptera att unga tjejer som knappt blivit vuxna opererar in stora mängder silikon i helt normala fina bröst på grund av osäkerhet och rådande skönhetsideal. Jag är helt övertygad om att det är väldigt få som är tillräcklig mogna vid 18 års ålder för att ta beslut som förändrar kroppen så drastiskt. Att som tonåring, ung kvinna, eller för den delen i vilken ålder som helst, operera jättebröst och fylla läpparna till oigenkännlighet är bisarrt.
På kändisskaran i Hollywood överväger nog sillisarna de naturliga brösten nuförtiden, men jag tycker också att det är skillnad på bröst som är lagom stora i förhållande till kroppen och när brösten tar över hela ens person. Som här till vänster.
För det är inte alltid det blir bra bara för att man har pengar.
Kolla t.ex in den här listan: "Ten Worst Celebrity Boob Jobs and breast implants".
För mig är kvinnor med fejkade jättebröst ungefär lika proportionerligt och snygga som den här mannen nedan.
Jag säger bara: Less. Is. More.

Eller skulle du vilja ha sex med mr.Varböld?




Bildkällor: Daily Mail, Credd.se