I flera månader har min älskade tonåring bott vardagarna hemma hos mig och helgerna hos sin pappa eftersom han studerat på annan ort.
Nu är situationen den omvända i några veckor, och jag saknar henne vansinnigt mycket.
Snart 14 år, med skinn på näsan och ett hjärta av guld börjar hon gå sina egna vägar.
Men för mig är hon alltid min första lilla bebis.
Mitt hjärta!
onsdag, april 02, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar